Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

Jimin nickar när den äldre killen säger att han kan följa med honom hem, och skrattar nervöst när den mörkhåriga nämner att han skulle gjort det för flera timmar sen. Och det är då Jimin inser att han har varit hos Yoongi hela dagen idag, hans mamma eller lillebror har ingen aning om vart han är och hans telefon är i väskan som han också lämnade i studion.
"Ehm, Yoongi?" mumlar Jimin och drar lätt i den äldres stora tröja, han måste få låna någons telefon eller något så att han kan berätta för sin mamma vart han är och att hon inte borde vara orolig ... Förhoppningsvis iallafall, han har inte glömt det Yoongis kompis berättade om kriminella gäng häromkring.

Yoongi ser ner på den yngres lilla hand som tar tag i hans tjocktröja.
"Vad är det?" frågar han lugnt och ser hur de andra två killarna ställer sig i den lilla kön medan han själv stannar upp. Den blonda ser en aning nervös ut, och Yoongi kan inte direkt döma honom. Han var själv livsskrämd när han först gick hit, han var femton och gick dit med sin kompis som senare samma år begått självmord, dåliga, riktigt dåliga minnen. Men han lugnar ner sig, eftersom att han inte vill göra Jimin rädd. Yoongi skulle ändå inte låta något hända den yngre, och ja, han vet hur klyschigt det låter.

"Kan jag låna din telefon ...?" Den yngre ser upp på den äldre eleven, undanhåller informationen om att han ska ringa sin mamma. Han vet inte riktigt varför, han kanske inte vill att det ska låta fånigt i den äldres öron. Hursomhelst gör han det med mening. Jimin släpper heller inte taget om den äldres tröja men drar dem långsamt framåt mot de två andra killarna som ställde sig i en kö. Inte för att han riktigt vet vad de nu har ställt sig i, det skulle ju kunna vara så att de tre äldre killarna egentligen är mördare som tog hit den yngre killen för att döda honom med kriminella smågäng. Den blonda ryser lite av tanken och tvingar sig själv att lita på den äldre killen, vilket inte är så svårt då han av någon anledning känner sig väldigt trygg med honom.

Den äldre ler förstående mot Jimin och drar upp mobilen som han bevarat i fickorna på sin stora svarta tjocktröja.
"Självklart." säger han medan han tittar på Jimins gulliga lilla hand, och slår in koden på sin samsung. "Kan du personen du ska ringas telefonnummer?" det är en dum fråga, inser han efteråt. Varför skulle Jimin ha frågat om han får låna mobilen om han inte kan numret? Ibland känner han sig verkligen som en idiot, även om det oftast bara är på grund av löjliga orsaker. Yoongi ger mobilen till den blonda och lägger sedan sina händer i sina fickor, nöjd med värmen han får av Jimins fingrar som snuddar hans egna.

Den yngre ler ett tacksamt men svagt leende mot den äldre när han får telefonen i sin hand, och nickar snabbt när han frågar om han kan numret till sin mamma. Tack och lov behövde inte den äldre veta vem Jimin skulle ringa, men den blonda inser snabbt att han kommer att få reda på det snart ändå.
Sextonåringen slår in numret på Yoongis telefon och lägger den mot örat samtidigt som han biter i sin läpp.
"Park Sungmi", hör han sin mammas röst säga på andra sidan telefonen.
"Ehm hej, mamma", säger han nervöst och ser lätt på den äldre killen som förhoppningsvis inte kommer tycka sämre om honom nu. "Det är Jimin."
"Åh, hej. Jag tänkte precis ringa och fråga vart du var", säger hans mamma och den yngre killen andas långsamt ut.
"Jo, jag var -är- hos en kompis." Det är ju inte en sån stor lögn, egentligen. Han är ju med Yoongi, bara inte hos honom.
"Så, du har börjat få vänner redan?"
"Ja ..." De två eleverna går ett steg längre fram i kön medan Jimin pratar lite mer med sin mamma, förklarar att han inte riktigt vet när han kommer hem för att han tydligen ska få mat hos Yoongi (ännu en lögn, men han kan ju inte berätta vart han är någonstans) och han vet inte riktigt när den är klar. Den blonda säger några minuter senare hejdå till sin mamma och lägger på samtalet innan han räcker sin telefon fram till Yoongi igen.
"Tack", säger han lågt och ser på den äldres ansikte, försöker åter igen att läsa av honom.

Yoongi lyssnar lite på samtalet, faktumet att det är sin mamma Jimin pratar med bryr han sig inte så mycket om. Det som får honom att sluta le är den enkla lögnen, om maten. Yoongi granskar Jimins ansikte, för att se om han är besviken på sig själv för att ha ljugit, men kan inte se någonting. När samtalet sedan är färdigt lägger den mörkhåriga ner sin mobil i fickorna på sina jeans istället.
"Jag bjuder dig på mat efteråt." säger han, och skriver upp en liten minneslapp i sitt huvud att faktiskt göra det, eftersom att han inte vill att den blonda ska gå hungrig hem. De kommer strax fram mot ingången, och Yoongi håller upp den slitna dörren åt Jimin. Faktumet att det är så mycket folk runt omkring dem, stör honom innerligt och han tar tag i den yngres hand, eftersom att ha inte har något lust att låta honom gå vilse. Musiken är hög, och han kan se hur två killar står uppe på scenen och kör en battle på liv och död, medan svettiga kroppar ropar namnet på den de hejar på. Namjoon och Hoseok stannar upp lite vid ett fönster, vilket får den yngre ut av dem att hoppa upp på fönsterbrädan. De snackar för fyllt om hur det är de ska köra, vem som ska få köra först och vem som ska avsluta uppträdandet. De tjafsar ett tag, men bestämmer sig sedan för att Yoongi ska vara den som får äran att avsluta. Men den äldsta killen är inte riktigt med i konversationen, då han granskar Jimins ansikte med sina mörka ögon.
"Är du törstig?" frågar han och ser mot den lilla baren (egentligen är det ingen bar, men någon kille bestämde sig för att sälja dricka där.)

När den äldre killen säger att han ska bjuda Jimin på mat sen får den yngre att bita sig lite i läppen. Han vet inte om Yoongi hade hört men det är Jimins tur att betala något för den äldre, men han har inte pengar med sig just nu.
"Det är okej, du behöver inte", säger den yngre eleven och ser ner i marken tills de kommer fram till en dörr som den äldre håller upp. Jimin kliver in i den mörka lokalen och ser sig nervöst omkring innan han känner någon ta tag i hans hand. Den yngre ser åt sidan och andas lätt ut när han ser att det bara är Yoongi, fast istället för att bli orolig för att bli kidnappad blir han istället nervös eftersom det är den äldre som håller i hans hand. Just nu är den yngre tacksam över att det är mörk här inne, eftersom han känner hur sina kinder blir varmare och att han nu har börjat rodna. De två eleverna ställer sig Yoongis kompisar, och Jimin håller fortfarande kvar i den mörkhårigas hand. Han vet varför men det skulle han inte erkänna till någon, att han killar känslan av att ha sin hand i den äldres, mycket större, hand.
"Nej, det är bra", säger Jimin och ler svagt mot den mörkhåriga, och råkar att kort se in i den äldres ögon men ser snabbt bort igen då han inte behöver rodna ännu mer än vad han redan gör.

Yoongi ser på den yngre, som inte vill ha något att dricka. Förhoppningsvis så behöver de inte stanna mycket längre än efter deras uppträdande, eftersom att Jimin inte riktigt verkar bekväm med vart de är. Han ser hur någon kille längre bort i rummet tittar mot Jimins håll, vilket får Yoongi att lägga armen om den yngres axlar, istället för hans hand. Visst är det kanske en aning löjligt, men Yoongi vet mycket hur många idioter som finns på det här stället, hans arm är bara för att skydda Jimin lite mer. Det är det enda, intalar han sig själv.
"Jin!" hör han plötsligt hur Namjoon ropar från ingenstans, när en blond extremt vacker man med breda axlar kommer gåendes mot det lilla gänget. Yoongi känner genast igen honom, det här är killen som Namjoon tagit med sig till studion för att ha sex i soffan som de köpt tillsammans. Yoongis inre säger till honom att springa därifrån, dra med Jimin för att gå och käka någonstans. Han är inte redo för att ha någon awkward konversation om det som hände med sin vän och hans pojkvän. När den blonda kommit fram till dem, och gett Namjoon en glad kyss på munnen, så bestämmer sig den smarta sjuttonåringen sig för att presentera honom för dem. Även om han rodnar när han ser mot Yoongis håll. "Hörrni, detta är Jin. Jin, detta är Hoseok, Yoongi och.. ehm Jimin var det va?" frågar han och nickar lite medan han tänker till. "Jin, du har redan träffat Yoongi hyung.."

Jimin ser ner på sina fötter tills Yoongi lägger sin arm om den yngres axlar, vilket får den yngre att se upp på den äldre eleven. Den yngre måste hålla sig själv från att luta sig mot den äldres kropp, även om han gärna skulle vela det. Han får bara en känsla i kroppen att han skulle passa väldigt bra hos den mörkhåriga, lutad åt sidan liksom men det är också något han aldrig skulle erkänna.
Den blonda killen hade precis tänkt att fråga varför den äldre eleven hade släppt hans hand och lagt hela armen runt Jimins axlar istället, men blir stoppad av att Yoongis kompis ropar någons namn och det kommer en kille som kysser honom på läpparna. Jimin måste faktiskt hålla sig från att skrika högt av glädje, detta betyder att Yoongi inte alls är tillsammans med den längre killen. Visst, sextonåringen hade nästan slutat tro på det, men det har ändå gnagt honom i bakhuvudet hela tiden. Nu har han faktiskt fått bevis på att den mörkhåriga bredvid honom inte är tillsammans med honom, vilket av någon konstig (egentligen inte så konstig) anledning gör den yngre glad.

Yoongi sneglar lite mot den yngsta killen innan han vänder blicken mot Jin igen. Han skakar handen som den blonda sträckt ut mot honom och ler lite enkelt.
"Förlåt för tidigare, det var lite pinsamt.. Namjoon sa att det var lugnt." den bredaxlade stiliga killen verkar lika generad som Yoongi, men den mörkhåriga skakar enkelt på huvudet.
"Jag tror vi alla bara vill glömma det, okej?" säger han med ett leende på läpparna, vilket får Namjoon att pusta ut. Hoseok som sitter på fönsterbrädan verkar dock inte ha förstått det Yoongi precis sagt, utan börjar genast att reta Namjoon och hans nya pojkvän. Dock så avbryts hans skämt när publiken börjar skrika deras namn.. eller ja, deras stage names actually, då de är smarta nog att veta att de inte ska lämna ut sina riktiga namn i de här kretsarna. Yoongi vänder blicken ännu en gång mot Jimin med ett varmt leende.
"Önska mig lycka till." säger han, medan Namjoon tar ett hårt tag om den äldres handled för att dra honom mot scenen. De alla tre drar upp huvorna på deras tjocktröjor, då de inte heller vill göra sina ansikten helt synliga för människorna runt omkring.