Vamäxen Nessie

meer" Lills"!!!



den var jätte bra!

Jag är på väg hem nu så det kanske kommer ett kort kapitel idag!

YAY!

Jättebra *har redan bevakat*

Ja, vad kul!! =DDD

Nevilleloo: Är du ny "läsare"? Det är jätte roligt att du tycker om den!

Läste just igenom allt. Jag är ny läsare. Superbra!

Kapitel. 17 Jag, en Vampyr?

Jag hade kommit fram till att det var bäst att säga som det var. Och sedan kunde jag fara och jaga så att jag kunde lugna ner mig om dom inte ville var min vän längre. Jag kom fram till porträtthålet och sa ”De Vises Sten” till den tjocka damen och porträttet svängde runt. Jag såg mig omkring efter mina vänner och fann dom sitta i fåtöljerna vid brasan. Jag gick fram till dem och öppnade munnen men stängde den igen.
”Kom så går vi upp till vår sovsal” sa jag menande till Mad och Lill, och dom tvekade inte med att komma med efter mig upp till vår sovsal. Jag öppnade dörren och nej, tänkte jag. Roxanne och Demi satt framför en sån där mugglar dator. Dom fnissade och sedan avbröt dom sig när vi kom in.
”Hej Ness, Mad och Lill, var det inte så?” frågade hon som om vi hade kommit på besök till doms hus. Eller nått.
”Japp, och vi skulle vilja parata ifred” sa Mad och ingen kunde säga emot henne (ingen visste varför men ingen kunde det). Så dom gick ner till uppehållsrummet och jag började samlade mod.
”Jo... Det är så att” började jag men kunde inte fortsätta. ”Jo... Jag är en... Vampyr eller halvvampyr egentligen” sa jag så snabbt jag kunde. Jag kollade på dom och dom stod bokstavligttalat och gapade.
”Du är en vad?” frågade Mad efter att hon fick tillbaka talförmågan.
”En Vamäxa? Du men det kan du inte vara ju!” det var inte jag som hade svarat som jag hade tänkt utan det var Lily.
”Ja, jag är en Vamäxa, men snälla lämna inte mig!” bad jag och dom såg mer lättade ut nu. Jag visste inte varför men dom såg lättade ut.
”Så du är en sån där The Vampire Diaries vampyr?” frågade Lily och jag blev förvånad att hon hade sett den serien. Men jag var inte en sån vampyr.
”Nej, mer en Twilight-vampyr” sade jag enkelt och vågade mig på en blick på dem. Lily såg ut som om det kunde vara vem som helst, men Mandy såg däremot skräckslagen ut. Hon kunde tydligen inte tala för då skulle hon ha skrikit. Nästan efter 10 minuter hade hon fått tillbaka talförmågan och då började hon skrika. Det gick bara 10 sekunder innan Demi och Roxanne kom in springande i rummet.
”Vad gör du?! Du skrämmer ju vettet ur oss!” nästan ropade Demi åt Mandy, jag hoppade till lite. För Demi brukar inte prata så mycket, och nu stod hon och skrek.
”Vad är det?!” frågade Roxanne mjuk och lugnande, efter att Demi hade skrikit åt Mandy. ”Vad är det? Snälla berätta!” bad Roxy och började dra Mandy till sängen, när hon hade satt ner Mandy på sängen så böjde hon sig ner och kollade Mandy i ögonen. Lily, Demi och jag stod bara och såg på. ”Vad är det?” frågade Roxy igen fast mjukar den här gången.
”V-vam-py” stammade hon och jag såg hur hon blev blekare för varje sekund som gick. Sedan utan förvarning så föll hon ner från sittande ställning till liggande. Jag var vid hennes sida på 2 sekunder jag kastade de henne över axel och sprang i vampyrhastighet till sjukhusflygeln.
-----------------------------------------------------------
Kanske blev lite kort men jag har lite brottom...

meeeeeeeeeeeeeeer

Det var bra!! =D