PRS Lupple och Emma07

Zacharias skrattade lätt till han också av hans kommentar, vilken var riktigt gullig. Hur lyckades han alltid vara såhär gullig hela tiden? Det var bara otroligt helt enkelt.
"Du kan ju prata trots att jag ser dig." retades han med ett begynnande flin, rös till då han kände hans fingrar mot sin bara hud. Något som också fick honom att höja lite retsamt på ögonbrynen emot honom.
"Jag älskar dig också." viskade han tillbaks, skulle aldrig tröttna på att varken höra eller säga de orden i hans närhet. De betydde allt och lite till.
"Jag trodde att din bror snart var tillbaka?" frågade han med ögonbrynen fortsatt retsamt höjda.

Benjamin svalde hårt, nu var han sådär retsam igen och hans blod började sjuda lite. " Ja du kan se mig men jag har väldigt svårt att koncentrera mig på nått annat än du min vackre. " Viskade han ärligt, rodnade.
Hela situationen blev mer spänd kändes det som och hans älskling mer retsam det gjorde honom alltid så svag- på ett bra sätt.
Det var en sanning, hans bror skulle antagligen vara tillbaka snart men hans hjärna förlorade helt kampen mot sin egna kropp.
" Tänk inte på det." Viskade han, något ansträngt och pressade sedan sina läppar mot hans. De var så lockande, nog kunde de väl kyssas lite? De var faktiskt gifta.

Zacharias var på ett vis glad att han hade släppt samtalsämnet så lätt - det gav honom lite mer betänketid, vilket onekligen var något positivt.
"Men gullet då." log han lite lätt generat nästan, men det var en specialitet som Benjamin hade på honom. Annars var han inte lätt att genera - men för Benjamin räckte det med ett par ord.
"Men jag kan relatera till det." hans älskling var väldigt distraherande, det må han säga. Det var ju omöjligt att försöka ägna uppmärksamheten åt något annat håll nu.
Zacharias var förlorad till honom i samma stund som deras läppar möttes, och besvarade omedelbart kyssen. Visserligen kanske Benjamin retats lite med honom och hade honom helt runt lillfingret just nu - men vad gjorde det? Dessutom hade Zach sina egna idéer om att hämnas lite sen, något som skulle vara mycket roligare när hans bror väl var tillbaka dock.

Deras läppar möttes och han förlorade både tid och rum. Detta var absolut inget nytt och han hade älskat det sen första stund. Han pressade sin älskling närmare sig och kyssen, kyssarna blev snabbt mer intensiva.
Benjamin kände sig otroligt frustrerad över att Zach var så påklädd och var i fart med att försöka krångla av honom tröjan när ytterdörren slogs igen.
"Hallå i stugan!" Log hans bror från hallen, han hörde orden han visste att hans bror var tillbaka men samtidigt var det som om det hände på någon annan plats.
"Hjälp till och bär Benjamin!" Fortsatte han, uppenbarligen på bättre humör än när han hade lämnat.
Detta fick Benjamin att vakna till, skulle han röra på sig nu? Han släppte irriterat tag om Zachs tröja och försökte släta ut den samtidigt som han försökte hämta andan.
"Fem minuter till, bara fem minuter till." Viskade han klagande. Samtidigt som han var fullt medveten om att hade det varit fem minuter till hade han inte kunnat resa sig. Det hade om nått förstört stämningen och antagligen relationen mellan han och sin bror ifall han visat sig såpass påverkad. Men nog var han påverkad redan nu.
" Kommer." Sa han mot hallen och såg på Zach. "Älskade. "Viskade han och kramade hans hand försiktigt. I hopp om att han skulle förstå att han behövde flytta sig, en liten stund.
"Strunta i det. Jag har kassarna nu." Sa Daniel och kom in i köket med två pappkassar.

Zacharias själv var egentligen inte det minsta bekymrad över ifall Benjamin så hade klätt av honom helt - eller ja, helt naken var väl kanske lite väl mycket när hans bror kom när som helst - han hade aldrig haft ont av såna saker eller varit särskilt blyg av sig. Det var snarare lite roligt att Benjamin var så vågad, trots att det var Zach som fick visa upp sig så att säga.
Han log lite roat då Benjamin uppenbarligen inte alls heller ville därifrån, och Zacharias hade då inga planer på att flytta på sig riktigt ännu. Han skulle helst sitta kvar här hur länge som helst.
"Tror du du överlever ifrån mig då?" viskade han låtsas bekymrat med en rynkad panna, för att sedan låta flinet skina igenom och se upp mot Daniel som kom in. Han flyttade sig dock faktiskt lite, så att han istället satt mer på sidan i hans knä - på det viset kunde han se sin älskling men vände inte ryggen helt åt gästen heller, vilket skulle ha varit lite ohyfsat ändå. Sen var det kanske lite planerat också att försöka flytta på sig genom att resa sig upp så lite som möjligt, men samtidigt, ja röra en del på sig. Lite fick man ju allt retas tillbaks.
"Gick det bra att handla?" frågade han vänligt.

Benjamin svalde hårt och skakade lite på huvudet. "Antagligen inte. "Viskade han men såg sedan flinet och ville så gärna kyssa honom igen men avstod. Han rättade till Zachs tröja lite igen. Mötte sin brors blick som hade en ganska ogillande ton i sig med tanke på hur de suttit och fortfarande satt. Men han sa inget utan log och började packa in varorna på de ställe de skulle vara.
Benjamin svalde igen och såg på Zach som rörde sig på ett lite väl planerat sätt enligt hans mening.
Detta var ju inte en bättre position, absolut inte. Eller ja beroende på situation, hade de vart ensamma hade han älskat det nu- inte så mycket.
Daniel nickade. " Ja det gick bra, var lugnt i affären och fick med allt som skulle med. Har det gått bra här?" Frågade han och såg på Zach med en vänlig blick.

Zacharias släppte ut ett litet skratt, tvivlade allt på att Benjamin skulle klara att vara på avstånd någon längre stund - och bara någon minut kändes för tillfället som en hel evighet.
Han försökte hindra ett flin, en stor utmaning då det var väldigt roande att jäklas lite med Benjamin på det här viset. Man fick ju så härligt gulliga reaktioner, eller ja allting med hans älskling var gulligt.
"Jadå, det har bara gått bra." sade han, riktigt glad över hur allting flöt på bra ändå med Daniel - han verkade ju inte ha några större problem med dem iallafall, med tanke på att han hade vett nog att inte säga något om det åtminstone. Men det var väl tur på sitt sätt - dem kom överens bra nu, men sade han något om det skulle Zach inte tvivla en sekund på att ge svar på tal.
"Vill du ha hjälp att packa upp?" frågade han vänligt.

Benjamin älskade Zach och allt med honom, men att han var såhär vänlig nu? Det passade inte. Han greppade tag om hans midja och drog honom mot sig. " Du kan inte flytta dig." Viskade han lågt,lite stressat och bedjande mot hans öra och pussade hans kind. För att det skulle verka naturligt.
Kände hur hans kinder blossade upp igen, han trodde att han kommit över det här med att hans kropp reagerade så starkt, på ibland små saker när det gällde Zacharias men kanske var detta för att det var allt annat än privat just nu.
Daniel nickade sakta och log. "Ja tack gärna, är en hel kasse kvar och du ska ju röra dig med tanke på ditt tillstånd." Sa han och log stort. Benjamin släppte tag om Zach och svalde hårt. Ja så länge han inte behövde ställa sig upp på ett tag.

Zacharias kunde nätt och jämt hålla inne ett litet skratt, han hade ju uppenbarligen lyckats rätt bra med sina planer - vilket hade varit mycket lättare än vad han faktiskt hade trott. Men å andra sidan hade de varit ihop så pass länge nu att man lärde känna varandra så väl.
På ett sätt så fick han nästan ett litet stygn av dåligt samvete nu, för planen hade ju först och främst varit att få en reaktion och inte genera honom alldeles för mycket. Men samtidigt kunde han inte heller ta tillbaka orden nu, och det skulle ju vara ännu värre att skicka Benjamin på det istället.
"Förlåt." log han snett och urskuldande emot honom, för att rikta uppmärksamheten emot Daniel sen och nicka lite.
"Jo, dessvärre känns det som - jag känner mig som en gammal kärring." skrattade han lätt, det kändes som om saker tog en evighet och så hade han den förbaskade huvudvärken på det också. Han reste sig upp, det fanns ju inte mycket till återvändo nu, för att gå fram och hjälpa till med en av kassarna istället.
"På tal om det Benjamin, vart hamnade medicinerna?" frågade han sin älskling efter en blick på klockan, det var ganska hög tid att ta dagens tabletter snart.

Benjamin såg på honom, bet sig lite i läppen. Just nu var minsta grej med honom lockande- som alltid då. Men nu kändes det mer tidspressat.
"Jag överlever." Viskade han och smekte hans arm försiktigt och log svagt mot honom. Det var ju inte hans älsklings fel, visst han hade valt att reta honom men det var ju inget Benjamin hade något emot.
Samma stund som Zach reste sig upp flyttade han in stolen och studerade dem lite, mest Zach då såklart. Han kunde ju inte låta bli.
Daniel skrattade lågt och nickade. "Men du har återhämtat dig bra så kommer bara fortsätta framåt." Log han.
Benjamin var helt fast i att studera Zacharias att han inte riktigt uppfattade frågan på en gång. Det tog ett tag för honom att förstå den.
"I ehm medicinlådan. I hallen, städskåpet." Sa han och försökte peka för att verkligen tydliggöra vart det var även om Zach mycket väl visste vart städskåpet var.

Daniel tänkte säga något men blev avbruten av sin mobil som ringde. Han svarade, det var ett ganska kort samtal. "Jag måste rusa, frugan behöver skjuts. Vi hörs." Log han och skyndade sig iväg och ganska snart smällde ytterdörren igen.
Benjamin kunde äntligen slappna av lite, han reste sig upp och gick iväg för att låsa ytterdörren och hämtade sedan med sig medicinlådan och öppnade den och tog fram Zachs tabletter.