Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Theo hade lugnt gått vidare och tog sin mobil *Han e här..* skciar han bara kort till Lucas och lutar sig mot väggen och granskar julian och mannen
-Du spara det roliga till Mr DeMora
sa han roat och såg på Julian kort
-dessutom är du lite klen
sa han roat och testade julian där..


Dani såg hur han nu med började leta lite bakom henne och hon nickar tyst bara om hans ord. Då hade hon rätt misstankar om honom och såg på hoonm när han frågade.
-äsh.. bara min fader som e lite överbeskyddande. ibland dyker han upp
sa hon lurigt och ville inte han misstänkte något.
-Sen har träffat dig förr.. många år sen
sa hon bara och såg på honom
-Daniella reaken.
sa hon bara för se om det klickade något i hans hjärna.

Julian morrade irriterat, som ett vilt djur som precis blivit fråntagen sin fångst. Men han lyssnade på Theo och tog några steg tillbaka. Visste att han hade rätt, det här var Lucas fight – inte hans. Men var hade Lucas tagit vägen? De hade snart stått där i femton minuter och han hade fortfarande inte dykt upp. Den Lucas som han en gång kände var punktlig och kom aldrig sent.
Mannen började få tillbaka hoppet och snart letade det sig fram ett leende på hans läppar.
– Verkar som att DeMora bangat ur.. Betyder det att jag kan dra?
sa han nonchalant. Men när han tog sats för att resa sig från stolen dök det upp två händer på hans axlar. Tryckte ner honom igen. Mannen frös till is. Han kände mycket väl igen den stora guldringen på ett av fingrarna.

Lucas började sakta cirkulera runt mannen, likt en katt runt ett fångat byte. Nu när de stod öga mot öga fick han chansen att studera veklingen som avslöjat dem, som fått honom skjuten.

--

När Dani sa sitt namn förstod Willian genast varför hon verkade så bekant. Det var ju Hon! Flickan som han för länge sedan hittade i en frusen sjö. Som han bar till närmaste sjukhus.
När han kom tillbaka dagen efter för att titta till henne sa doktorn att hon redan blivit utskriven, att hennes far hade kommit och hämtat hem henne. Och efter det träffades de aldrig igen.
– Daniella..
sa han tyst. Kunde inte hindra ett litet leende. Det var en lättnad att se henne med mer färg i ansiktet.
– Wow.. du ser ut att må bättre..
fick han fram, insåg efteråt hur dumt det lät.

Theo stod lugnt kvar och granskar Julian och mannesn leende. Han hade sett rörelsen i skuggan och inte rört en min nr mannen hade frågat om ha nfick gå. Han följde Lucas med blicken medan han ko mfram oh utförde sitt.
-för långsma
sa han bara kort nr han såg Lucas hade börjat gå runt mannen..

Daniella såg på William snabbt när han sa hennes namn och lo till.. Han kom minnasn ihåg henne. Hon hade ju inte så mycket minne mer än sjukhustaket sen alla läkarkontroller och si nfaders oroliga uttryck.
-Jag mår prima förstår du. Min pappa ger mat,värme och inget vatten nära mig
sa hon roat och log lite..

Lucas stannade till och vred blicken mot Theo. Såg hur rastlös han var.
– Lämna oss.
Sa han kyligt till dem båda.
Julian gav Theo en lätt knuff i axeln och nickade mot dörren som ledde ut därifrån. Trots att han gärna stannade fanns det någonting i vännens blick som sa att det var bäst att lämna rummet utan protester.

Trots att William dagligen hjälpte människor i nöd hade han aldrig glömt när han hittade en flicka i en frusen sjö. Han mindes hur hon hade klamrat sig fast vid honom i ett desperat försök att bli varmare. Hur han hade slängt av sig sin jacka och lindat den omkring henne trots att det var iskallt ute. Han hade alltid undrat vad som hände med henne. Och här stod hon nu. Full av liv.
Han log åt hennes ord.
– Jag har alltid undrat hur det gick för dig. Jag gick tillbaka till sjukhuset dagen efter men då var du redan borta
sa han ärligt.

Theo hade märkt hur Lucas hade läst av honom. Han nickar tyst bara och tog sin jacka som låg på golvet och gick tyst efter Julian bara och såg på honom
-Du rörde mig så bort med tassarna nästa gång
sa han envist men man såg det var ett tomt hot bara.

Dani såg hur William funderade ochsneglade på hans bil snabbt men sen åter til lhonom igen
-låt mig sgäa att min familj är inga favoriter till sjukhus.
sa ho lugnt till honom snällt
-Pappa ansåg jag inte skulle vara där mer men läkaren ville men han vann.
sa hon lugnt och rättar sitt bruna hår och rykte tull när en regndrope slog ner rakt på hennes näsa och hon suckar tyst.

Julian slog sig ner på en ranglig stol. Han lutade sig mot ryggstödet och gungade lätt fram och tillbaka, vilket fick den att ge ifrån sig ett svagt gnisslande klagoljud. Han fiskade upp mobilen ur sin ena byxficka och tittade på klockan. Det hade redan börjat bli kväll. Hela dagen hade gått till att leta rätt på mannen som nu befann sig inne i det stängda rummet tillsammans med Lucas. Det kändes lockande att gå närmare dörren och försöka lyssna på konversationen som pågick där inne, för från där dem stod nu hördes bara ett dovt mummel från andra sidan. Men istället tittade han ut genom fönstret. Vattendroppar hade börjat falla mot fönsterrutan och det såg ut som att det skulle bli en ovädersnatt.

Efter en stund hördes ett högt skott inifrån rummet – och strax därefter dök Lucas upp med en skjorta som inte längre var helt vit. Lucas gav dem båda en snabb blick innan han drog av sig den fläckiga skjortan och bytte till en ny som han hade haft med sig när han kom till huset. Allt för att Sara och Melinda inte skulle slippa se honom så.
När han drog av sig skjortan fick Julian en första skymt av skottsåret på hans ena sida.
– Du hade tur, Inte många skulle ha överlevt ett sånt där skott.
Sa han med ett flin.
Lucas rättade till kragen och knäppte ihop knapparna. Ur sin bakficka tog han sedan upp mannens mobil och kastade över den till Theo.
– Se till att polischefen får den. Det finns några bilder som jag vill att han ska se.
Det blixtrade i Lucas ögon. Polisen visste ännu inte om han hade överlevt efter skottet, men det var nu dags att visa Saras far att det krävdes mer för att döda Lucas DeMora – och även vad som händer om han någonsin försöker vända hans egna män emot honom igen.
– Och om du inte kommer i närheten av honom. Så ge den till en polis som heter William. Han kommer se till att han får den.
fortsatte han. Han visste dock att Sara inte skulle gilla han använde hennes vän för att genomföra sina planer...

- - - -

William kände till hennes familj. Hans chef hade en mapp för var och en av dem. Hennes far som länge hade stått på polisen lista av farliga kriminella människor. Och hennes ena bror som just den här dagen hade släppts ut från fängelset och frigivits från alla misstankar som kopplade honom till DeMora. Men till skillnad från dem andras hade Danis mapp alltid varit tom. Ingen visste vad hennes ställning var – om hon ens var en del av faderns liga.
Den första regndroppen träffade William i nacken. Det fick honom att titta upp på de tjocka molnen som bildats över dem. Han insåg då hur kvav luften kändes.
– Är du säker på att jag inte ska köra dig hem? Det ser ut att börja åska när som helst.

Theo var väldigt van över att sitta så här, sitta och vänta på se vad som kommer ske. Hans blåa ögon granskar en blixt som lös upp himeln precis i lucas ingång och såg på honom snabbt. Han såg på Julian när han kommenterade skottskadan. Hans blick fastnade på Licuas när han pratade om telefonen och fångar den snabbt och flinar lite retsamt till
-jag ser nog till att den är på stationen. ikväll
sa han och la till ikväll rätt fort efter pratat klart. Han förstod varför Lucas bytte om, Melinda och sara bör skonas. Han ville inte Melinda drogs in i för mycket heller

Dani såg tyst i marken när fler regndroppar började komma, hon såg nu upp på William som började prata om köra henne hem, hon ville inte ställa till ddet mer. Hon såg upp när det small till högt och hela hon rykte til. hon nickar tyst
-Visst om du luvar inte vra en pedo
sa hon envist och såg hotfllt på honom med en pienna hon hade fiskat upp men man såg i hnnes ögon hr hotet brast i skoj. Hon visste hon inte stod i registret men det drog ju fadern nytta av. Hon kunde agera psion, som nu.. De letade efter ehnnes bror och nu visste hon att han skulle vara på en vis plats en tidpunkt.

Ett snett leende dök upp på Lucas läppar när Theo försäkrade honom att mobilen skulle nå polisstationen redan ikväll. Han stoppade ner vapnet som hade burit med sig i lyxlinningen vid ryggslutet och drog sedan över skjortan för att dölja det.
– Mannen jobbade för din far...
slängde han sedan ur sig med blicken fortfarande riktad mot Theo. Lucas sneglade bort mot rummet som han just kommit ut från. Det hade inte varit svårt att få ut information från mannen. Allt han behövde säga var att han skulle skona mannens liv om han berättade vem han var och varför han hade avslöjat dem.. Att Lucas sedan inte höll sitt löfte var en annan femma.
– Tydligen samarbetade din far med snuten i ett desperat försök att låsa in mig..

- - -

Även William ryckte till av den höga åsksmällen. Därefter skrattade han till åt hennes kommentar.
– Jag lovar.. Men det är oklokt att hota en polis
svarade han roat – givetvis bara på skoj. Han gjorde en snabb gest mot bilen och vände sedan på stegen för att gå tillbaka till förarsätet.

Theo kunde snabbt läsa av hur Lucas verkar nöjd han skulle fixa det redan ikväll. theo ville bara få infomrationen dit innan han ens fick sova i sin picup för han skulle ändå köra förbi.
-hmm min far måste vara desperat, han gilar inte dig verkligen inte. Inte sen miss wood satt vapnet mot hans huvud, han vill ijnte ekränna han fick stryck av mr demoras brud
sa han lgnt och suckar tyst. Han visste Dani ijnte var inblandad så hon drog han inte alls upp
-Men tänk på.. han spioner än i det civila.
sa han bara lugnt och såg på mobilen och la den i nackficka och såg nu på Julian
-vil du göra nytt åt mig för jag behöver ride to my picup.. Den står bara 20 min här ifrån
sa han kort och såg på Lucas
-Jag finns över ett samtal
sa han bara lugnt so mförsäkran behöver han en tjänst han gjorde det..

Dani log lite snabbt när han påpekade det vore oklokt hota en polis
-tro mig jag vet.. hota min bror var inte det bästa jag gjorde dne kvällen så lärt mig mina läxor
sa hon ärligt och smet tyst efter honomo ch hoppa in i bilen. det med hennes borr drog hon sällan upp och mna visste egentligne inte varför theo hade gjort sitt drag mot henne men han hade anledningar säkerkligen, svartsjuka. Dani hade varit den unge som svansade efter ppappsen och gjorde honom stolt som lite men Theo var det svarta fåret.. Dani visste ingen vet att hon blev placerad i sjön av en människa. hon såg på Willima
-Wiliam, dne kvällen du hittade mig. hur trodde ud jag hamnade där? mitt i natten
sa hon envit när hon satt isg i hans bil och granskar inredningen, en varm känsla spred sig av värmen i bilen och dessutom slippa dem vaktade ögonen på sig. Hon kände sig välkommen i bilen.

Trots att Lucas hade ett svagt leende på sina läppar fanns det en ilska i hans ögon. Mannen hade arbetat för honom i flera månader, tagit del av deras planer – och det var förmodligen tack vare honom som Theos bror hade lyckats hitta Melinda och kommit i kontakt med henne. Tanken av att mannen hade varit anledningen till att hans syster hade blivit sårad, och nästan dödad, hade gjort Lucas rasande – så trots att han hade lovat att skona mannens liv hade han ändå valt att trycka på avtryckaren och avlossa skottet.

Julian tog sats och reste sig från stolen. Han fiskade upp sina bilnycklar och kastade upp dem i luften.
– Vi drar direkt.
sa han och log brett mot Theo.

När de gett sig av återvände Lucas till huset där Melinda och Sara befann sig. Väl där inne slängde han den fläckiga skjortan och gömde vapnet på ett säkert ställe. Därefter gick han in i köket och lirkade fram en flaska Bourbon som Julian hade försökt gömma i ett skåp. Han satte sig på en av stolarna kring matbordet och tog en klunk – kände snart hur nerverna började lugna sig igen.

- - -

William startade motorn och körde iväg. Medan de åkte längst vägen växlade han mellan att se var han körde och på flickan bredvid sig. Hennes fråga fick honom att fundera.
– Jag försökte fråga dig, men du var för svag för att kunna prata
Svarade han.
– Jag har alltid undrat hur du hamnade där och vad du gjorde där ute alldeles ensam. Så, vad hände egentligen?
Det kändes som att han äntligen skulle få svar på någonting som han hade frågat sig själv i så många år.