PRS Lupple och Emma07

Hans väldigt söta reaktion lockade fram ett leende hos Zach, som bara smälte för hur han reagerade och svarade.
Hans älskade make, hur kunde någon ens vara så härlig?
"Du är ju bara för gullig." skrattade han lätt till, log lite bredare av hans kindpuss men nöjde sig inte helt där. Istället lutade han sig närmare för att kyssa hans läppar lite innan han lyssnade på hans ord igen.
Han hade väl en liten poäng där, och det var ändå lite kluvna känslor för honom - man ville att det skulle bli perfekt, att kunden skulle bli nöjd.
"Jo, lite så är det väl men det är ändå roligt på sitt vis också." sade han och flinade sen lätt.
"Säger den som ska bli advokat?" frågade han retsamt, visserligen skulle han också bli det ifrån början men det var ju en väldigt stor press med att vara den möjligtvis enda chansen någon hade att slippa fängelse.

" Sant ju." Viskade han mot hans läppar och ville inte riktigt avsluta kyssen när den väl börjat men fick tillkalla sitt tålamod och han la sig med huvudet på kudden igen och lyssnade. Skrattade lågt och nickade. " Du har rätt, det är ju en del av utmaningen." Viskade han men skattade sedan med Zach och nickade. "Jag insåg det. " Flinade han och smekte hans kind sakta. "Dock har jag en lagbok att luta mig mot, du har enbart din egna talang. " Viskade han och smekte hans läppar sakta. " Och den talangen är mäktig. Visste du det? Att du är otroligt begåvad?" Frågade han leendes och såg på sin enda sanna kärlek och smälte som så många gånger förut. Hans man var helt unik och verkligen den bästa han någonsin mött. Benjamin lutade sig lite framåt och pressade sina läppar mot hans och behöll dem länge pressade mot hans innan han fick ganska motvilligt avsluta kyssen.

"Att du är för gullig, ja." flinade Zacharias ständigt retsamt åt sin älskling, lät blicken nästan drömmande vila på honom. Men så var han ju också som rena drömmen, både i utseende och personlighet. I allt som Zach kunde komma på, då han var fantastisk på alla sätt och vis.
"Jo, fast jag har ju iallafall en mall jag redan ritat som dem får godkänna innan jag börjar tatuera." log han emot honom, försökte koncentrera sig på samtalet vilket var väldigt svårt tack vare hans fingrar.
Orden fick honom att rodna lätt, det värmde så i hjärtat att höra de orden ifrån honom - hans åsikt var den enda som spelade någon roll för Zach.
"Tack." viskade han svagt, ville på något vis protestera - han höll ju inte alls med, men det kändes inte riktigt som rätt läge. Han ville inte riskera att förstöra den här stunden på minsta lilla vis.
Han besvarade glatt kyssen och blev nästan lite besviken då den avslutades, men han fick väl istället roa sig med att se på sin älskling.
"Men man måste ha en talang som advokat också, utan att kunna tala väl för sig, eller klienten rättare sagt, så skulle det ju aldrig gå. Vilket du är väldigt duktig på." log han, Zach ville iallafall tro att han kunde lite om jobbet - även om det var långt ifrån lika mycket som Benjamin, som gått där desto längre än vad han gjort - och han hade ju när han gått där lagt märke till Benjamins egenskaper.

Benjamin log brett och nickade, smekte hans mage sakta och kysste hans axel lätt, det var ju det närmaste han kom åt just nu. "En mall du har ritat- talangen finns med även där." Log han lyckligt och lät sin ena hand röra sig upp mot Zachs hår och lekte lite med det.
När samtalet vändes tillbaka till han själv så fann han sig otroligt mycket mer obekväm, det var alltid lättare att berömma sin älskling än att ta beröm själv. Dock var det lättare när Zach sa det och det betydde betydligt mycket mer. Det betydde allt.
Han nickade sakta och log svagt. "Du har rätt, det är nyckeln till att vara framgångsrik i mitt framtida yrke." Viskade han och kysste hans axel igen och log lyckligt.
"Tur att jag kan något då." Viskade han skämtsamt och försökte lägga sig närmare sin man. Det kändes bättre att vara nästan galet nära än en bit ifrån.

Zach skrattade lätt till, han tycktes då inte släppa det där med talangen i första taget. Själv höll han väl inte riktigt med på samma sätt, det var ju inte första gången han fick höra att han hade talang - även om det var en annan sak när det kom ifrån Benjamin - men han strävade alltid efter att bli bättre.
"Tack." log han, ett leende som blev mycket bredare då han fick medhåll om Benjamins talang.
"Något? Du kan då otroligt mycket." viskade han tillbaks, flinade lite lätt då Benjamin kom ytterligare lite närmare. Det var bara helt perfekt, helst av allt skulle han vilja stanna här hur länge som helst.

Benjamin skrattade lågt åt hans sista kommentar och lekte med fingrarna över hans ansikte. "Åh sluta. " Viskade han, att han kunde otroligt mycket höll han inte riktigt med om. Eller snarare att det han kunde var inte speciellt viktiga livserfarenheter. Som att kunna citera nästan hela bibeln- när skulle han någonsin behöva det?
Han pressade sina läppar mot hans, i en mjuk kyss och bäddade sedan ned honom försiktigt och log. " Du borde vila en stund. Jag ska hämta nått och äta. Om inte du känner för en liten promenad?" Frågade han och såg på honom.
"Jag är mest nöjd med att vi tar en promenad till köket, då kan jag ju hålla om dig hela tiden." Viskade han leendes. Det var otroligt svårt för honom att vara ifrån Zach, även om det max skulle ta tio minuter för honom själv att gå till köket, ordna med mat och sedan gå in med det till sovrummet. Men dessa tio minuter skulle kännas som timmar eftersom han skulle vara ifrån sin älskade man.

Zacharias roade sig med att låta blicken vila på honom medans han pratade, lekte lite lätt med fingrarna över hans rygg under tiden.
Han var så vacker. Hur var det ens möjligt för någon att vara så vacker? Han besvarade mjukt kyssen, log ännu bredare emot sin älskling.
"Jag följer gärna med till köket, det blir ju alldeles för lång tid utan dig annars." flinade han retsamt, han ville faktiskt inte vara ifrån honom en enda sekund i onödan - inte mer än han absolut måste iallafall. Dessutom behövde han ju enligt läkarna röra på sig, så det var väl lika bra det. Han kysste honom glatt igen för att sätta sig upp i sängen istället.

Benjamin rös av hans fingrar, hans beröring var ju så intensiv- så stark. Han svalde hårt och log sedan lyckligt av hans svar. Så han kände samma sak? Han såg på det där flinet och vände bort blicken lite. Det fick honom alltid mitt i hjärtat, ja det träffade honom alltid så djupt- på ett fantastiskt sätt.
När han kände läpparna mot sina så besvarade han kyssen, kanske lite väl ivrigt men han kunde inte hejda sig men fick ändå låta kyssen avslutas tidigare än han egentligen ville. Han såg sin älskling sätta sig upp och han själv satte sig upp. Övervägde ifall han skulle hjälpa honom på en gång men kanske ville inte Zach ha den hjälpen. Han svalde lite och reste sig upp och rörde sig mot dörren, stannade till och log. " Ta din tid, då får jag ju mer tid att beundra dig." Viskade han leendes och lutade sig mot dörrkarmen. Han ville inte stressa sin älskling men han ville inte heller släppa honom med blicken.

Zacharias skulle kunna sitta här hela dagen och bara se på honom, man kunde ju bara förlora sig helt i att se på honom. Man tappade tid och rum om man lät sig påverkas för mycket, vilket var helt otroligt lätt enligt Zach. Det räckte ju med en blick så var man förlorad.
Han var faktiskt rätt lättad över att han inte erbjöd någon hjälp - fysiskt så ville han det, både för att det då blev lättare för honom plus att han fick vara nära. Men han visste att han också behövde klara saker själv, han var envis nog att inte vilja ha någon hjälp - och hur skulle han bli bättre om han skulle ha hjälp att bara ta sig till köket? Det gick inte för sig.
"Det var allt uträknat." skrattade han med blicken emot honom, en bara kärleksfull blick - hur mycket han än kunde retas var det ju aldrig illa menat, det var bara sådan han var. Han kämpade sig upp och begav sig efter, hade det åtminstone lättare med en sån bra motivation som Benjamin.

Benjamin skrattade lågt och nickade. "Helt klart, jag är ju rätt smart." Flinade han. Samma stund som han ställde sig upp greppade oron tag i honom och han ville rusa fram och stötta upp honom men tvingade sig att stå kvar.
Det såg ut att gå bra och han log mjukt innan han började gå i förväg mot köket. Men var inte speciellt långt borta ifall nått skulle hända.
Väl inne i köket, öppnade han kylskåpet och studerade innehållet. De behövde handla.
Han svalde hårt. Han ville väldigt ogärna gå ifrån sin älskling såpass länge och hans älskling skulle inte orka vara i en affär. Han suckade lågt och såg på sin älskade. "Handla behövs." Sa han tyst och stängde kylen för att öppna skafferiet för att se ifall något ätbart fanns där.
Men det gjorde det knappt. Han svalde hårt och funderade lite. Han öppnade frysen och studerade innehållet där. Det var ju nästintill tomt. Vilket inte alls var konstigt med tanke på att de befunnit sig så länge på sjukhuset. Han såg på sin älskade man och smekte hans kind lätt. " Vi får helt enkelt ringa någon som får komma hit med mat. Din bror kanske? Han vill väldigt gärna träffa dig tror jag." Föreslog han och såg på honom. "Om du inte vill ha hit en bebis. För det alternativet finns också." Sa han och log svagt.