PRS Lupple och Emma07

Zacharias skulle kunna vara kvar här hela dagen, hela veckan om det så behövdes. Det var så otroligt härligt att bara vara där med honom.
"Bra." log han, verkligen glad över att höra det.
Även om hans fingrar var stilla så hjälpte det inte mycket, det krävdes inte mycket mer än så för att han skulle njuta något otroligt mycket av känslan - men så kändes det också som evigheter sedan de senast fått ens sova i samma säng.
"Om dig." sade han med en lätt retsam ton, och det om något var väl ett tecken på hur mycket bättre han mådde här - han orkade retas lite igen och bli mer sig själv i sättet, till skillnad ifrån hur dämpad han varit på sjukhuset.

Benjamin såg på honom, log brett och lyssnade nyfiket på vad han hade drömt om men när han retades så skrattade han mjukt till och skakade på huvudet.
"Åh min retsticka är tillbaka." Flinade han lyckligt och smekte hans kind sakta.
Det värmde att höra att han hade drömt om honom, han hoppades att det hade varit en bra dröm.
"Gjorde jag något bra då?" Frågade han och lutade huvudet mot kudden igen och behöll blicken mot honom och fångade hans hand och kramade den. Han ville ha någon typ av närhet, det kändes som det var ett tag sen.
De låg nära och det var en typ av närhet men han ville också ha någon typ av kontakt mellan sig själv och honom, en fysisk kontakt.

Zacharias log stort tillbaka, ett leende som kom utav hans skratt och flin. Det var så fint att se det, efter den här tuffa tiden där skratt varit en bristvara.
"Jag har alltid varit här." flinade han tillbaks, vilade fortsatt blicken på honom medans han pratade och kramade lätt hans hand tillbaks. Hans underbara make.
"Det gör du alltid." viskade han leendes, lutade sig närmare igen för att ge honom en lätt kyss på läpparna - han saknade redan den känslan.

Han skrattade lågt och besvarade kyssen, lyckligt- passionerat.
" Jag har uppenbarligen hittat knepet för att locka fram honom. En natt tillsammans, nästintill nakna." Flinade han och kysste honom igen.
Han log brett av orden, alltid höll han kanske inte riktigt med om men det värmde att ändå höra det.
Han smekte sin älskling på kinden och såg bedjande på honom.
"Jag har en önskan." Viskade han och såg på honom. "Kan vi snälla ligga kvar här, en stor del av dagen?" Bad han och smekte hans bröstkorg.
Han hade saknat allt, de små samtalen- kyssarna- närheten.
Speciellt närheten, det hade varit lite av den och det kändes som hans förrådd med närhet nästintill var tomt- han behövde lagra lite mer av det.

Zacharias flinade än en gång glatt, älskade de stunder han fick se de här delarna av Benjamin - de mer retsamma sådana, som lockade honom till skratt och det räckte att bara se hans älskades min för att det skulle dyka upp ett leende på hans egna läppar.
"Det har du verkligen." retades han tillbaks, besvarade lyckligt kyssen - han var mycket lyckligare nu än han varit sen han blivit sjuk. Skadad kändes som fel ord, även om det väl var en skada han fått - det var ju inte en direkt sjukdom, utan att han blivit påkörd som orsakat hjärnblödningen.
"Det behöver du inte ens försöka övertala mig till, det gör jag så gärna så." log han - att få bara vara här med honom lät som en helt fantastisk idé.

Benjamin såg på honom med ett stort leende. Det fanns många saker som var dem bästa med Zach och en av dem var hans leende- det var då inte mycket som slog det.
Han drog med tummen över hans läppar och bara iakttog honom en stund- så vacker.
"Då var det bestämt." Log han och flyttade undan sina fingrar från han läppar och flätade samman deras händer istället.
" Så älskling berätta" Sa han och såg på honom.
"Vad är din drömtatuering? Att ha eller att göra? Du kan svara på båda ifall du vill." Log han och smekte hans hand med tummen sakta.
Doktorn hade ju beordrat att försöka sysselsätta hans hjärna att göra allt för att träna upp honom igen.

Zacharias kunde lätt ligga här hela dagen utan minsta tvekan.
Att ligga intill honom och bara njuta var ju rena himmelriket, särskilt efter tiden på sjukhus. Han kramade lätt hans hand och kunde inte låta bli att luta sig närmare och kyssa honom igen. Han var alldeles för lockande för att han skulle kunna låta bli.
"Min drömtatuering?" han blev lite lätt förvånad över frågan nästan, även om han inte visste varför han blev det.
"På mig själv vore det utan tvekan någonting med dig, eller försöka väva ihop dem lite mer kanske. Jag vet inte riktigt. Men att göra är iallafall en utmanande sleeve, helst med ansikten." han kom i princip på det i samma stund som han sade det, för det var inget han funderat mycket på tidigare - men att teckna ansikten var en av hans absoluta favoritmotiv, så något med det.

Benjamin nickade sakta, han hade väldigt svårt att relatera till hans syn eller kanske känsla gällande tatueringar det enda han visste var att han älskade dem som Zach hade och den han hade själv eftersom Zach hade gjort den.
"Jag tycker du ha ha en tatuering här." Viskade han och drog med fingret längs hans revben och ned över sidan.
"Utmanande sleeve. " Upprepade han och skrattade lågt. " Är det inte svårt att teckna ansikten? " Frågade han nyfiket och såg på Zach.
Vad gällande att teckna så var det mesta svårt för honom själv men ansikten verkade svåra. Det fanns så mycket som skulle bli rätt

Zacharias hade väl egentligen alltid varit lite fascinerad av tatueringar tack vare att det var en större utmaning att tatuera in något bra jämfört med att teckna. Kroppens alla former gjorde det mycket krångligare än med ett platt papper, för att inte tala om att man bara hade ett försök på sig och inte kunde sudda.
"Varför just där?" frågade han nyfiket, rös lätt till av hans fingrar.
"Jo, åtminstone som tatuering blir det ganska svårt att få helt rätt. Men det är ändå roligt." sade han med ett litet leende, ansikten var ändå hans favoriter att teckna normalt och det han ägnade sig mest åt - det fanns så mycket där att utforska på något sätt, ett ansikte sade otroligt mycket om en person.

Benjamin skrattade lite försiktigt och vek undan blicken och kände hur kinderna blossade. Han ryckte lite på axlarna och tvingade sig snart att möta hans blick. "Jag tycker det skulle vara sexigt." Viskade han ärligt och skrattade sedan lågt. "Även om du redan är det, lite väl sexig ibland. " Viskade han och pussade hans kind försiktigt. " Men är det inte liksom en jobbig press? " Frågade han. " Att veta att det måste bli helt rätt. " Viskade han och bet sig lite i läppen, men insåg vid denna benämning att även hans framtida yrken hade en sådan press.