PRS Lupple och Emma07

Zacharias var också rätt glad att Benjamin inte gjorde något för att stoppa honom - han ville försöka, det gjorde så ont men att han var såhär dålig var tillräckligt mycket bakläxa åt hans självförtroende utan att han inte ens skulle kunna ta sig in på egen hand. Han behövde det här.
Men han trodde också att Benjamin förstod, och att det var därför han inte lade sig i mer.
"Tack. Stannar du?" frågade han något lätt bedjande - han ville ha honom hos sig, han hade saknat hans närhet på sjukhuset och bara en sådan sak som att få vila med honom tätt intill sig var så otroligt mycket värt.

Benjamin såg på honom och smekte hans kind, skrattade mjukt.
" Jag skulle väldigt gärna få hålla om dig utan alla slangar. " Viskade han, han hade knappt hållit om honom på sjukhuset på grund av alla slangar, och läkaren hade avrått från det.
Han greppade försiktigt tag om Zachs tröja och drog av honom den.
Han hade ingen som helst vilja till något intimt, vilja och vilja var fel ord- det var helt fel tidpunkt för sådant. Men han ville få känna hans bara hud mot sin.
Han knäppte sakta upp hans byxor och lyckades krångla av dem.
"Jag stannar." Viskade han och kysste hans läppar innan han själv tog av sig tröja och byxor och kröp ned i sängen, bakom honom och väntade. Något otåligt kanske. Men han hade själv inte sovit speciellt bra den senaste tiden och att få sova i deras säng med honom- det var högst på hans lista just nu.

Zacharias var rent barnsligt glad att han sade så, att han ville stanna kvar - det syntes säkerligen också på hur han sken upp.
"Tack. Du skulle bara veta hur jag saknat det." log han, han ville så gärna få somna intill honom. Det var värt mer än allt annat i hela världen att få vara honom nära.
Bara en sån sak som att känna hans fingrar mot sin hud var ju nästan nog för att få honom att rysa.
Då de båda var avklädda lade han sig tätt intill sin älskling, för att där lägga armarna också omkring honom.
Det var, som alltid, en helt fantastisk känsla. Man kände sig trygg och älskad - saker som Zach värderade otroligt högt, både efter sin barndom och efter vistelsen på sjukhuset.

"Ungefär så som jag saknat det antagligen." Viskade han och när han la sig ner var han själv otroligt snabbt med att lägga armarna omkring honom och dra honom närmade sig själv.
Allt var perfekt, hans doft, hans händer, hela han.
Han kysste honom några gånger på läpparna bara för att verkligen få känna känslan av dem mer ordentligt än på sjukhuset innan han smekte hans rygg och log.
" Nu kan jag somna." Viskade han och drog täcket omkring dem och la sig mer bekvämt men utan att släppa taget eller avståndet mellan dem.
Han visste att de båda var trötta, speciellt Zach att detta endast var en tidpunkt för att sova men det var otroligt svårt att hålla sig samlad och bara hålla om honom.
Men han lyckades och somnade sedan nära intill honom och ganska direkt så sov han djupt. Djupare än på länge.
Han kunde ju känna sin älskling hjärta slå och det om nått lugnade honom- det hade det alltid gjort.

Känslan var obeskrivlig. Det var helt enkelt fantastiskt att få ligga är intill honom igen, hemma, och bara få komma tillbaka till det normala med att bara få vara med honom.
"Kanske det." log han, han tvivlade inte en sekund på att också han hade saknat det väldigt mycket.
Att också få känna att han verkligen var där, att han var nära och närvarande, gjorde ju allt. Få känna värmen från hans kropp och hans puls.
"Jag med." log han, besvarade hans kyssar utan minsta lilla fördröjning.
Han skulle kunna ligga där hur länge som helst och bara se på honom, men han var också trött, så till sist lutade han huvudet mer emot hans bröstkorg istället.
"Älskar dig." viskade han, bara för att snart somna - och sov otroligt mycket bättre än på sjukhuset.

Benjamin hade sovit igenom natten, otroligt bra men otroligt bra drömmar och armarna stabilt omkring sin älskling.
Det var tidig morgon då han vaknade och han fick verkligen hejda sig själv från att väcka sin älskling- han behövde sova.
Han rörde sig inte heller för att undvika att väcka honom på ett sådant vis.
Utan han låg bara där och tänkte igenom allt och ingenting och lyssnade till hans hjärtslag, till hans andetag.
Benjamin kunde känna ett leende sprida sig över hans läppar och han insåg att han kunde ligga såhär- stilla och tyst hur länge som helst för han hade närkontakt med sin man, sin fantastiska och perfekta man.

Zacharias hade haft den bästa natten på länge, just för att han sov intill Benjamin och dessutom hemma. Det blev ett helt annat slags lugn över honom, man kunde slappna av helt annorlunda än vad man kunde på sjukhuset.
Då han senare vaknade var det morgon, kanske mer mot slutet utav den - men så behövde han också gott om sömn och vila, så det var kanske lite ursäktat.
Han upptäckte snart att också Benjamin verkade vaken vilket lockade fram ett leende hos honom, då han vred lite på huvudet för att bättre kunna se upp på sin vackre man.
"Godmorgon." log han.

Benjamin hade legat och iakttagit sin man och fastnat ännu en gång på alla de där speciella grejerna i hans utseende som Benjamin älskade, smälte av- såsom hans tatueringar. Han läppar, ögon, hår. Ja nästan precis allting egentligen. Såna saker han aldrig någonsin kunde tröttna på.
När Zach väl vaknade så var det med ett brett leende som han mötte hans blick.
"Godmorgon älskade. " Viskade han och smekte hans kind sakta.
"Sovit gott?" Frågade han och lät sina fingrar röra sig från hans kind och utefter hans ansiktskonturer, ned mot hans kropp.
Han gjorde mönster efter hans beröringar, såsom hjärtan ibland eller hans namn.

Det räckte med en blick på honom för att locka fram ett leende hos Zacharias.
Han var så vacker, så perfekt. Hans älskade make.
"Som en stock." viskade han tillbaks, han kände sig betydligt mer utvilad nu än vad han gjort efter den där olyckan - nu kunde han slappna av, allt var okej igen. Läget var mer under kontroll och han var hemma.
"Du då?" frågade han och kunde inte hindra en rysning av hans fingrar, samtidigt som han lät sina egna stryka över hans nacke.

Benjamin rös av hans fingrar, det var en sån stark känsla för det där lilla.
Det hade varit längesedan de kunnat röra varandra såhär och det var som om han aldrig känt det förut.
Han drog några djupa andetag och nickade.
" Helt fantastiskt." Log han och flyttade försiktigt undan hans fingrar och kysste hans hand några gånger istället medan han lät sin egna ligga stilla vid hans mage.
"Drömde du något roligt?" Frågade han nyfiket och såg på honom, väntade tålmodigt och ja nyfiket på svar.
Det kändes så skönt att kunna prata om inget egentligen viktigt- den senaste tiden hade det varit så mycket allvarliga samtal och det om något hade gjort honom otroligt spänd, nästan stel.