Criminal [PRIVAT Zora & countess]

~Res~
Sara hade faktiskt varit med Will dem sista dagarna, hon ville ta vara på tiden lite menar idag var det dags. Säga hejdå till Will och få ut Lucas ur stan. Sara tänkte på saker, allt var pakat iallal det dem hade fått med sig. Hon såg snabbt på Lucas nu
-du får ringa honom själv. jag vill gärna med hur jag kan planera
sa hon envist till honom tyst

Tjugo minuter senare fick Lucas ett SMS på telefonen som gjorde att ett stort leende letade sig fram på hans läppar.
– Han är här..
sa han och kikade ut genom en springa på ett av de igendragna fönsterna. Och mycket riktigt. En bil hade parkerat utanför byggnaden och bredvid stod en man med välbekant ansikte. Lucas skyndade sig tillbaka till Sara i hallen och kysste henne lätt mot tinningen när han kom fram.
– Det är dags att gå..

Willian stod i dörröppningen mellan hallen och vardagsrummet och tittade på dem. Nog skulle det kännas tomt utan Sara.

Sara såg snabbt på Willima och såg på Lucas snabbt när han gav henne en kyss på tinningen
-kommer
sa hon och tänkte inan hon gick frma tll william och kramar o mhonom
-tack
viskar hon i hans öra och släpper han sakta, lite motvilligt. Man kudne se på henne det var en vänkram menar på Lucas var ohn mer ja pila i håret lite. hon gick tyst till Lucas nu och drog på sina skor och jackan. Hon såg på lucas snabbt och log till

Lucas slängde väskan med deras få ägodelar över axeln och försvann sen ut genom ytterdörren med Sara. Han haltade fortfarande lite, men hade återhämtat sig tillräckligt för att kunna gå utan att ta stöd mot något. De klev in i hissen och Lucas tryckte på knappen för entréplan och väntade sedan ivrigt på att få komma ut från huset. Veckorna i Wills lägenhet hade nästan fått honom att klättra på väggarna. Det var länge sedan han kände sig så instängd. Han kunde nästan jämföra det med att sitta i den lilla cellen på polisstationen.
Hissen stannade slutligen på den nedersta våningen och Lucas begav sig raka vägen mot porten som ledde ut på gatan. På vägkanten stod fortfarande bilen parkerad och utanför stod en kille som såg ut att vara omkring samma ålder som Lucas . Han stod lutad mot bilens ena långsida, men reste sig direkt han fick syn på dem.
Lucas haltade fram till honom.
– Du ser förjävlig ut…
sa killen spydigt med ett stort flin på läpparna och Lucas gav honom en lätt knuff, men därefter slängde de armarna om varandra i en broderlig kram.
– Kul att se dig igen..
sa Lucas och när de släppt varandra igen vände sig killen mot Sara istället. Han såg ut att granska henne från topp till tå.
– Och du måste vara Sara?
Han sträckte fram handen för att skaka hennes.
– Julian..
Presenterade han sig som och gav henne ett stort leende.

Sara hade varit rätt tyst efter Lucas. Hon hade granskat varje rörelse han hade tagit tyst. Han haltade men han hade inte ont och behövde inget stöd. det var framsteg, det visade att ingreppet hade fungerat. Hon hade ijnte alls tyckt om utföra ingrepp så som hon gjorde där. Det hade ju räddat mannen hos älskade dock. Hon såg på manenn de hade mött utanför och hur dem häslade på varandra typiskt grabbigt. Hon hade aldrig fröstått sig på den där grabba kramen. Theo hade gjort den en gång mot henne bara för retas med henne men han hade ångat sig rätt frot. Det var något han aldrig har erkänt. Hon såg snabbt på manenn när han plötsligt sa hennes namn och räcker fram hennes hand. Hon granskar hans hand snabbt men även ansikte.
-Sara e rätt
sa on bara tyst och tog handne och lät han skaka den inan hon lika fort släppte den. Hon gillade fkaitkst inte nytt folk hur som helst. Dessutom tyckte hon Lucas väner var oberäklliga men det var något hon hade fått lära sig. Att läsa av hans vänner men även män noggrant.

Julian tog ett steg tillbaka och granskade Sara ytterligare innan han såg tillbaka mot sin vän. Hans leende tydde på att han hade lika stort självförtroende som Lucas.
– Bäst att vi drar. Vore dumt om någon såg oss.
sa han kort och rundade huven för att komma till förarsätet. Lucas öppnade dörren till baksätet och lät Sara kliva in innan han satte sig bredvid henne. Han lät ena handen vila på hennes ben och tryckte ner passagerarrutan en bit med den andra. Med en lätt suck lutade han sig mot fönstret, slöt ögonen och drog in den friska luften som drogs in genom springan. Njöt av att äntligen vistas utanför de fyra väggarna.

Julian drog igång motorn och snart var de iväg.

Luna hade verkligen haft koll på Julian, hon hade inen bra känsla av honom. Hon såg snbabt på lucas när han hade öppnat dörren åt henne. Hon hade satt sig i bilen tyst och såg nsbabt på Lucas hand på sitt ben, Hon var fösitkig inan hon la huvuet på hans axel bara. Hon var trött. dumt nog hade hon inte sovit mycket, meste legat där och grubblat på allt som hade hänt. Hon tog tyst sin mobil och tryckte upp Melindas och ehnnes konvestion * Lever du?* skickar hon tyst på skoj och log lite. Hon njöt av höra varje av lucas andetag och känna hans rörelse mot sin kind.

Några minuter senare hade Melindas svarat. *Knappt! Tråkigt utan dig!*. Hon hade inte träffat dem sen dagen innan Lucas blev skjuten och eftersom hon inte hade många vänner och Theo satt inspärrad på polisstationen hade hon varit ensam de senaste veckorna. De flesta dagarna hade hon spenderat på olika köpcenter där hon dämpade sina känslor med att köpa nya saker – både till sig själv och till Lucas och Sara.

Vibrationen från telefonen fick Lucas att sakta komma tillbaka till verkligheten igen. Han tittade ner på telefonen med halvslutna ögon och kunde nätt och jämt urskilja Melindas namn på skärmen.
– Säg till Melinda att hon kan träffa oss imorgon. Jag sms:ar henne adressen senare..
sa han tyst och stängde sedan ögonen igen.
Systerns namn fick Julian att haja till. Han granskade dem igen – den här gången genom backspegeln.
– Hur är det med dina syster nu för tiden Lucas?
frågade han nyfiket.
– Hon är sig lik..
svarade Lucas, och trots att man bara kunde se Julians ögon i spegeln så kunde man ändå se att han log.

Sara hade snabbt läst melindas svar och flinar lite ytst. Hon hade precis tänkt svara när Lucas plötsligt pratade och hon nickar tyst.
-Säger du det så.
sa hon snällt och såg snabbt på Julian i spegeln och sen ner i mobilen *tråkigheten är över vi kan träffas imorgon. Lucas ord* skickar hon direkt och log lite disrket. ara hade funnit vänskap i sin pojkväns syster och det var det närmsta som hon kunde finna som vän. Hon hade fått släppa alla sina vänner när hon lämnade livet som vanlig till det liv Lucas kunde ge henne. hon såg nsbabt på Lucas
-Du bär ansvaret om du glömmer adressen
sa hon envist till honom och återgick till pilla på sin mobil.

Lucas öppnade ögonen igen och gav Sara ett svagt leende. Han kysste henne lätt på huvudet. Han visste hur mycket hon hade offrat för att vara med honom – både familj och vänner – och därför var han faktiskt glad över att hon och Melinda hade funnit varandra. Men ibland undrade han ifall Sara någonsin tvivlade på sitt val.. Ifall hon saknade sitt gamla liv. Om de aldrig hade träffat varandra så hade hon förmodligen gått klart skolan, läst vidare till sjuksköterska, dejtat en rätt normal kille – kanske den där Jack? – och bildat familj inom de närmaste åren. Nu satt hon istället här med stadens främst förbrytare och flydde från sin egen far. Lucas kunde inte låta bli att le till för sig själv när han tänkte på den vändning som hennes liv hade tagit.