Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara såg hur han antog henens utmaning och log roat när han böjde sig fram oc htog en slice, men chock dock över allt. Hon skakar på huvudet åt hans kommentar.
-nä bara beundrar att du ens rörde slicen, du känns inte så lätt
retas hon på skoj och rättar håret. hon gillade hans nya utseende men hon saknande även hans stiliga jag men det kunde vara bra för honom byta stil sen att hans utseende kunde ändras lite om han fic lite mer stubb. Då kanske det var lättare fr hene få han ur stan utan ifrågesättas.
-sen bara äta för så länge vi e här får du stå ut med mitt och williams val. så jag förväntar mig se dig äta glass med
sa hon på skoj. Hon sågp å William smannt, hon visste han inte tycte om det. Men henes blick flög melan de två männen.
-TRor sen vi får be Melinda handla till dig,
sa hon och menar på kläder. hon hade redan ssmat melinda inköplista på kläder, lediga kläder inte hans typisa stil diret.

Lucas drog på munnen. Han hade varit kräsen med vad han stoppade i sig, men då han förstod att pizza serverades titt som tätt i den här lägenheten hade han inget annat val än att ta för sig av det som serverades. Han åt däremot inte lika mycket som de andra. Utan nöjde sig med någon enstaka bit. Medan de åt slängde han små blickar mot ett av fönsterna som inte var fördragna av draperier. Han såg verkligen fram emot att komma ut sig igen. Att känna sig så instängd fick honom nästan att klättra på väggarna. 'Två dagar', tänkte han för sig själv. Två dagar, sen skulle de komma ut från den här hålan.
– Melinda blir nog mer än glad...
svarade han när Sara plötsligt drog upp henne. Visste redan nu att hans syster skulle ta uppdraget på fullaste allvar och komma tillbaka med kassar fulla med kläder.

Sara log lite och sa inget om han nöjde sig med lite iallfall. Hon visste det bara var 2 dagar och hon sträckte på sig. Skulle vara skönt med att få vara med Lucas ensam så got det gick.
-Hon blev glad, hon gick ut direkt hon fick mitt sms
sa hon roat och såg på Lucas. Hon viste nog det kunde bli lit stel för Will om Melinda kom så hon hade sagt åt Melinda bara ringa på ge henne påsarna och smita. Men kände man Melinda rätt kommer gon nog bara nope, hon skulle säkert se så ALLT matchande och inte var fult på Lucas.

Lucas släppte återigen blicken från fönstret och tittade tillbaka på Sara.
– Be henne att vänta med ett lämna kläderna tills vi kommit utanför stan. Jag vill inte riskera hennes säkerhet.
sa han och veckade pannan lätt. Visste att så länge Melinda befann sig i staden var hon förmodligen övervakad av poliser. Så de fick vänta med att träffa henne tills de hade flyttat därifrån.
– Och Sara..
sa han snabbt innan hon hunnit skicka iväg nästan sms.
– Det vore nog bäst att inte berätta för Melinda var vi kommer ta vägen. Inte än..
han gav henne ett snabbt leende. Det fanns en lång och rätt invecklas historia mellan Melinda och killen som de skulle bo hos. Och han visste att Melinda förmodligen skulle försöka övertyga dem att flytta in någon annanstans om hon fick nys om det.

Sara såg på honom snabt men lyssnade och hade skviit tyst det han hade sagt om vi tar det när vi e utanför stan. Hon hade lyssnat på allt Lucas sa men kommenterade inte dem diretk.
-Säg inte att hon har en gammal story med kärlek där
sa hno envist direkt och såg på Lucas envist. sen Melinda var ju hennes enda tjejvän just nu som hon kunde vara med. Men hon visste Lucas visste det mycket väl. hon tänkte lite snabbt innna hon såg runt lite och tänkte
-sen stubbet behåll
retas hon och menar på han passade de.t

Lucas ryckte lätt på axlarna när Sara frågade om det fanns en gammal story med kärlek mellan Melinda och hans barndomsvän.
– Nja, kärlek vet jag inte.. Men ja, det finns historia mellan dem
mumlade han och rynkade på pannan, som om han visste hur han skulle förklara relationen som hans syster hade haft med killen som de snart skulle flytta in till. Men gissade att Melinda själv så småningom skulle förklara för Sara med tanke på hur nära vänner de var.
Han log till när hon kommenterade hans stubb och drog lätt handen över den.
– Om du säger det så..

Sara lyssnar tyst på hans ord, hon log svagg tillt mot honom när han sa han kunde behålla det.
-Duktig mr DeMora för det såg bra ut på dig
retas hon på skoj och suckar tyst, hon kom snart på Willima satt där så hon fick väl sluta.
-det börjar faktiskt bli sent
sa hon ärlgit nu, hon var trtöt och ville sova så hon ufnderar på läga sig

Lucas var snabbt uppe på benen när Sara hintade om att hon började bli trött.
– Ska vi gå och lägga oss?
frågade han och sträckte fram en hand mot Sara för att hjälpte henne upp från soffan. Visserligen kände han sig instängd i sovrummet, men samtidigt var det den enda platsen där han kunde få vara ensam med Sara. Det var där som han slapp från Williams närvaro.

Sara såg på Lucas snabbt och log till när han frågada om de skulle lägga sig. Hon tog lycas hand och reste sig
-gärna
sa hon ärligt och såg på William snabbt
-bädda rätt inte fel
sa hon på skoj till honom innan hon drog med Lucas mot sovrummet för lägga sig

William tittade efter dem och såg hur Lucas slängde en blick på honom innan han stängde dörren till sovrummet. Bara två dagar kvar, sen skulle allt gå tillbaka till det normala. Han skulle sakna Sara, och det skulle bli tomt utan henne i lägenheten. Men efter att dem rest skulle han inte längre behöva ljuga för sina kollegor om varför de inte kunde komma över till hans lägenhet som de vanligtvis brukade göra på helgerna och vardagskvällarna. Lyckligtvis hade ingen av dem fått för sig att våldgästa hos honom, men de hade börjat fråga varför han varit så reserverad på senaste tiden.
William gav ifrån sig en lätt suck, drog handen genom håret och började sen plockade undan efter dem. Därefter bäddade han om i soffan så att det blev hans numera vanliga sovplats och kröp ner. Han hade svårt att somna den natten och låg länge vaken och bara stirrade upp på en liten fläck i taket. Från sovrummet kunde han höra röster, men det gick inte att urskilja vad dem sa. Ibland hördes också skratt. Han suckade igen. Hur mycket han än vägrade acceptera det så verkade Sara va förälskad i DeMora.. och det fanns ingenting han kunde göra åt det.