Dumbeldores hemliga dotter

jättebra ♥♥♥ mer!



vad söt!

Å! Va bra du skriver!

Ja du skriver skitbra!! Älskar denna ff!!!!♥

Tack så mycket!

Helt amazing!!

Förlåt för att jag är lite långsam men jag har inte hunnit skriva mer här. Jag har också lite skrivstopp och har skrivit på mina andra FF:s.
Förlåt! Jag hoppas på mer idag.

Yey ^^ För ni som vill läsa mer av henne, mig och en annan tjej som heter AlexZz kan ni läsa Villien på Hogwarts xD

Det gör inget att du är långsam!!! Det är bara bra (iaf för mig)! Men hoppas att det kommer idag!!!!♥

Det hoppas jag med!
Ska försöka snabba på!


Nästa kapitel 11

Det var mörkt….
VÄÄÄÄÄÄÄLDIGT MÖRKT!!!!
Han hade sovit.
Trodde han.
Han ville gå upp.
Upp och ut.
Det var en gammal vana.
Att gå ut när man inte kunde sova.
Så han gick upp.
I några sekunder.
Sedan ramlade han.
I något mjukt och ludet.
Det var lent.
Som fjädrar.
På en fågel.
En len fågel.
Men något var fel.
Väldigt fel.
Han hde tappat något.
Eller någon.
Eller flera saker.
Vad det nu var.
Han försökte se sig omkring.
Men det fannas inget att se på.
Så han blundade.
Och försvan.
Ner.
Ner i.
Ner i minnen.
Minnen som plågade honom.
En röst skrek gält.
En annan röst skar genom mörkret.
- Ariana!!!
Han kännde sin a händer.
De skakade något.
Eller någon, som sagt.
- Ariana!!! Hör du mig??!!!!
Hon hörde mig inte, tänkte han försiktig.
- Hon hörde mig aldrig mer, mummlade han lågt.
- Hon såg mig aldrig mer, viskade han tungt.
- Hon lever inte längre!!!! Skrek han ut i mörkret.
Hur kunde livet vara så hemskt? tyckte han.
Hur kunde det var han som förlorade allt och alla?!
Svaret kom imot honom som ett piskslag.
- Du är såda.
Det var svaret.
Hans svar.
Han var grym och tänkte sig inte för.
Så föll han ihop.
På det lena mjuka.
Fjädrar var det kanske.
Eller päls.
Kanske ren av hans sorg.
Men det var inte Sin dotter han sörgde.
Henne hade han glömt.
Det var sin syster han grät för.
Sin syster som inte levede mer.

Albus vaknade svettandes.
Han hade drömt igen.
Men inte om…..
- Nej, inte om henne….
Nej, han hade drömt om sin syster igen.
Han gick fram till fönstret.
Han tittade ut över den förbjudna skogen.
- Vem är jag igentligen? Sa han för sig själv.


Här är det.
Kanske lite kort bara.

JÄTTEBRA!!!!