Mysterier på Hogwarts

Åh tack!

Albus:
Allt hon sa for igenom min hjärna, men det ville inte fastna, det kom en lång kille in.
"hur mår han?" frågade han tjejen brevid mig. "han kan ha glömt vem han är och vem hans familj och vänner är, det går tyvärr inte få honom att minnas, hans hjärna är lite omtöcknad, men han minns säkert när han fått tillräkligt med blod." fortsatte han.

skriv meeeeeeeeeeer!

Lily;
Jag nickade osäkert.
Om doktorn sa det, var det nog sant...
Jag blundade.
Det senaste dygnet hade varit händelserikt...
Men vem var kvinnan...?
Och vem var mannen...?

Albus:
Den långa killen gick fram till mig, såg mig djupt i ögonen och granskade något i dom.
"Hur känner du dig?" undrade han.
"Jag... känner mig..." började jag, tvekade, försökte känna efter hur jag kände mig. "...trött, har ont i kroppen och förvirrad." sa jag tillslut.
"Här, detta får dig dig att må bättre." sa han och tryckte ner en illaluktande vätska i halsen på mig, mitt huvud känndes tungt, ögonlocken föll ner och jag föll ner i en djup, drömlös sömn.

Lily;
"Vad gör du?!" Sa jag.
"Det var bara sömnmedel... Han skulle aldrig somna annars!" Sa han.
Jag nickade lite.
Dörren flög upp.
Mamma och pappa kom in.

James:
Mamma öppnade dörren, vi gick in och då såg vi lily som satt på en stol brevid en säng, som Albus låg i, han hade ögonen slutna och låg alldels stilla, Albus panna var inlindat i bandage, hans hand hade en slang från handleden till en flygande bunke med något rött i.

Lily;
"Han sover bara!" Sa jag till mina oroliga föräldrar.
De nickade lite.
Min pappa satte sig bredvid mig och höll om mig.

James:
jag satte mig på en stol brevid sängen, Albus såg fridfull ut i sömnen, ett litet leende spelade svakt på hans avlappnade mun, jag tog hans hand och kollade pulsen, den var ojämn, långsam. Albus andades ojämt, små korta stötar då och då. Mitt ansikte förvreds i ett oroligt ansiktuttryck.
"Hans puls är ojämn." sa jag.

Lily;
Jag tittade på sköterskan...
Han log. "Det är meningen..."