Almost PRS

”Aj, mitt stackars hjärta”, gnydde Zihao och höll sig över bröstet. ”Att kalla mig blek en kväll som denna är samma sak som att sparka på någon som redan ligger ner”, fortsatte han med putande underläpp och lyckades tillslut avlägsna sig från Joshua. Svårt det där när de i själva verket var lite som magneter. Kanske var det därför den äldre av de två fortfarande stod så nära honom? Dragningskraften var liksom för stor. Som vänner. Absolut, vem skulle någonsin kunna ana något annat?
”Åh, jag pratade med Yaosu för ett tag sen och..jag vet att det här inte kommer vara populärt, men jag tycker att de borde prata med varandra”, mumlade han till Joshua och slängde några flyktiga blickar bort mot Hayley. ”Jag säger inte att min bror inte betedde sig som en idiot, däremot förstår jag varför han gjorde som han gjorde. De borde helt enkelt snacka..jag menar, de tyckte uppenbarligen om varandra och jag vet att Yaosu fortfarande tycker om henne”, fortsatte han tyst och suckade. Vilken jävla röra, självklart ett Yaosu skulle försätta sig i en sådan situation det första han gjorde. ”Och ikväll kan nog vara ett ganska bra tillfälle, jag menar hon kommer inte ens att känna igen honom och eh..jag antar att du får försöka översätta.”

”Okej, är du inte nöjd med blek? Du ser förskräcklig ut, precis som du alltid gör.” Biter Hayley tillbaka och himlar med ögonen. Som att kalla henne blond skulle vara något negativt, han verkar se det som det. Hon själv gillar faktiskt sitt hår. Helt ärligt har hon stor lust att lämna det uppenbara paret ifred. Hon vill verkligen inte ha någonting med Zihao att göra, det är nog det sista hon behöver. Vid det här laget hyser hon rätt mycket förakt till hela Huaze familjen. Båda de äldsta bröderna har bettet sig som skit. Nu är det främst Yaosu, men principen gäller även den ett år yngre brodern. Ögonbrynen skjuts upp i pannan på henne när den ett år äldre börjar mumla saker i örat på hennes vän. Som att hon själv inte hör det. Helt döv är hon faktiskt inte. Däremot hör hon inte det sista, det är som att hans röst blir tystare. Det irriterar henne, det är uppenbart att de pratar om henne och Yaosu. Hon vill inte ens bli nämnd i samma mening som honom. Nej tack. ”Jag bryr mig faktiskt inte ett dugg om vad du tycker.” Nej, att han vill att de ska prata med varandra kan hon faktiskt inte bry sig mindre om.
”Men du bryr dig om vad jag tycker, eller hur?” Undrar Joshua och skickar ett litet leende till sin pojkvän. Ja, Hayley ser klart och tydligt att de är mer än vänner. ”Hayley, du kommer inte att trivas på skolan igen om du inte pratar med honom, så kan du sluta ta vägar för att inte stöta på honom i korridorerna. Och, då kanske, bara kanske, du vill börja med ditt favoritämne igen.”
”Hur ska jag klara av att prata med honom när jag inte klarar av att ens se på honom?” Orden kommer ut som mumlande, hon vet inte hur hon ska göra det. Varje gång hon ser honom i stora salen vill hon sjunka genom golvet och försvinna från jordens yta. Bara att se på honom får alla jävla hatiska känslor gentemot henne själv att bubbla upp igen. Hayley gnager sig i underläppen medan fingrarna gång på gång börjar riva upp nagelbanden. Det börjar alltid att blöda, men det är hon van vid.
”Om du träffar honom idag behöver du inte se hans ansikte.. det är väl det bästa sättet?” Jo, jo det är det. Bröstkorgen blir alldeles tung. Snackar han om att Yaosu kommer vara en stor lurvboll? Det är alltid mysigt.. men hon påminner sig själv om att inte, inte förlåta honom särskilt snabbt.

Hayleys ord fick Zihao lätt på ända. Först hade det liksom varit ett skämt men nu hade hon mage nog att säga att han såg förskräcklig ut? Blek var en sak, men förskräcklig? Det tog all viljestyrka för honom att inte säga något liknande tillbaka, eller ännu värre. Hade han inte känt hur fullmånen fick det att riktigt dra i huden och klia i hela kroppen, hade han nog startat ett fullskaligt bråk. Nu fanns det dock ingen tid för det, vilket artonåringen var mer än väl medveten om. Han hade varit med om över hundra fullmånar vid det laget, så han visste hur visan sjöngs - först stramade huden åt på ett obehagligt sätt, han förlorade känseln i fingrarna och tårna och sist bröt svetten fram i kopiösa mängder. Inte kul, inte kul alls.
”Du behöver inte bry dig om vad jag tycker”, muttrade den äldre och började pilla med Joshuas mörka lockar. ”Men precis som Joshua säger är inatt det absolut bästa tillfället att göra det”, fortsatte han och krånglade av sig kappan han bar. Det hade börjat bli sådär obehagligt varmt, vilket betydde att den där floden av svett snart skulle följa. Med andra ord var det nog dags att börja bege sig, för att genomgå förvandlingen mitt i gryffindors sällskaps rum hade han verkligen ingen lust med. Tänk om någon sömnig elev vaknade och fick för sig att komma ner för trapporna?
”Kan vi gå nu? Vi får väl släpa med henne om hon inte kan bestämma sig”, viskade han till den yngre och gnagde sig själv febrilt i underläppen. ”För jag vill inte skifta här, om någon ser mig är jag liksom död. Du vet att de nyss infört en ny lag som säger att det är helt okej att döda en varulv om denne är i sin andra skepnad”, fortsatte han lågmält och trampade på stället. Världen höll på att förändras, med nya lagar och mer fördomar än någonsin innan. Inte undra på att Yaosu blivit relegerad från sin utbildning. Men det var inte bara varulvar som drabbades, nej alla halvmänskliga varelser och även mugglarfödd individer började få det svårt. Det var sorgligt, så extremt jävla sorgligt. Som om de inte var värda lika mycket som alla andra? Urk.
”Om du följer med kommer du i alla fall kunna få någon typ av avslut”, sade Zihao, som börjat bli ordentligt nervös där han stod och trampade. Hade det bara varit han och Joshua hade de redan begett sig för längesen, men nu var ett blont hinder med i bilden och drog ner på takten markant. ”Och om du får ett avslut till det hela kommer du kunna släppa honom för alltid”, rabblade han vidare och backade mot passagen som skulle ta del ut. ”Så kan vi gå nu? Snälla?”

"Förlåt.. du ser inte alls förskräcklig ut," mumlar Hayley skamset. Hon visste att det vafit elakt så fort hon slängde ut sig det. Varför hon eskalerat bråket på det där viset vet hon inte, kanske för att ta ut ilskan på hans brorsa på honom. Och det är inte det minsta rättvist. "Du ser förvånansvärt bra ut med tanke på omständigheterna." Faktiskt, han ser blek ut, men inre förskräcklig. Blek och mörk runt ögonen, precis som hans äldra bror. Hans dumma jävla bror. Det är uppenbart att Zihao vill hå därifrån så snart som möjligt, det får henne att vilja ta extra lång tid på sig. Lyckligtvis är hon inte riktigt så elak.
"Ni behöver inte släpa med mig, jag kan gå själv." Med en djup suck ställer Haylry sig upp, rättar till den svarta, v-ringade klänningen. Den är betydligt mer bekväm än skoluniformen, inte lika pressande mot magen på henne. Sjuttonåringen griper tag om den äldres axlar och börjar föra honom ut genom rummet. Joshua följer glatt efter. "Jag hade ingen aning om att de infört en ny lag om det.." Det får henne att undra om det finns nya lagar på mugglarfödda, själv har hon ingen koll, trots att hon borde. Både hon och hennes bästa vän är mugglarfödda. Bra att hålla koll på det liksom
"Du får läsa tidningen och lyssna på radion oftare, kan berätta mer om det sen." Påminner Joshua medan han försöker ignorera blickarna de får från tjocka damen. Schh.

Nåväl, Hayley hade i alla fall tagit tillbaka det hon sagt, så det var åtminstone någonting positivt. Däremot var det lite lustigt hur hon fått för sig att Zihao inte kunde vandra ut genom porträtthålet för egen maskin, utan vad tvungen att knuffas för att komma någon vart. Helt ärligt hade den äldre förväntat sig att det skulle vara tvärtom, att det var den yngre flickan som skulle behöva knuffas framåt för att de skulle lyckas ta sig någon vart. Men artonåringen klagade inte, det var ganska praktiskt att bli skjuten framåt nu när benen inte riktigt ville fungera längre. De lyckades åtminstone ta sig nerför några trappor innan det tillslut tog stopp.
”Okej, det här går inte”, konstaterade Zihao stammandes och masserade tinningarna. Nej, där hade det som sagt tagit stopp. De befann sig på samma våning som klassrummet till försvar mot svartkonster, men de hade fortfarande några korridorer att pallra sig igenom innan de var framme. Och så var det nog lika bra att inte storma in hos den äldre brodern just som han gick igenom förvandlingen.
Artonåringen lyckades släpa sig in på närmaste toalett innan benen brakade ihop och ett lätt flämtande rymde honom. Han slängde kappan på golvet och började därefter försöka få av sig kläderna, men det var försent. Händerna darrande något alldeles förskräckligt och snart slog knäna i golvet. Aj, aj, aj. Inte skönt, verkligen inte. Revbenen knäcktes högljutt och ryggraden sköt upp så att tröjan han bar slets mitt itu. Det enda positiva var att han lyckades hålla munnen stängd under hela skiftningen. Inga skrik eller så, bara ljudet av ben som knäcktes.

Så fort de kommer ut ur Gryffindors elevhemsrum så släpper Hayley taget om den ett år äldre. Enda anledningen till att hon skyndat Zihao ut var för att ingen annan skulle se honom. Väl ute blir hennes steg långsammare, hon släpar fötterna efter sig. Hennes vän försöker dra med henne i handen, men det går segt. Vad fan har hon gått med på? Plötsligt stannar de upp, och den långa drummeln försvinner in på en toalett. Det får tankarna att bubbla upp i huvudet igen. Hon vill inte träffa Yaosu, hon vill inte höra hans röst eller ursäkter. Fan, han har förstört henne. Han är den enda hon litat på bortsett från Joshua, hon hade delat med sig om saker som vännen inte ens vetat under den tiden. Tillits problemen som redan varit svåra innan Yaosu kom in i hennes liv var nu betydligt värre. Hayley tar tillfället i akt och sjunker ner mot golvet, där kan hon gömma ansiktet I händerna och vara frustrerad på sig själv. Vännen har annat att tänka på, han stor vid toalettdörren för att finnas där för Zihao. Helt ärligt ångrar Hayley allt elakt hon sagt mot honom när han hör benen knaka på det där viset. Visst, hon är fortfarande arg över att han mobbat Joshua tidigare, men nu kan hon få ett hum om varför, och vad som kan ha fått honom till det. Sjuttonåringen ruskar på huvudet, och tankarna åker tillbaka till Yaosu. Yaosu och hans hemtrevliga famn, de mjuka läpparna och huden som känts så bra gentemot hennes egna. Nej, hon vågar inte se på honom. Men om hon ska klara sig att ta igenom resten av året på skolan behöver hon få det lagt bakom sig.

Zihao befann sig inne vid toaletterna i kanske fem minuter, innan han svansade tillbaka ut. Lyckligtvis var dörren en såndär dörr man bara kunde knuffa på för att den skulle glida upp, så han slapp hålla på och krafsa på den för att någon skulle öppna den åt honom. Lite bättre än så var han faktiskt, väldigt självständig så det så. Med de trasiga kläderna mellan tänderna och kappan framför framtassarna, stannade han till framför Joshua och såg bedjande ut. Han släppte kläderna på golvet och började tassa runt pojkvännen några varv, se till så att allting fortfarande var i sin ordning. Därefter fortsatte han fram mot Hayley, som såg sådär lagom glad ut. Helt ärligt förstod han henne, om han hade suttit i hennes sits hade han nog betett sig ungefär likadant.
Försiktigt knuffade han på den yngre flickan med nosen och började dra i den svarta klänningen. Det var bättre att få det överstökat förr istället för senare, ingen idé att dra ut på det hela trots att det kanske fick det att kännas lite bättre för stunden. Dock visste den äldre att det inte skulle få det att kännas bättre i längden, snarare tvärtom.
Öronen vickade på sig, fram och tillbaka, och artonåringen fortsatte dra i klänningen. Inte hårt eller så, men tillräckligt för att Hayley skulle märka det. Då och då gled blicken mot Joshua och sedan tillbaka mot den sjuttonåriga flickan. Kanske det var dumt att stå och hålla på sådär, men av någon anledning hade han fått för sig att det kanske kunde lätta lite på den spända stämningen.
Tror du hon kommer ge med sig eller ska jag dra hårdare? Zihao sneglade mot pojkvännen och såg fundersam ut. Ja, han var seriös. Det var så Zihaos hjärna fungerade. Suck.

Det är faktiskt väldigt svårt att inte falla för de där stora, bedjande ögonen som står och stirrar tillbaka på Joshua. Allt lurv gör det inte bättre. Så när pojkvännen vill att han ska ta kläderna protesterar han inte. Han är ju så förskräckligt gullig. Joshua börjar vika ihop kläderna som låg i en trasslig liten hög på golvet, men innan pojkvännen rör sig vidare till hans bästa vän stannar han upp honom och lämnar några kyssar över ansiktet. Kyssar är alltid bra efter någon fått genomgå allt det där, alla knäckande ben. Han tänker inte försöka övertala sin vän, han är hundra procent säker på att Zihao kommer kunna övertala henne med sitt gulliga utseende och irriterande beteende. Jo, först blir Hayley uppenbarligen irriterad när någon plötsligt börjar knuffa henne försiktigt, för att sedan dra i den svarta klänningen. Hon hade nog skällt ut om det varit Zihao i sin tvåbenta form, men nu är det inte det.. nej, det är någon lurvig sak som står framför henne och vickar på öronen. De där lilla tårarna som börjat dyka upp pågrund av allt självhat torkar hon genast bort, för helt ärligt vill hon inte att artonåringen ska se henne gråta. Inte än.
”Hon kommer ge med sig,” svarar prefekten tyst. Uppenbarligen kan de två på något sätt konversera med varandra. I Hayleys öron kommer det bara ut en massa knorranden ur fluffmolnet. Konstigt. Hur det där fungerar vet hon inte, men det är en fråga för någon annan gång. Hayley putar med underläppen och hon börjar lossa Zihaos tänder från det stickade tyget.
”Du kommer ta sönder en av mina favoritklänningar.. inte okej,” muttrar hon med ett blygt litet leende, som hon helst håller hemligt, och kommer strax upp på fötter. Därefter börjar hon röra sig mot klassrummet. Fortfarande långsamt och trevandes medan hjärnan överväger att fly därifrån. Men det gör hon inte. De bara benen är alldeles svala vid det här laget, men Hayley hade inte påmint sig själv att sätta på sig strumpbyxor, tidigare under dagen hade det varit väldigt varmt. Varmt nog att gå utan dem. Men nu är det en kylig kväll.

Joshuas hade haft rätt då det verkade som om Hayley faktiskt gav med sig efter ett tag. Sedan hade den äldre ingen aning om om det berodde på att han var allmänt irriterande eller om det blivit kallt att sitta på stengolvet. Förmodligen var det någon blandning av de två alternativen, tillsammans med det faktum att hon troligen ville få det överstökat.
När hon reste på sig och började röra på benen igen, noterade Zihao snabbt hur hon var barbent. Jösses, det var oktober och hon hade inte tänkt på att det kunde vara bra med ett par strumpbyxor eller tights? Inte undra på att hon frös - ja, han kunde uppfatta att hon gjorde det utan problem. Artonåringen, som först hade travat fram bredvid pojkvännen, krånglade sig istället runt den yngre flickans ben. Runt, runt, runt. Det blev nog lite svårt ett gå när en stor, mörk hög med fluff strök sig sådär fram och tillbaka.
Dörren in till klassrummet gled upp utan problem. Tydligen hade Yaosu inte varit speciellt smart dagen till ära och glömt att låsa den. Inte heller var dörren till kontoret låst, vilket tillät den mellersta Huaze brodern tassa in. Rummet var tillsynes tomt, var det därför han inte hade låst någon av dörrarna? Ögonen skannade hastigt av den lilla ytan för att slutligen fastna under sängen, där någonting stort låg och blängde med blottade tänder.

Precis som Yaosu förmodat hade det varit en jobbig förvandling, precis som der varit förra gången. Han hade mest suttit och jämrat sig fram tills att det var över, kanske släppt ut några skrik eller två tillsammans med en hök hög tårar och rivmärken över golvet. Om han någonsin blev av med sitt jobb eller slutade skulle han bli tvungen att ersätta golven, och kanske en del av väggarna också. Klorna hade till synes lyckats gräva sig in lite här och var.
Efter att han genomgått rena rama helvetet, hade tjugoåringen legat framför brasan med en bok framför nosen. Det var som alltid lite svårt att bläddra mellan sidorna, men fick man in spetsen på någon av klorna gick det faktiskt ganska bra. Han hade blivit bättre och bättre på det där för varje gång, någonting han inte kunde låta bli att vara smått stolt över.
Kvällen förblev dock inte lugn och fridfull. När Yaosu hörde röster och steg i klassrummet nedan, hade han genast fått panik. Först hade han försökt krypa in bakom gardinerna, men det hade ju gått sådär. Istället hade han råkat riva ner dem så att de nu låg i en hög på sängen istället. Därefter hade han försökt trycka in sig själv i en av garderoberna, vilket inte heller gått några vidare. Eländet hade tippat över och precis missat den stackars vettskrämda vargen, som tillslut hade lyckats gömma sig under sängen, där han nu låg och darrade som ett asplöv.

Det verkar som att det är rätt uppenbart att Hayley fryser. Barbent på en oktoberkväll, inte särskilt smart. Men till hennes försvar hade det varit rätt varmt under dagen, soligt och fint. Hon hade blivit för varm med strumpbyxor, och tja, sen har hon inte hittat tid till att byta om. Hon får definitivt skylla sig själv, allt hon hade gjort var att sitta och prata med Joshua med en filt över benen. Men då satt de vid brasan också, prasslandet från elden hade gjort det varmare. Nu är det svalt, kyligt. Turligt nog är känningen långärmad och tjockt stickad, trots att den bara når till typ mitten av låren på henne. Överkroppen är okej, det är bara benen som skakar av kylan. Zihao verkar ha upptäckt detta, då hon helt plötsligt får ett mörkt moln med fluff springandes runt hennes ben. Pälsen mot hennes hud får henne att fnissa, det kittlas. En kort stund kan hon tänka på något annat än att hon skulle träffa Yaosu.
”Tack,” viskar hon till den ett år äldre. Verkar som att hon börjar mjukna upp när det kommer till honom. Sjuttonåringen är fortfarande beskyddande över sin bästa vän, men hon tycker inte lika illa om Zihao som hon gjort för ett tag sedan. Långt ifrån lika illa. Det känns däremot tungt i bröstkorgen när de rör sig in i klassrummet. Katedern påminner henne om den gången hon listat ut att Yaosu var en varulv, och när hon berättat om sin stora hemlighet. Minnena blir värre och värre för varje steg hon tar i trappan upp mot kontoret. Axlarna åker praktiskt taget upp till öronen på henne och armarna är klingande runt kroppen, som om det skulle rädda henne från otrevliga minnen. Joshua kramar om hennes ena axel, men tar istället tag i hennes hand när de väl kommer upp till kontoret. Rummet är inte sig så likt. Gardinerna har ramlat ner på golvet och garderoben har tippat över. Det får ögonbrynen att åka upp i pannan på Hayley. Hennes blick borde ha stannat på garderoben, för när den sedan travar vidare mot sängen blir det en stor klump i magen, - en till klump det vill säga. Alla minnen från vad de gjort i den där sängen, vad de pratat om kommer tillbaka. När Yaosu sa att han inte ville ha något förhållande direkt efter de legat med varandra. Fan. Att komma tillbaka in dit får henne att må piss. Absolut piss. Hayley gnager sig hårt i underläppen medan ögonen dalar ner till under sängen, där hon finner ännu en lurvboll darrandes.