Ginerva2003 & Medi

Han såg på henne med ett leende och såg sedan arg ut. Den där Matilda var han tvungen att få bort. Äta hene hel kanske? Det var länge sedan han åt en människa med allt från hår till hud.
Han log och slog sig ner i bilen och lutade sig tillbaka.
"Jag tycker du inte ska möta henne. Uppenbarligen är hon inget bra inflytande på dig."
Han knäppte fast sig och höll hennes klänning i knät.
"Det är du som har kontrollen. " Försiktigt sneglade han på henne och log. Om han fick henne att mörda Matilda. Åh det skulle bli en sådan underbar syn.
"Sara min älskade. Vill d verkligen träffa henne."

Hon stängde av så hon inte skulle höra.
" Det är nog bäst om jag träffar henne hon är ju min bästa vän" sa hon och kysste honom. När hon slutat så sate hon på djudet igen.
" Jag kommer" sa hon till henne.
" Bra och han får inte följa med" sa hon.

Han kunde höra henne och morrade. De kunde inte skiljas och han suckade.
Matilda skulle dö ikväll. Han såg sedan mot Sara och hans gula ögon trädde fram igen.
"Men vi skulle hem.." han visade med känningen och log.
"Du ska få tvätta dig och jag gör en håruppsättning. Vi ar ju något planerat." Han log och pekade på ratten. Han verkade otålig. Hans förmåga att hålla sig lite väl mänsklig höll på att ebba ut och han bet smärtsamt ihop läpparna.
"Sara kan vi hem nu?"

Hon kunde inte bara säga nej till sin bästa vän dom hade sagt att det aldrig skulle komma en kille emellan dom.
"Förlåt men jag måste träffa henne men bara en liten stund se gör vi det planerade okej" sa hon och var lite rädd att han sule bli jätte arg på henne.
"Om det går snabbt jag nog göra allt" sa hon.
"Kan vi inte göra så att jag kör oss till stora eken och du väntar i bilen så kommer jag när jag är klar det är nästan där jag bor det skulle knappt ta någon tid alls" sa hon och tog hans hand i sin.

Du skulle bara veta vad som kommer hända om en vecka tänkte han men han såg sorgsen ut.
"Om det är verkligen så viktigt så okej." Han såg på henne och nickade.
"en vad väntar du på? Vi måste väl hem genast." an såg sedan ut genom fönstret och hungern rev inom honom. Han var så... Han kände att hans fingrar blev hårdare, naglarna blev längre.
Oroat såg han snabbt mot Sara ifall hon skulle ha märkt något och han log.
"Sara vem litar du på mest? Mig eller Matilda?"

" Tack" sa hon och log stort mot honom.
" Ja just det" sa hon och började köra. I ögonvrån såg det ut som att hans naglar blev längre men hon tänkte att det antagligen inte var så. Hon blev lite förvånad över frågan. Hon dröjde med svaret för hon visste ärligt talat inte vad hon skulle svara.
"Jag vet inte" sa hon och fortsatte köra.
" Det beror helt på situationen" sa hon samtidigt hon körde. Sedan stannade hon bilen en liten bit från stora eken och såg på honom.

"Varför då? Jag är här för din skull. Jg kan inte lämna dig." Han drog handen genom håret.
"Eb fråga. Vem skulle du offra. Dig själv eller Matilda?" Han såg på henne och han såg sedan bort.
"Vad skulle du säga om Matilda har rätt?" Hans kännslor gjorde uppror och han hatade det.
"Jag.." Han klev ur bilen och försvann i ett rökmoln.

Matilda stod vid eken och väntade. När hon såg bilen höjde hon handen och log stort.
"Sara!"

"Jag har känt henne väldigt länge och dig har jag inte känt länge alls" sa hon. Hon tänkte efter lite på det han frågat.
"Jag vet inte" sa hon.
" Varför undrar du"sa hon.
" Om hade rätt skulle jag nog bli väldigt förvånad men det har hon inte" sa hon och log mot honom. Hon tittade åt det håll han gått. Hon gick till den stora Eken
"Hej Matilda varför ville du träffas" sa hon gjorde deras vanliga vän hälsning.
"Snälla börja inte babbla om att han är ond för då går jag" sa hon.

"För jag ... glöm det." Han var i närheten och såg på dem med hungriga ögon.

"Sara varför vill du ens vara med honom? Han verkar skum. Han.."
Hennes blick var sårbar..
"Du älskar honom eller hur? Om han gör dig illa så lova at ringa mig. Lova det." Hennes blick var fylld med tårar och hon sträckte sig efter henne.
"Jag är oroad för dig fattar du det inte?"
Matilda såg över axeln.
"Varför är han är egentligen? Jag bad dig komma utan honom. " Matilda lät sur och Lyéx log.
"Sara jag är väldigt hungrig."

Hon lyssnade på Matilda.
"För att han är helt underbar" sa hon och fick en bild av honom i huvudet. Han var ju så stilig.
"Du behöver inte oroa dig han är snäll" sa hon och såg allvarligt på sin vän.
"Jag vet inte" sa hon.
"Okej ska vi hem till mig och äta så kan jag fixa mig innan överraskningen" frågade hon. Hon undrade verkligen vad dom skulle göra.