PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

Fanny
Lana tappade din scarf och en mörkhårig tjej i sisådär 15-16 års åldern plockade upp den. Det var något med henne som inte riktigt gick ihop för Fanny, men vad var svårt att förstå.

My
"Bäst att vi också presenterar oss då", sa My till tjejen som tydligen hette Nadja.
"Mitt namn är My, hon till höger heter Lana och till vänster har vi Fanny" sa hon.

Ana log. Athena hade varit en total improvisation, men det fick gå.
"Trevligt. Vad för er till Washington?" frågade Ana

Fanny
"Lång historia," skyndade sig Fanny att säga. Hon litade fortfarande inte på Nadja, men det kunde såklart vara nattens paranoia som satt kvar.
"Men då frågar jag samma sak, vad gör du här?" frågade hon. Fanny gillade inte att prata med främlingar egentligen, hon var blyg, men hon ville styra bort samtalet från uppdraget.

Ana log igen. "Jag bor i Washington nu, med min pappa." lögn. Den lilla tjejen verkade inte lita på henne, men de två äldre verkade vara lättare att lura.
______
Lana log. "Vad bra! tror du att du kan hjälpa oss hitta till ett bibliotek?" frågade hon glatt. Nadja såg lite förvånad ut men nickade.
"Vad ska ni på ett bibliotek och göra?" frågade hon nyfiket

Fanny
Fanny gav snart upp sina försök att styra undan samtalet, hon skulle aldrig kunna lyckas med det helt själv. Dessutom kanske det bara var nattens paranoid och den dåliga sömnen som hängde kvar över henne. Hon bestämde sig därför för att ge Nadja en ärlig chans, även om hon långt ifrån litade på henne.
_____
My
”Det finns ett föremål som vi verkligen vill hitta,” berättade My. Hon visste inte hur mycket hon ville gå in i detalj då då hon inte ifall Nadja kände till månstenen eller inte.

"Jaha?" frågade Ana, spelade dum. Hon hade ju redan hört dem prata om månstenen, men om hon skulle lyckas lura dem att göra det svåra jobbet åt henne så skulle hon bli tvungen att låtsas som att det var dem som listade ut saker.

”Detta föremålet är väldigt viktigt då vi behöver det till en sak,” sa My. I ärlighetens namn visste hon inte riktigt vad de skulle ha månstenen till. Eller ja, de skulle ju ha den i säkert förvar långt borta från Luke.
”Så... Vart ligger närmsta bibliotek?,” frågade My.

Ana hade helt enkelt tur. Hon hade ljugit om att hon bodde i Washington, och att de hade bett om att komma till just biblioteket (den enda platsen i hela staden hon hittade till) skulle få henne att se trovärdigare ut. Hon ledde dem till biblioteket.
"För den delen, jag glömde fråga vilka era gudomliga föräldrar är," sade hon.

”Min mamma är Hecate,” berättade My medan de lämnade stationen med siktet mot biblioteket. De passerade en massa människor som hade fullt upp med sitt eget, allt från telefonsamtal till hundpromenader. Människorna skulle aldrig märka att gudarna var så nära ett krig.
”Jag är... inte erkänd ännu,” sa Fanny.
”Men jag visste ju inte att jag var halvgud förrän inatt,” fortsatte Fanny.

"Min pappa är Apollon," svarade Lana och tittade fundersamt på Nadja. Hon öppnade porten till biblioteket och de klev in.
"Så..." började Lana "vad är det vi ska söka upp nu då?" frågade hon och tittade på My.