PRS Lupple & wolfy

"God morgon," log Meredith mot sin dotter och ställde en tallrik med varma pannkakor och färska bär framför henne. Holly fick en klump i halsen men började ändå lydigt äta, annars skulle det sluta med en lång diskussion som hon inte orkade med idag. Hon visste inte om Nik skulle titta förbi idag eller om han skulle ta avstånd från henne. Det sistnämnda skulle inte förvåna henne egentligen, inte med tanke på hur han avfärdat henne kvällen innan. Det var kanske inte något hon kunde hålla emot honom men hon kände sig sårad och besviken. Främst på sig själv för hon borde ha förstått bättre.

Nikolaj var helt kluven men beslutade tillslut att gå dit.
Han gick in i sovrummet och drog på sig kläder. Slitna jeans, en t-shirt och en hoddie.
Han la rätt håret och tog mobilen och nycklarna och begav sig ut från lägenheten och bort mot henne.
Han gick väldigt många omvägar men stod efter mycket om och men på hennes trappa och ringde på.
Så nervös för mottagandet. Men han måste snacka med henne, försöka förklara.

Då hon fått i sig lite av tallrikens innehåll så tackade hon för sig och gick upp till sitt rum för att klä på sig. Hon drog på sig ett par leggings och en varm hoodie, satte upp sitt hår i en lös knut på huvudet. Hon gick sedan till vardagsrummet för att se på teve en stund med hennes bror, gick dock ut till hallen för att öppna dörren då det knackade på. Till hennes förvåning var det Nik. Han hade bestämt sig för att dyka upp trots allt.
"Hej,"hälsade hon, betydligt mer reserverat än under gårdagen

Nikolaj såg på henne, och försökte le varmt men hennes kyla smittade liksom av sig.
"Såklart, du ville ju det." Sa han tyst och lutade sig lite mot dörrkarmen.
"Ska du släppa in mig prinsessa?" Viskade han med ett litet flin på läpparna.
Försökte verkligen lätta upp stämningen.
"Vi behöver snacka, okej?" Sa han efter en stund och såg på henne.

Det som en gång varit ett gulligt smeknamn tvingade hon nu sig själv att inte reagera över. Hon var inte hans prinsessa. Hon var ingen prinsessa.
"Så du kom inte hit av egen fri vilja?" Holly tog ett steg åt sidan för att släppa in honom, låtsades inte om det han sa om att de behövde prata. Hennes föräldrar hade gett sig av för att handla lite julmat, de skulle vara tillbaka inom en timme. Oliver satt kvar ute i vardagsrummet och tittade på teve.
"Han tittar på teve om du vill säga hej." Hon vände sig från Nik för att leda vägen.

Nikolaj studerade henne, att hon var arg var verkligen inte en tillräcklig beskrivning.
Ärlighet? Det var kanske bäst.
Han svalde hårt.
" Jo för att prata." Sa han och klev in genom dörren och tog av sig skorna och jackan.
Han följde henne mot vardagsrummet och lutade sig mot dörrkarmen och studerade honom. Han hade verkligen växt till sig.
"Tjena Oliver." Flinade han mot honom och inväntade hans reaktion.
Han var äldre nu så kanske skulle det inte bli samma reaktion.

Oliver såg förvånad ut då Nik klev fram, kände sig också smått blyg. Det var hans forna idol som stod där. Mycket hade förändrats: de var inte längre barn som sprang omkring i kalsonger i trädgården.
"Hej du," hälsade han trevande, gjorde en gest mot teven där något program om bilar visades. Hade de något gemensamt intresse skulle det bli lättare att prata och få igång en konversation. Holly bestämde sig för att lämna killarna ifred, gick själv upp till sitt rum igen för att sätta sig ner på sängkanten.

Nikolaj vände blicken mot Holly när hon gick iväg och beslutade att snacka lite med Oliver och sedan leta reda på henne.
Han gick fram och slog sig ned i soffan.
" Så du gillar bilar?" Flinade han och såg på honom.
Såg att han verkade blyg och han förstod varför, killen hade älskat honom som liten.

Oliver ryckte lite på axlarna. Bilar intresserade honom mycket riktigt. Hur som helst kom han snart på sig med att vilja veta vad Nik gjorde där, varför han kommit tillbaka. Han ville inte sitta där och prata om bilar.
"Varför är du här?" En gång hade Nik varit hans idol, nu såg Oliver inte på honom med samma ögon längre. Vilket var naturligt eftersom de båda hade växt upp. Nik var så gott som en främling för Oliver nu, de hade inte haft kontakt med varandra och de hade aldrig stått varandra särskilt nära heller. De hade aldrig haft en likadan relation till varandra som Nik haft med Holly.

Nikolaj såg på honom och log svagt.
"Jag har flyttat tillbaka, sprang på din syrra igår. " Sa han lugnt.
"Är här för att prata lite med henne, ville bara hälsa." Sa han lugnt och reste sig upp.
" Vi ses Ollie." Flinade han, hade alltid kallat honom det som liten. Han vände sedan om och gick vant i huset och upp mot Hollys rum, misstänkte att hon hade samma och knackade försiktigt på hennes dörr.
"Holly?" Frågade han lugnt.