Privat Rollspel: Medi & Dionysus

Vinorna log fint och artigt, men maskerade hennes egna förlorande matlust genom åren.
"Nej tack, jag åt innan jag kom", sa hon och suckade sedan.
"Men, som sagt jag behöver hjälp från Harrow, när tror nu att han skulle möjligtvis vakna?", frågade hon medans hennes hand las på Onix huvud och klappade honom försiktigt över huvudet med hennes bleka händer,

Vex log och öppnade lådan och började att äta. Han hade liksom Harrow tappat lusten till maten men han ville vara oartig.
"Ja han kanske vaknar om en till fem timmar." Han såg på henne.
"Kanske jag kan hjälpa dig?"

Willow log bara vänligt och skrattade.
"Inga problem. Men nästa gång kan du få mat här. Jag kan göra något riktigt gott." Hon satte sig igen och drog handen genom håret.

Vinorna suckade och ställde sig upp. Hon tog sina klackade steg och sturde sig till Harrows rum där han redan satt upp vid sängen med trötta ögon.
Vinorna log och satte sig vid honom.
"Hej på dig med darling", sa hon och kysste Harrow på kinden lite skojsamt.
"Bra att du vakna!", sa hon sedan och lyfte upp honom ur sängen.

Harrow drogs med irriterat och kollade på den kortare kvinnan framför sig.
"Vinorna, vad är så viktigt att du måste dra mig nu?", frågade han efter att hade gäspat smått.
Han kollade på henne intensivt, medan hon bara stod där med ett leende. Hon drog av sig sin skinnjacka och lät det falla till golvet.
"Jag har blivit förbannad av en formel! Från en person av en annan klan, han satte denna förbannelse på mig för att han ville gifta sig med mig", sa han och visade ett stort rött märke format i som en krysantemum blomma.

"Vänta!" Willow såg efter henne och såg Harrow och såg ner.
"godmorgon Foux." Mumlade hon och såg på Vex som log bara.
"Harrow du kan somna om sen. Det är väl en lätt förbannelse?" Han sneglade på Willow.
"Tösen kan du gå till köket en sväng. Harrow måste jobba en sväng."

"Det borde inte ta så lång tid", mumlade han då och rörde vid Vinornas hals där märket var.
" När satte han detta då dig?", frågade Harrow och gick till två hyllor för att hämta lite säker.
Han visste exakt vad som behövdes utan till, för hur ofta detta hände inom deras klan.

Vinorna höll sitt huvud där och log smått, "han satte denna för en vecka sedan," Sa hon och lutade sig mot bords bänken.
Harrow nickade, han hände i sig lite av vätskan i hans mun efter att han hade tuggat ett par örter. Han la ett runt mager av salt på Vinornas hals innan han lä sin min över märket. Han hade fortfarande sakerna kan sin mun och efter ett tag särade de på sig och allt han hade i mun bae borta och så var märket.
Vinorna kramade om Harrow vid halsen och satte sig igen.

Hon tackade honom och Harrow satte sig vid matbordet, piggare än förut.

Vex såg på sin vän och lade huvudet på sned.
"Du är verkligen talangfull.2 Han log när Willow kom ut med en bricka med koppar.
"Jag har gjort te till er. Hoppas det smakar." Hon ställde ner brickan och såg ner. Tog sin väska och såg på Harrow.
" Jag behöver gå en sväng. Men jag kommer att bara gå hem sen."

Harrow nickade och kollade mot Vex med en blank blick.
"Du behöver bara öva", sa han monotont.
Han ställde sig sedan upp och tog ut ett par örter och blandade en ny sorts av te. Han gav koppen till Vinorna och hällde upp två koppar till, en till sig själv och en till Vex.

"Ljug inte för mig nu Harrow", sa Vinorna med koppen vid läpparna och ett kallt leende på hennes läppar, "vad tänker du göra med den flickan? Jag kan känna av magin i henne", sa hon och sneglade med ögonen mot honom.

Harrow satte sig ned och hennes ögon följde.
"Inget, skyddar lagarna av magiker, för att jag tror att Blythe är efter henne", sa han och stirrade tillbaka på Vinorna som bara skrattade.
"Oh, du är så söt!", spottade hon ut efter skratten, "Jag kan se rakt genom dig", skrattade hon och drack ur koppen efter att hennes skrattande hade slutat.

Hon hade tagit sig hem och satt nu vid sitt skrivbord och knapprade på datorn och klappade då och då Felic över huvudet. Hon såg sedan ner på katten och log.
"Du är så söt vet du det?" Katten jamade och pressade sitt huvud mot hennes hand och spann högt.
Vex log och lade huvudet på sned.
"Om du inte frågar henne snart gör jag det och då kommer du aldrig få se henne igen." Han log retsamt och reste sig.
"Hon ville bjuda på lunch men han ville inte ha."

"Förståeligt, han hade alltid hatat att äta även hans kropp slutade åldras", sa hon då bakom sin te kopp.

Harrow stönade åt hans vänners narr och kollade på dem båda strängt.
"Jag gillar inte direkt folk på det viset, det vet ni båda", sa han och stirrade på dem.

"Men du kan hålla med att det här är den längsta tiden du har velat spendera med en ny person", sa hon då med flinet på sitt ansikte.

Det var sant, Harrow hade svårt att falla för folk och mycket svårare att få honom till att göra något annat än en simple kyss.

Vex log och såg på Harrow.
"Så vad ska du göra med henne? Du var så rädd om henne när kitsunen var efter henne. Han log och tog sin kopp.
"Sen har vi det där med ni gjorde i morse."