[PRS] miaslife och countess

Hon såg sig runt i rummet tills hon såg att en dörr stod på glänt och där kunde se en stor säng vilket gjorde att hon började gå mot det rummet.
" i början hörde han inte av sig alls men sen när jag inte typ la upp om dig på instagram eller facebook så började han lite igen, men det är inte alls så illa som det var innan sa hon med ett litet leende och kom in i det enorma sovrummet. Hon drog av sig sin tröja och sina byxor och kröp ner under täcket, skulle han sova skulle även hon försöka göra det.

Adam drog av sig tröjan medan de gick mot sovrummet och hängde den över en fåtölj tillsammans med byxorna. Han la sig på andra sidan av sängen och gav ifrån sig en lätt suck när han sjönk tillbaka mot de svala lakanen och kuddarna.
”Då får vi fixa en bild eller något så att han blir tyst…”, sa han roat och slöt ögonen, men strax därpå öppnade han dem igen. Liksom de tidigare kvällarna kände han sig inte alls trött och huvudet fylldes snabbt med tankar.

Clara såg på honom när han öppnade ögonen innan hon vände sig till hans nattduksbord och tog upp en av burkarna med sömntabletter och läste på förpackningen.
- Nu tar du en sån här och sen försöker du sova, okej? sa hon mjukt och gav honom en tablett och ett glas med vatten som stod på nattduksbordet också. Hon kröp närmre honom och la mjukt huvudet mot hans bröstkorg och lät sin tumme mjukt smeka över hans arm.
- du behöver sova för att orka med Adam, annars kommer du kollapsa la hon tyst till.

Adam tittade skeptiskt mot sömntabletten och glaset som hon räckte fram, men tog ändå motvilligt emot dem. Ångrade att han inte hade lagt undan dem innan han släppte in Clara i sviten då han visste att hon inte skulle låta honom slippa undan nu.
”Herregud, vilken sjuksköterska du är..”, log han och sköljde ner en dos med vatten. Av erfarenhet visste han att det kunde ta upp till en halvtimme innan de började verka så han ställde ifrån sig glaset och vände sig åt Claras håll igen.
"Nöjd nu?".

Hon skrattade svagt och himlade lätt med ögonen.
- det handlar om att du antingen inte tagit tabletterna ordentligt eller att du inte har tagit dem 20 minuter innan du lagt dig för att sova sa hon och kysste hans haka snabbt.
- För ingen människa klarar att hålla sig vaken hur mycket som helst sa hon innan hon såg ut genom det stora fönstret som hade en fantastisk utsikt. Hon såg något som inte skulle vara där och satte sig lätt upp med täcket om sin nakna överkropp.
- Eh, Adam. Är det en drönare? Frågade hon och pekade ut genom fönstret.

Adam såg inte helt övertygad ut, men slappande ändå av när han kände Claras läppar mot sitt ansikte. Han var precis på väg att lägga armarna om henne när hon plötsligt satte sig upp och skymde överkroppen med täcket.
”Va? Vad pratar du om..?”, sa han och lät blicken följa den riktning som hennes finger pekade. Ögonen smalnade när han fick syn på den svarta apparaten som svävade i höjd med deras fönster. Någonting blänkte till på den – en kameralins. Adam svor till irriterat och drog sig upp på fötter igen för att nå fram till en kontrollpanel som satt monterad på väggen i sovrummet.
”… Inte ens här får man vara ifred..”, sa han sammanbitet tillsammans med andra ilskna ord som inte gick att tyda. Han hittade knappen som fick stora mörkläggningsgardiner att täcka fönstren och såg därefter tillbaka mot Clara som fortfarande satt kvar i sängen. Om de inte hade lyckats fånga hennes ansikte tidigare så hade de definitivt lyckats nu – och mer därtill.
”Är du okej?”, frågade han, försökte låta lugn på rösten.

Hon såg på vad som hände och när hon såg hur det blixtrade till så insåg hon var det var.
- vänta, den kan ju varit där länge. Om det kommer upp någon bild på mig som inte bör vara där kan jag lova att jag slår ihjäl någon sa hon och drog täcket tätare om sig och svalde hårt.
- Men världen behövde väl veta om oss på ett sätt eller ett annat så varför inte göra det i pressen la hon till, försökte verkligen att se positivt på saken även om tanken på att det skulle finnas foton på henne i underkläder runt om på nätet skrämde och äcklade henne och dessutom kunde påverka hennes jobb.

Adam letade fram mobilen som fortfarande låg kvar i byxorna som hängde över fåtöljen. Han slog numret till en av vakterna på hotellet och gick till rummet utanför medan signalerna gick fram. För varje minut som samtalet pågick kändes ögonlocken allt tyngre och efter ett tag fick Adam anstränga sig för att ens kunna höra vad vakten sa. Jäkla sömntabletter. Nu när han för första gången faktiskt kände sig trött ville han inte somna. Inte när Clara satt i rummet bredvid med täcket tätt draget intill kroppen på grund av paparazzis som egentligen var ute efter honom.
När Adam kom tillbaka in i sovrummet hade tröttheten gjort honom aningen blekare.
”De goda nyheterna är att de har fått tag på killen som styrde drönaren”, sa han och satte sig på sängkanten intill Clara, sträckte sig efter hennes hand och kramade den i sin.
”De mindre bra nyheterna är att han lyckats sälja några av bilderna, så det finns risk att de sprids..”.

Hon åg upp på honom när han kom in i rummet igen.
- Så bilder på oss kommer kanske komma upp i tidningar? Tänk på vad alla kommer tänka, jag kan förlora mitt jobb om bilder som inte är lämpliga kommer upp i tidningarna sa hon, nu med mer panik i rösten eftersom hon nu började inse vad det skulle innebära om bilder som inte borde vara offentliga kom ut på internet.
- okej, du måste sova för du håller på att somna och jag skulle behöva supa mig full för att inte få panik just nu sa hon och slöt ögonen och klämde hans hand lätt.

Adam såg hur paniken letade sig fram i hennes blick.
”Mitt team har hanterat paparazzis tidigare och de gör allt för att spåra bilderna, men du borde göra dina sociala medier privata, för säkerhets skull ”, svarade han när han kände hur hon tog ett hårdare grepp om hans hand. Han makade sig närmare Clara och drog henne intill sig.
”Hur ska jag kunna lägga mig och sova när du mår såhär?”.