Love or not - PRS botilia1 och Emma07

Matthew log och åt den, han var inte en av de som älskade choklad men gillade det ändå.
"Tack", sade han mjukt, det skulle vara en lättnad att göra det med någon som han kände sig mer trygg med. Han gav henne en mjuk kyss igen, de hade en hel del tid som stulits ifrån dem och han hade verkligen saknat henne under den tiden.
"Vi borde lägga oss snart", sade han mjukt, det hade börjat bli sent.

Hon nickade sakta.
- ska jag byta bandage innan vi går och lägger oss eller det räcker imorgon bitti? Frågade hon och gav honom en kyss innan hon reste sig för att gå till sin garderob och dra fram ett nattlinne till sig själv och sen in i hans garderob för att ta fram en pyjamas till honom innan hon kom tillbaka in till deras rum och la kläderna på sängen.

Matthew skakade lite lätt på huvudet.
"Nejdå, det kan gott vänta tills imorgon", sade han och besvarade snabbt kyssen.
"Tack", sade han genast och bytte om till pyjamasen istället, för att strax lägga sig ner under täcket istället och le emot henne.
"Kom nu", sade han mjukt, bara att äntligen få somna intill henne igen var något han sett fram emot.

Hon drog på sig nattlinnet och rättade till det.
- imorgon måste jag ta tag i att mäta till nya kläder sa hon och pekade ner på sin mage där nattlinnet stramade lite. Hon kröp ner i sängen bredvid honom och drog täcket om sig innan hon la sig nära honom och smekte mjukt hans bröstkorg.
- du vet väl om att jag verkligen älskar dig? la hon till.

Matthew såg på henne och log smått.
"Vi kan be nån av tjänarna skicka efter skräddaren imorgon", sade han innan han genast lade armarna om henne. Hennes ord var faktiskt lite av en lättnad, för sanningen att säga så hade han tvivlat lite på hennes känslor efter hur hon betett sig då han kommit tillbaks ifrån kriget.
"Jag älskar dig med", sade han mjukt, visserligen svarade han inte på att han visste det men ändå.

- i början trodde jag verkligen aldrig att du skulle kunna betyda så mycket för mig. men nu förstår jag inte hur jag har kunnat leva utan dig sa hon tyst och gav honom en liten kyss på hans hals.
- men du måste vara helt utmattad, vi borde ta och sova sa hon och kröp ihop i hans famn så att hon låg skönt och hade huvudet på hans arm och slingrade samman deras ben, men var noga med att inte röra hans sår.

Matthew kunde inte låta bli att le och lekte lätt med fingrarna i hennes hår.
"Jag trodde heller aldrig att vi skulle få det såhär bra till slut", sade han mjukt, utefter hur de haft det från början så hade han aldrig vågat hoppas på det här. Att dem faktiskt skulle bli lyckliga ihop.
"Väldigt trött iallafall", sade han uppriktigt, det hade tärt på krafterna att åka hem och allt så det skulle bli en lättnad att få sova och dessutom i sin egen säng. Han lade armarna bättre omkring henne så att han låg bekvämt, det dröjde inte särskilt länge förräns han somnat - han var ju ganska slut trots allt. Dock var det snart en ganska orolig sömn, liksom innan plågades han ännu utav mardrömmar.

Det tog ett ganska långt tag för Catherine att somna, hon såg på Matthew och svalde hårt av hans oroliga sömn, hon ville trösta honom men visste att hon inte kunde påverka hans drömmar. Så hon slöt ögonen och efter runt en timme så hade hon somnat. men Catherine vaknade ganska tidigt nästa morgon och reste sig tyst upp för att inte väcka honom. Hon drog på sig en morgonrock och gick tyst ut till köket för tt ta något att äta eftersom hon var hungrig. Det var väldigt tyst och tomt i huset eftersom klockan inte var mer än 5.

Matthew sov egentligen oroligt större delen av natten, drömmarna ville inte ge sig - eller ja, drömmar och drömmar. Dem var mest minnen ifrån kriget. Det var först framåt morgonen som dem lugnat sig någorlunda, vilket väl också gjorde att han sov något längre än vad han brukade göra för att ta igen lite ordentlig sömn.

Catherine åt lite frukost innan hon gick upp igen för att tyst klä på sig lite kläder och sin kappa. Catherine gick ut i deras stora trädgård, hon behövde verkligen tänka lite på allt som hänt och dessutom så var det en väldigt fin morgon. Hon satte sig ner på deras trädgårdsbänk och såg ut mot deras vackra rabatter.