PRS botillia1 & Lupple

Hon nickade sakta och drog med handen över hans mage och suckade. " Det är mitt fel, eller hur?" Sa hon och lät honom kyssa hennes hand.
" Låt oss gå upp till ditt rum så du kan byta om och jag kan byta några ord med dig." Sa hon och kramade hans hand mjukt.

- nej, det är inte ditt fel Amelia så han och flätade samman deras fingrar innan han gick förbi alla vampyrer som nu börjat prata igen och som blängde på dem. Han öppnade dörren till sitt rum och stängde dörren efter dem. Han började knäppa upp sin skjorta innan han lätt bytte om till en vanlig svårt t-shirt.
- vad ville du prata om Amelia? Så Theodor lätt och satte sig på sin skrivbordsstol.

Hon såg sig om i den nu mer välbekanta rummet och försökte undvika att titta på honom när han bytte om men det var väldigt väldigt svårt. Hon svalde hårt och lutade sig mot dörren för att sedan sätta sig i sängen efter en stunds tystnad.
"Jag har insett att jag bara har två val. Låta dig radera mina minnen eller förvandla mig. " Sa hon och tittade upp på honom för att lika snabbt titta ned.
"Jag vill inte glömma dig." Sa hon och försökte samla sig.
"Så förvandla mig." Sa hon allvarligt och såg på honom.

Han såg på henne när hon pratade och svalde hårt, han hade redan insett att hon skulle fråga honom förr eller senare.
- det kommer bli en enorm omställning Amelia. Det är ingenting som går att ångra så han och reste sig upp och satte sig bredvid henne och la armen om henne.
- du kommer behöva dricka blod, inte kunna vara ute i solen eller på samma sätt umgås med din familj och du kommer leva i all evighet sa han och smekte hennes rygg mjukt.

Hon lutade sig mot honom och svalde hårt. Ja det är väl klart att det skulle bli en omställning så mycket hade hon räknat ut.
" Och? Det finns ju inget annat sätt. " Mumlade hon och bet sig hårt i läppen.
Det gick inte att ångra sig. Solen kunde hon hantera, blodet var väl en vanesak. Hennes familj de skulle överleva. Men att leva i all evighet. Det var skrämmande. Hon kände några tårar rinna ned på hennes kinder och hon höll hårdare om honom.

Han höll om henne mjukt och kysste hennes panna.
- gråt inte älskling viskade han och svalde hårt och slöt ögonen. Han ville verkligen inte göra det mot henne och särskilt när han märkte att hon var så osäker.
- är du säker på att du inte ska vänta några dagar? Bara känna efter om du verkligen vill detta eftersom jag inte kan ta tillbaka det sa han tyst och såg på henne.

Amelia kände hans puss och försökte samla sig men det blev bara värre. Ville hon detta? Det var ju galet, knäppt.
Hon svalde hårt och nickade sakta.
"Okej. " Sa hon lågt och försökte torka sina tårar.
"Det kanske är bättre om du raderar mina minnen. Jag menar om jag inte kommer ihåg nått kan jag ju inte sakna nått." Viskade hon och drog sig ifrån honom och drog upp benen till hakan och lutade huvudet mot det och drog sina armar om benen.

- fundera på det älsjlibg. Ta några dagar för dig själv, jag finns fortfarande här när du har bestämt dig sa han tyst och reste sig upp, tänkte följa henne ut.
- för vad du än gör så kommer jag älska dig i iallafall sa han och tog yennrs hand och ledde henne mot ygterdörren. Han såg på henne att hon behövde några enssmma dagar och bara tänka på allt som hänt.

Hon svalde hårt och nickade sakta.
" Fundera på det." Mumlade hon och reste sig försiktigt upp och tog hans hand och följde med mot ytterdörren.
"Gör det ont?" Frågade hon tyst och klev ut i den kalla natten och såg på honom.

- att bli biten? Nej. Hela tanken under en förvandling är att man somnar och vaknar upp som en vampyr så han och såg på henne.

Det hade gått 4 dagar sen hans födelsedag och Theodor hade ett hopp om att Amelia bara gett upp allt och gått tillbaka till sitt vanliga liv, något han dock tvivlade på. Theodor hade inte gått till skolan dessa dagarna utan hade haft fullt upp med annat. Det var massa nya vampyrer han var tvungen att ha koll på och sen hade det varit många han hade behövt radera minnet på dagen efter hans födelsedag då många sett folk springa i övernaturlig fart och vara oerhört starka.