Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Edvard såg på henne, följde hennes varje rörelse med sin blick och han log. Han var oerhört lycklig utan att riktigt veta varför. För att hon var där? Antagligen.
"Blir perfekt det." Sa han för att sedan nicka och skänkla fram sin häst till skritt och sedan trav för att själv komma hem i en acceptabel tid.
"Vi ses! " Ropade han efter henne, vinkade och började sedan galoppera och svängde in på sin väg hem till sig och ganska snart var han hemma och någon tog hästen och han själv begav sig upp till sin kammare för att göra sig redo för måltiden.

Sienna log brett hela vägen hem, hon var glad att ingen såg henne då hon red hem - dem måste ha undrat varför hon sken som en sol. Väl hemma lämnade hon tillbaks sitt sto i stallet - där en stalldräng genast tog över tyglarna - innan hon åter gick in till sin kammare för att byta om. Hennes middag var ganska liten, de hade inga gäster och hennes föräldrar var mitt uppe i förberedelserna inför att resa iväg. Vilket gjorde den rätt kort, och hon fann sig tidigt i säng med en bok men kunde inte koncentrera sig särskilt mycket på den. Istället drogs tankarna ständigt till Edvard.

Edvard klev ned från trappan och gick in i sällskapsrummet där han fann några gäster. På allvar? Det var några som brukade jaga med hans far men att komma såhär utan förvarning var ganska annorlunda.
"Mina herrar. " Sa Edvard och gick fram för att hälsa på dem innan han slog sig ned, han fick helt enkelt spela med.
Han hade svårt att vara med i konversationerna dem hade eftersom han tänkte på Sienna. När dem väl skulle gå och äta matsalen fick hans far greppa tag i honom och dra upp honom på fötter för att han var så långt borta i sina tankar. Utöver det så var middagen fantastisk och trots att han var redo att dra sig tillbaka till kammaren så fick han sitta uppe. Middagen tog lång tid.

Sienna satt uppe länge - visserligen hade hon boken i händerna, men hon lade inte riktigt på minnet vad hon faktiskt läst. Samma slags nästintill dvala fortsatte följande dag, hon försökte inbilla sig att hon var trött men sanningen var att hon bara tänkte på Edvard istället. Fredagen verkade inte kunna komma snabbt nog, och när den äntligen var där - det hade känts som en evighet - hade hon varit tidigt uppe för att packa ihop vad hon skulle ha med och var på alldeles strålande humör när hon till sist red emot gläntan, med en väska fäst vid sadeln med lite mat och så då de antagligen skulle vara iväg hela dagen.

Fredagen var här och han var på strålande humör trots att han gått upp tidigt. Hans betjänt märkte av detta och frågade försiktigt om det men Edvard hade bara borstat bort hans ord och begett sig med snabba steg ned. Han hade packat redan dagen innan med filt och sådana saker och gick nu in i köket bland all personal där och började packa ned lite mat.
De alla verkade ofantligt chockade av det men de sa väldigt lite om det vilket dem gjorde rätt i.
När allt var packat begav han sig till matsalen för att äta en snabb frukost och sedan vidare ut på gårdsplanen där hans häst stod redo. Han hoppade upp och red genast iväg mot gläntan med ett brett leende på läpparna.
Han kunde inte komma fram fort nog och väl där satt han nervöst och tittade sig omkring- tänk om hon inte skulle dyka upp. Det vore hemskt, förfärligt.

Också Sienna hade mötts av en hel del frågande blickar - och en del hade också frågat rent ut - men hon hade bara viftar bort allting, påstått att hon skulle iväg på egen hand och såg fram emot det. Trots allt visste dem att hon gillade att ge sig iväg på sådana saker, det hade hon alltid gjort. Hon hade varit ute i ganska god tid, men trots det blev hon ändå orolig att hon skulle bli sen. Till sist kom hon åtminstone fram, log genast då hon fick se honom sitta där.
"God förmiddag", hälsade hon med ett leende.

Edvard vände blicken mot henne och lättnaden syntes nog över hela hans ansikte och kroppshållning.
" Sienna." utbrast han lättat och red fram till henne och kramade hennes hand lätt.
" God förmiddag, låt oss bege oss iväg." Föreslog han leendes och studerade henne noga, tog in hela henne och log bara större för varje sekund som gick.

Sienna log brett och kramade hans hand tillbaks, glad över att se honom igen och ännu gladare när hon såg hur glad han verkade.
"Har du haft det bra sen sist?", frågade hon vänligt, såg nästan lite generat bort av hans blickar - inte för att hon såg negativt på det, precis tvärtom.
"Om du ska se på mig på det viset hela vägen lär det bli en pina att bara få se men inte röra", ssde hon med ett retsamt leende.

" Jag har haft det bra, eftersom jag kunnat se fram emot detta. " Flinade han och skrattade lågt.
" Nåvål, du har rätt jag borde veta bättre." Flinade han innan han släppte hennes hand efter att ha kysst den mjukt.

Sienna skrattade till, log brett emot honom.
"Detsamma", höll hon med, hon hade sannerligen sett fram emot att få träffa honom idag - det hade ju varit nästan det enda hon kunnat tänka på. Hon kunde inte låta bli att fnissa till lätt av kyssen mot hennes hand, vilket genast gav henne en mängd idéer och önskningar om fler kyssar.
"Du får allt snällt vänta tills vi är framme", sade hon med ett brett leende, red bredvid honom. Efter att ha ridit en bit på stigen svängde hon av ifrån den och mer ut i skogen där det inte var någon särskild stig att följa, en av anledningarna till att sjön inte var så känd var just för att man inte kunde ta sig dit via någon stig eller liknande utan det var mer terrängen som gällde. Efter en bra stunds ridtur öppnade skogen sig till sist upp sig, och där var en större gräsplätt som omgav sjön. Där var väldigt vackert med sjön, gräset som var prytt med blommor och det låg väldigt avsides - även om nån skulle ha letat sig ut i skogen så missade man lätt gläntan om man inte var i den.