Eredhel PRS Emma07 & wolfy

Hon hörde hur sängen knarrade till, och kunde därmed dra slutsatsen att även Ailred hade vaknat. Koet därefter kände hon mycket riktigt hans armar om sig. Candra lutade sig bakåt mot honom, vände lite på huvudet för att kunna snegla mot hans ansikte. Han var alltid lika fin att se på: en riktig fröjd för ögonen.
"God morgon," svarade hon med samma mjuka tonfall som han.

Ailred log mjukt och gav henne en lätt puss på kinden, fick alltid anstränga sig för att hålla händerna i styr runt henne. Hon var alltid så fantastiskt söt, och hade sannerligen hans hjärta i sin hand.
"Sovit gott?", frågade han mjukt.

Långsamt vände hon sig om så att hon kunde se på honom ordentligt. Hon förde upp händerna till hans kinder för att mjukt smeka dem med sina tummar.
"Det gjorde jag," nickade hon, mycket hade hon Ailred att tacka för. Bredvid honom var det nog omöjligt att sova dåligt.
"Du då?" Hon ställde sig på tå för att nå upp till hans läppar.

Ailred log genast då han kände hennes tummar mot sina kinder, bara att hon rörde honom så pass lite ändå fick honom att alldeles varm inombords.
"Väldigt bra", svarade han mjukt, hade sovit som en stock där intill henne trots oron. Han kysste henne mjukt, böjde ner huvudet lätt så att hon inte skulle behöva sträcka så på sig.

Hennes hjärta fylldes av lättnad då han bekräftade att han sovit gott. Det var då alltför väl: inte minst med tanke på vad han hade gått igenom under gårdagen. Hon kunde bara föreställa sig vad som pågick inom honom just nu, speciellt i hans huvud. Då han böjde ner huvudet en aning tog hon chansen till att fördjupa kyssen.

Ailred log och besvarade genast den något mer djupa kyssen, som vanligt runt henne så var det som om alla andra tankar helt plötsligt var spårlöst försvunna. Det var visserligen alltid välkommet då han älskade att få vara nära henne, men extra mycket nu för att han fick något annat att tänka på. Nu när saker hade lugnat ner sig ett uns hade han tid att tänka mer, och han oroade sig en hel del. Tack vare de här ryktena skulle det bli mycket svårare att dölja Amethyst, han visste inte hur länge till han skulle klara av att hålla henne så gömd. Det var egentligen ett under att ingen upptäckt henne förräns nu. Det enda han kunde komma på som kanske hade kunnat funka var att till slut ge sig tillbaks till Periold för att göra slag i saken och göra ett uppror, och han funderade då på att våga avslöja vad han egentligen var - det skulle ge deras sak en enorm fördel.

Efter en stund avslutade hon kyssen och fuktade sina läppar som var något svullna. Hennes undermedvetna ifrågasatte besviket hennes beslut om att dra sig undan, tyckte att hon inte kunde sluta nu. Trots att hon gärna skulle fortsätta så var det inte läge nu. De kunde inte stanna på samma ställe alltför länge, deras första och största prioritet skulle vara att få Amethyst och Ailred till säkerhet. Med tanke på att folket i den här byn, åtminstone enligt läkaren, redan fått nys om ryktena som fått sin börja i hennes by nära huvudstaden så var det här inte längre ett säkert ställe.
"Vi bör ge oss av," talade hon om för Ailred och gick förbi honom tillbaka in till rummet.

Ailred fick erkänna att han blev lite besviken då hon avslutade kyssen, men tröstade sig med att det säkert bara var som hon sade att de behövde ge sig iväg. Vilket hon hade mycket rätt i, för dem borde verkligen ge sig vidare snart med tanke på hur ryktena gick. Han nickade lite, vände sig om och började gå efter in i rummet.
"Du har rätt", instämde han, tvekade lite nu.
"Du vet ju hur jag pratat om att resa till Periold och starta uppror. Tänk om vi skulle göra det nu, när ryktena ändå går om Amethyst? Vi skulle ju egentligen ha en stor fördel om folk visste vad jag var", sade han, han var inte helt säker på att det var det rätta att avslöja sig efter att ha varit dold så länge, men det var också varför han frågade henne.

Candra stannade upp då han la fram förslaget om att resa till Periold, och det faktum att han använde 'vi' istället för 'jag'. Han ville att hon skulle följa med. Långsamt vände hon sig om mot honom igen. Att åka till Periold och starta uppror skulle vända upp och ner på deras vardag. Allt skulle förändras, och det skulle inte bara vara för dem. Det var frågan om tusentals andra folk. Men det var vad som behövdes göra.
"Det är nu eller aldrig."

Ailred blev något lättad då hon verkade hålla med honom. Då kanske han inte var helt fel ute iaf då, för han var något osäker. Visserligen hade han länge velat det här, men det kändes ändå osäkert att avslöja Amethyst. Det skulle innebära att de utsatte sig för en del fara, men samtidigt kunde han inte låta bli att undra hur stor fara det skulle vara. Trots allt var hon en drake och tämligen svår att skada. Han var visserligen mycket lättare att skada än henne, men för honom kom Amethyst i första hand. Hon och Candra. Han nickade tyst.
"Då gör vi det", sade han.
"Men först och främst borde vi i vilket fall som helst ta oss tillbaks till Amethyst", sade han.