PRS Medi och Emma07 Vampire

Matthew log mot henne.
"Den blir jättebra", sade han snällt, skrattade lätt till.
"Jag vet inte ifall det finns jättemycket intressant. Däremot är jag mer nyfiken på dig", svarade han retsamt. Han kanske hade haft ett långt liv där det hänt en del, men nog inte särskilt mycket som han trodde hon skulle tycka var intressant. Han gick fram och köpte biljetterna åt dem, gick tillbaks till Alice och tog försiktigt hennes hand för att ta med henne in i salen.

"Jag är ju tråkigare än färg som torkar." Protesterade hon och rodnade när han kom tillbaka och ledde henne in. Hon slog sig ner och makade sig närmare honom.Såg upp i hans ansikte och log trött. Hennes blyghet hade försvunnit och ersatts av ömhet.

Matthew log brett mot henne.
"Av någon anledning tvivlar jag starkt på det", svarade han retsamt, slog sig ner intill henne. Han log mjukt tillbaks, släppte hennes hand för att istället lägga armen om henne.

Hon vände blicken mot duken och kröp ihop i hans famn. Åt av popornen och sögs in i filmen.
När den var över så gäspade hon stort.
"Oj vad trött jag är."

Matthew höll om henne och det kändes som om filmen flög förbi nästan alltför snabbt. Han hade kunnat sitta med henne sådär nära sig hur länge som helst. Han log snällt mot henne.
"Vi borde väl ge oss hem mot dig", sade han mjukt, strök undan en hårlock som fallit fram i hennes ansikte.

Alice nickade trött och hon reste sig medan hon tog på sig jackan.
"Filmen var bra. Den fick mig att tänka på annat. Det är ju bra." Hon log och tog skräpet och gick för att slänga.

Matthew nickade instämmande, hade också han tyckt att filmen var bra.
"Eller hur", höll han med, reste sig upp innan han också tog på sig jackan. Han såg sig snabbt om så att de inte glömt nåt innan han följde efter henne ut ur biosalongen.

Snabbt tog Alice hans hand och hon började gå hem. Såg sig om innan hon talade.
"Nej jag vill veta mer om vd du kan och inte kan" Hon blinkade mot honom och gäspade igen och kände hur trött hon var. Det skulle vara skönt att sova.

Matthew log mot henne, flätade försiktigt ihop deras fingrar och gick med henne.
"Aha. Först och främst är vi snabbare och starkare. Jag har en del läkande krafter", sade han ärligt. Dem funkade både för han själv och andra, beroende på hur han använde dem.

"Så det var därför mitt knä läkte." Hon såg ner mot sina ben och nickade.
"Det förklarar saken. Hur är det med blod. Smakar alla olika?" Hon såg mot gränden.
"Vi tar en längre väg hem. Jag vågar inte gå igenom gränden ikväll. "