PRS Rebellion Emma07 och Wolfy

Nathaniel höjde retsamt på ögonbrynen tillbaks.
"Kanske det?", svarade han retsamt, på gott humör och med ett nästan lite busig leende lekande på läpparna. Han visste inte vad Aaryan trodde om dem, men just nu kändes det som om det inte spelade någon direkt roll. Han litade ändå på sin kusin.
"Men var det något?", frågade han sen igen.

Aaryan ryckte på axlarna.
"Inte någonting speciellt. Jag har inte viktigt att ägna min tid åt så vad skulle vara bättre än umgås med min kära kusin?" Han lutade sig mot väggen och korsade armarna över bröstkorgen, såg ut som om han gjorde sig hemmastadd snarare än planerade att gå därifrån.

Nathaniel suckade lite, såg på sin kusin med ett lurigt leende.
"Åh, men det är lätt fixat. Du kan ge dig av och prata med Havernill, du vet ju vad vi pratade om igår på mötet. Jag är upptagen", sade han retsamt. Egentligen hade han en massa att stå i, men prioriterade Caelia just nu.

"Jag pratar med Havernill senare." Aaryan viftade avfärdande med handen. Han studerade med både vaksamma och nyfikna ögon Caelia en stund, innan han riktade blicken mot Nathaniel igen och höjde på ögonbrynen i en tyst fråga. Skulle han inte presentera dem för varandra?

Nathaniel kastade en irriterad blick på Aaryan, han gav sig verkligen inte. Han suckade lite då han märkte hans blick, hade inte haft en tanke innan på att presentera dem för varandra.
"Aaryan, Caelia. Aaryan är min kusin, som har en alldeles speciell fallenhet för att vara irriterande", tillade han med ett retsamt tonfall, det var rätt tydligt att de två kände varandra bra.

Caelia log lite mot Aaryan som tydligen var Nathaniels kusin. De påminde om varandra en del. Hon sträckte ut sin hand men drog den åt sig då hon insåg att Aaryan tänkte nöja sig med att bara nicka åt henne som en hälsning.

Nathaniel såg snabbt mellan de två, såg sen helt på Aaryan.
"Vad är det Aaryan?", sade han envist, nu med mer allvar i rösten. Något måste han väl vilja eftersom han vägrade ge sig iväg.

"Jag vill prata med dig ensam." Aaryan nickade mot dörren och lämnade därefter rummet. Det var inte ett väldigt brådskande ärende han hade men han skulle definitivt vilja prata med hans kära kusin. Det var uppenbart att Nathaniel behövde lite hjälp med att fatta beslut.

Nathaniel suckade lite, såg på Caelia och log snabbt.
"Jag kommer snart tillbaks", sade han mjukt, släppte försiktigt hennes hand och reste sig innan han gick ut efter sin kusin.
"Vad är det?", frågade han sin vän.

"Är du inte riktigt klok?" väste han och såg på Nathaniel med en rynka mellan ögonbrynen, "prinsessan av Adarlan? Det här kan vara den sämsta idéen du någonsin haft!" Att förälska sig i Caelia var definitivt ett av de dummaste sakerna Nathaniel någonsin gjort enligt Aaryan.