Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Philip log mot henne då han fick en nick till svar. Den här dagen hade minst sagt utvecklats snabbt. Han hade nog aldrig innan riktigt vågat tillåta sig själv att hoppas på att det skulle kunna bli något mellan dem. Dels trodde han att han skulle ha förstört det alltför mycket i början då han mest behandlat henne som skit, och dels så var han ju lite som han var. Babblade oftast lite för mycket och hade lite för lite tålamod. Han var redan klädd för att sova så lade sig helt enkelt ner intill henne bara, lade försiktigt ena armen om henne.
"Vad kan.du ens se i mig? Jag menar, jag var inte särskilt schysst mot dig i början", sade han ärligt, han trodde åtminstone att han var bättre nu. Men sen visste han med sig att folk ofta uppfattade honom som otrevlig eller så när han inte alls menat det.

Aubrey gav ifrån sig ett litet skratt. Att han inte varit så schysst mot henne i början var en mild underdrift. Det hade verkligen inte varit lätt att spendera så mycket tid i Philips sällskap: han hade gjort det klart att han var bäst på allt och att det mest var en plåga för honom att behöva träna upp henne. Men någon gång, hon visste inte när, så hade det förändrats. Han hade blivit trevligare mot henne och hon hade kommit på sig med att tycka om honom. Bra var väl det eftersom hon mycket hellre stod Philip nära på det här sättet än irriterade sig på allt han gjorde. Nu kunde han fortfarande gå henne på nerverna men inte på samma sätt.
"Jag har lärt känna dig bättre." Hon flätade samman sina fingrar med hans med ett prövande leende. Det var det enda svaret han för stunden skulle få. Aubrey behövde själv fundera i lugn och ro ut vad exakt Philip nu betydde för henne.

Philip log brett av hennes skratt, ett fantastiskt ljud. Han hade irriterat sig väldigt mycket på henne i början, men det hade förändrats helt nu till motsatsen. Han log litet igen och kramade hennes hand lätt.
"Det kan jag leva med", svarade han retsamt, kunde inte låta bli att dra henne lite närmare intill sig, det var som om han inte kunde vara nära nog.

Följande morgon då hon vaknade blev hon alldeles varm inombords. Hon låg tätt intill Philip med sin hand mot hans midja. Det här skulle hon faktiskt kunna vänja sig vid. Ett litet leende växte sig fram på hennes läppar då hon studerade hans ansikte, hur fridfull och oskyldig han såg ut.

Philip hade sovit bättre än på länge, och vaknade till med armen om Aubrey. Här hade han lätt kunnat stanna hela morgonen utan problem. Efter att ha blinkat sömnen ur ögonen ett par gånger log han mot henne.
"Godmorgon sötnos", sade han mjukt.

Nu började han tydligen med sina smeknamn igen. Men hon föredrog definitivt sötnos över valpen.
"God morgon," mumlade hon och tryckte lätt sitt pekfinger mot hans näsa innan hon smekte hans kind med sin handrygg, "vi ska ut på ett litet uppdrag nu på förmiddagen. Någon bokhandel vars ägare misstänks vara en demon som väljer ut sina offer bland alla de som besöker butiken." Det var en lögn men hon ville inte berätta sanningen för honom, det skulle vara en överraskning.

Philip log mot henne, rös till lite av bara hennes lilla beröring. Skulle de redan behöva ge sig iväg? Han hade gärna stannat länge där hos henne.
"Redan?", frågade han, samtidigt som han lyfte handen och pillade lätt i hennes hår.

"Efter frukosten." Aubrey satte sig upp på sängkanten och sträckte på sig innan hon reste sig upp. Hon sträckte sig efter en av hans huvtröjor och drog den över huvudet. Huvtröja var på tok för stor åt henne, ärmarna nådde henne till fingertopparna, men den var mysig och doftade härligt. Hon gav Philip ett oskyldigt leende innan hon gick in till badrummet för att sätta upp håret i en hästsvans, och skölja ansiktet med svalt vatten.

Philip lyssnade.
"Bättre det iallafall", sade han, han behövde definitivt mat innan han skulle nånstans. Han flinade lite roat åt hennes lilla tjuveri av hans tröja, han fick dock erkänna att hon såg riktigt gullig ut i den för stora tröjan. Han höjde roat på ögonbrynen, skakade lätt på huvudet åt henne innan han gick upp och drog på sig ett par andra byxor och en tröja.

"Jag möter dig i matsalen," upplyste hon Philip innan hon lämnade rummet för att gå över till sitt egna. Där drog hon av sig sina pyjamasshorts för att ersätta dem med ett par svarta byxor. Då hon kände sig redo för frukost gav hon sig av mot matsalen. Hon hoppades verkligen att överraskningen skulle bli lyckad.