Racing roll wolfy & Emma07

Hennes kyss och händer fick honom nästan att glömma bort att andas. Kyssen blev nästan ännu mer intensiv och han lät händerna vandra över hennes rygg, kunde inte få nog av henne eller vara nära nog.

Sienna lutade sig bakåt då hon hörde någon harkla sig, vände blicken mot hennes pappa som betraktade dem med höjda ögonbryn. Hennes mamma stod bredvid och såg inte så nöjd ut hon heller. Sienna flyttade sig från Matthews famn och hälsade på sina föräldrar, försökte låtsas som ingenting trots att hon kände sig lite generad.
"Och vem är det här då?" undrade hennes pappa, William och studerade Matthew.

Matthew ryckte till av harklningen, hade inte alls hört någon närma sig. Han såg snabbt upp, drog ungan sina händer och såg ganska generat på de två han gissade var hennes föräldrar. Jisses, det var åtminstone tur att de inte hunnit längre med något.
"Öhm. Matthew heter jag", fick han till sist fram, med röda kinder.

”Matthew?” upprepade hennes pappa och nickade långsamtinnan han presenterade sig själv, gjorde sedan en gest mot hans fru Jeanine.
”Hur gammal är du då, Matthew?” undrade den långa blonda kvinnan, som i princip var en äldre kopia av Sienna.

Matthew nickade lite mot dem som hälsning, väldigt generad av hela situationen. Han såg snabbt på Sienna, hon var verkligen en kopia av sin mor.
"21", svarade han sen, medveten om vilket förhör det här började bli.

"Tjugoett?" upprepade Jeanine nästan förfärat och skakade på huvudet samtidigt som hennes man tog till orda igen.
"Unge man, har du någon aning om hur gammal vår dotter är? Hon är sjutton!" William verkade redan ha skapat sig en åsikt om Matthew vilket Sienna fick dåligt samvete över, det var inte så de skulle reagera.

Matthew hade faktiskt inte vetat om att hon var så ung - varför i hela friden hade han inte tänkt på att fråga det? Det spelade ingen roll för honom, han gillade henne lika mycket för det ju. Men ärligt talat visste han inte vad som skulle låta värst - att han inte frågat henne, eller att han inte brydde sig om det. Han trodde nog det skulle låta bäst att han åtminstone visste det, åtminstone.
"Jag vet", svarade han bara, svarade ganska enkla svar - dels var han ju något skamsen över hela situationen, dels var det nästan som en inbyggd försvarsmekanism efter alla år med pappan.

"Du vet?" upprepade William och skakade på huvudet, "jag hoppas också att du vet att du inte har tillåtelse att röra vid Sienna på det där sättet då hon är minderårig." Sienna bestämde sig för att bara hålla tyst. Det var ju upp till henne vad hon ville och kände sig bekväm med, att det var fyra års skillnad mellan henne och Matthew besvärade inte henne.

Matthew höjde lite lätt på ögonbrynen men svarade inget, han visste ärligt talat inte riktigt vad han skulle svara utan nickade bara lite lätt. Jösses vilken tur det var att dem inte kommit senare, Matthew visste inte vad kvällen skulle ha slutat med ifall inte dem dykt upp. Alla dessa känslor hade åtminstone haft några starka önskningar.

"Jag tror det är dags att vi tackar för ditt besök Matthew, men det är nog dags för dig att gå hem," fastslog William. Sienna rynkade besviket på pannan: hon ville inte alls att Matthew skulle gå därifrån än. Men i och för sig skulle de inte kunna vara lika avslappnade om hennes föräldrar var hemma.
"Jag följer honom till hallen och säger hejdå," meddelade hon sina föräldrar innan hon skuttade iväg. Väl ute i hallen öppnade hon byrålådan och plockade fram papper och penna, skrev ner sitt nummer innan hon vek ihop lappen och slöt fingrarna om den ifall hennes föräldrar skulle följa efter.