[PRS] Rollspelargärna och Countess

Killian ryggade tillbaka när Leah slet åt sig trollstaven och höll den mot hans bröst. Hennes ord om att han var lika hjärtlös som de andra dödsätarna borde ha sårat honom, men istället fick det honom att le ännu bredare. Som om han snarare hade tagit det som en komplimang. Han öppnade munnen för att prata men innan han hann säga någonting avbröts dem av att någon kom in i rummet – en Gryffindorelev. Han såg hur killen tog sig fram till dem, greppade tag om Leahs hand och hur Leah besvarade hans gest med ett leende.
”Så rörande..”, sa Killian tyst med blicken fäst på deras sammanflätade händer. Han reste sig långsamt och började gå mot dörren som ledde ut från sjukhusflygen. Väl framme vände han sig åter mot dem.
”Jag hoppas att du kommer till min lektion imorgon, miss Wood. Jag har förberett något särskilt”, sa han med ett leende. Slängde en sista blick mot killen som nu tagit över hans plats på sängen, memorerade hans ansikte, och försvann sedan därifrån.

Killian vandrade genom skolans tomma korridorer, nerför trapporna och vidare genom de gångar som skulle ta honom till sal 3C, klassrummet för Försvar mot svartkonster. Han klev in, tog sig förbi skolbänkarna och vidare upp för den lilla stentrappan framme vid katedern som ledde upp till hans kontor och sovrum. Strax efter att han låst dörren började ansiktet förvrängas. Han sjönk ner någon centimeter, håret blev kortare och de klarblå ögonen mörknade.. I nästa stund var Killian Avery var borta, och istället stod där en ståtlig ung man med silverblont hår och bleka hy.

Leah svalde hårt och började prata med Marcus. Efter en stund tvingade madam Pomfrey honom att gå därifrån så att Leah kunde få vila. Hon sov väldigt oroligt den natten och höll hela tiden sin trollstav i ett järngrepp i handen ifall någon skulle komma in. När hon vaknade morgonen efter så lät madam Pomfrey henne gå efter att noga undersökt henne så att hon mådde helt bra. Hon mötte upp Marcus utanför sjukhusflygeln, de skulle ha försvar mot svartkonster tillsammans. Nu när Killian inte var sig själv så tänkte hon försöka stöta bort alla tankar på honom genom att umgås med Marcus. Leah tog ett djupt andetag innan hon gick in i Klassrummet där deras lektion i försvar mot svartkonster skulle vara och hon gick och satte sig på en plats bredvid Marcus. Han höll mjukt hennes hand och hon kramade hans hand, vad menade egentligen Killian igår när han sa att han förberett något särskilt?

I samma stund som klockan slog åtta klev den unge mannen ut från arbetsrummet. Polyjuice-elixiret hade gjort sin verkan och han hade åter förvandlats till en kopia av deras lärare. Den enda skillnaden var att han inte hade samma dragningskraft som Killian. Den som kunde få människor att uppträda dåraktigt i hans närvaro.
”Godmorgon elever”, började han och lät blicken flytta sig mellan skolbänkarna. Stannade till vid Leah länge nog för att se hur hennes hand vilade i Gryffindorpojkens. När han kommit ner för trappan kunde man se att han bar på någonting – en vacker brun ask som såg mycket gammal ut. Nästan antik.
”Vi kommer att ta ett kort paus från icke-verbala former och istället prata om mörka föremål idag”, fortsatte han. Elever bytte förbryllade blickar med varandra, men eftersom det inte var första gången som Killian ändrade i studieplanen så var det ingen som protesterade.
”Finns det någon som kan berätta vad mörka föremål är?”.
En flicka från Ravenclaw lyfte försiktigt på handen och eftersom mannen inte lärt sig namnen på eleverna så gav han henne bara en snabb nickning.
”Det är saker med ondskefulla syften, sir. Som finns till för att skada eller.. döda”, svarade hon och svalde hårt.
Han log.
”Korrekt! Det finns två typer av mörka föremål. Föremål som behöver en användare för att fungera… och föremål som kan påverka någon på egen hand”. Han tystnade, lade ner den lilla asken på närmaste elevbänk och lyfte locket. Med sin ena hand plockade han upp ett mycket vackert halsband som fick tjejer i klassrummet att luta sig över skolbänkarna för att kunna ta en ordentligare titt.
”Visst är det vackert?.. Men också farligt om det kommer i kontakt med en mugglarfödd”, fortsatte han och såg hur det fick vissa av tjejerna att rygga tillbaka igen. Särskilt dem som satt vid bänken som han placerat asken på.
”Faktum är att halsbandet senaste offer var en flicka här på Hogwarts, efter att två pojkar smugglade in det i hemlighet”.
En flicka från Gryffindors elevhem lyfte upp handen i luften och tog till orda innan han hunnit ge henne tillåtelse;
”Ursäkta sir, men du har fel. Alla som känner till historien vet att det var Gideon själv som smugglade in halsbandet i skolan”, sa hon och verkade stolt över att veta bättre än en lärare.
Men mannen skakade bara på huvudet.
”Nej, det var två pojkar. Men Gideon tog på sig skulden när rektorn fick reda på hur föremålet hade hamnat på Hogwarts.. Så medan Gideon blev avvisad från skolområdet, stannade den andra pojken kvar här och avslutade sin utbildning”. ”.
Gryffindorflickan tystnade. Visste inte vad ho skulle säga.
”Så vad hände med flickan?”. En pojke hade lagt sig i.
”Hon dog. Förbannelsen spred sig i samma stund som hon som bar halsbandet runt sin hals”.

Hon lyssnade knappt på något de sa utan lutade huvudet mot Marcus axel medan han pillade med hennes hår. Leah fnös när han pratade om halsbandet och att Gideon tog skulden ensam trots att två pojkar gjort det, hon var nästan två hundra procent säker på att det var han som gjort det.
- Ursäkta proffessorn men var det inte så att du och Gideon var bästa vänner när ni gick i skolan? När Sandra började har hon berättat att ni nästan inte gjorde något utan varandra. Det är ju märkligt att bara en erkände, den andra måste varit oerhört feg i så fall. Sa hon med en kylig röst och många kollade förvånat på henne att hon pratade så med en lärare, men Leah brydde sig inte, han fick gärna ge henne kvarsittning. Hon höll blicken spänd på Killian.

Den unge mannen vände sig i riktning mot Leah när han hörde hennes välbekanta röst. Såg hur hennes huvud vilade mot pojkens axel och hur han drog sina fingrar genom hennes långa hår. Det fick honom att tvivla på om det någonsin hade varit känslor mellan Leah och Killian, men sen mindes han hennes kärleksförklaring, och hur förkrossad hon hade blivit efter att han avvisat henne i sjukhusflygeln. Men hade hon redan gått vidare? Eller var det här hennes sätt att försöka hämnas på Killian?
Den unga mannen la tillbaka halsbandet i asken och gick sedan fram mot Leahs bänk. Stannade strax intill henne och hennes nya kärleksintresse.
"Hur smickrande det än är att du vill snoka i mitt privatliv, miss Wood.. så borde du vara försiktig med sådana anklagelser", svarade han kyligt, men skrattade sedan till. Nu började han förstå varför Killian fattat tycke för flickan. Hon var inte bara attraktiv, utan också tuff och orädd för konflikter.
"Men en sak har du rätt i. Den andra pojken.. vem det än var.. måste ha varit väldigt feg ".

Leah himlade lätt med ögonen innan hon plockade ihop sina saker och la ner i sin väska.
- vet du vad? Detta är bara löjligt, försvar mot svartkonster handlar om att lära sig att försvara sig, inte att se en massa farliga föremål och prata om hur de mördat mugglarfödda. Om vi inte tänker gå igenom något mer vettigt så får du ursäkta mig för jag tänker gå sa hon och blängde på honom innan hon tog sin väska och snabbt lutade sig mot Marcus och gav honom en kyss på läpparna innan hon började gå mot dörren. Alla såg förvånat på henne. Både för att hon sagt ifrån mot Killian som var en lärare och som hon dessutom verkat komma bra överens med innan men mest för att hon kysste Marcus, ingen visste riktigt när de skulle blivit ett par.

Han såg på medan Leah började plocka ihop sina saker, medan hon gav Gryffindorpojken en kyss på munnen och sedan började gå mot utgången. Han tänkte inte stoppa henne, inte framför de andra eleverna. Men innan Leah hunnit försvunna ut genom dörren hördes ett högt, öronbedövande, skrik. En av flickorna som suttit närmast halsbandet hade frestats av dess skönhet och inte kunnat hålla sig från att röra vid det. Och i samma stund som hennes hud kom i kontakt med smycket hade dess förbannelse spridit sig och hon hade fallit medvetslös ner på golvet. Den unge mannen vände sig mot oväsendet. Han tryckte sig förbi eleverna som börjat samla sig runt flickan och hukade sig ner intill henne.
”Är hon död?”, frågade hennes vän som hade sätt det hela hända. Allt i rösten tydde på att hon var mycket rädd.
Mannen kände efter puls.
”Hon överlever.. ”, sa han sammanbitet. ”Jag trodde att jag var tydlig med hur farligt halsbandet är för människor med mugglarblod”. Han lyfte upp den medvetslösa flickan i sina armar och gick mot mot dörren som ledde ut från salen. Korsade då Leahs väg.
”Lektionen är slut för idag”. Han gav henne en sista blick innan han försvann iväg, och för en millisekund kunde man se en glöd i hans ögon.

Leah svalde hårt och såg mot Flickan som nuddat halsbandet och såg Killian bära iväg med henne, hon visste väl att något skulle hända på hans lektion och vilken lärare är så dum att man tar ett förbannat halsband med sig till en lektion.
- som sagt, detta är bara löjligt, gud vad mycket jag lärde mig denna lektionen sa hon irriterat och satte sig ner på golvet vid halsbandet och tog en bit tyg som hon tog upp halsbandet med, noga att inte nudda vid det innan hon packade in det som ett litet paket och la på bordet. Hon struntade i alla andra i rummet som började gå ut därifrån, hon tänkte sitta kvar och konfrontera Killian när han kom tillbaka även om hon fick sitta där länge, hon hade ändå en håltimme. Så länge så pillade hon med sin trollstav och kollade runt på alla saker som fanns i klassrummet. Det var detta klassrummet de hade kysst varandra första gången, det kändes som en evighet sen och nu kändes han så långt borta, det var som en helt annan person, Hon skulle ta reda på vad som hände. Leah såg mot dörren som ledde upp till rummet där Killian sov och kollade sig snabbt runt innan hon öppnade den och tassade upp för trapporna och in i rummet för att leta efter någon form av ledtrådar. Hon såg en flaska som stod på bordet och tog den och luktade lätt på den, polyjuice. Hon svalde hårt och såg på flaskan innan hon tog den och satte sig på hans säng, hon tänkte vänta där till han kom och ifrågasätta honom, hon höll trollstaven i handen, redo ifall han skulle komma innanför dörren.

Mannen överlämnade den medvetslösa flickan till Madam Pomfrey i sjukhusflygeln. Ryktet om att någon hade farit illa på hans lektion spred sig som en löpeld över skolan och nådde snart de andra lärarna, och precis som väntat blev han snart konfronterad av flera av dem. Men han hade redan övat in en ursäkt som gjorde att han kom lindrigt undan; Att allt hade gått så snabbt. Att han hade börjat undervisningen med att visa upp ett mörkt föremål, men så plötsligt hade han blivit distraherad av en oförskämd elev, vilket gjort att han lämnade föremålet utom uppsyn. Och trots att han hade varnat alla elever om hur farligt halsbandet var så hade en flicka trotsat hans ord valt att röra vid det när han inte såg på.

En timme senare kunde han återvända till sitt klassrum. Såg då hur någon hade tagit upp halsbandet och lagt tillbaka det på sin rätta plats. Han plockade upp asken och beslöt sig för att gömma den på en säker plats i rummet. Han klev upp för den lilla trappan och upptäckte att dörren stod på glänt. Hade han glömt att stänga?.. Eller var det någon inne i rummet? Ljudlöst greppade han tag i trollstaven som vilade i innerfickan och smög sakta in. Upptäckte genast Leah som satt på sängen och väntade på honom.
”Jag borde ha anat…”, sa han lugnt, men lade sedan märke till flaskan i hennes hand. Så hon hade listat ut det..

Hon hörde steg i trappan och visste vem det var, drog staven i ett ännu bättre grepp, hon visste ju inte om han tänkte attackera henne. Leah höll staven mot honom och flaskan i andra handen. hennes ilska spred sig som en löpeld i kroppen, vem var detta och vart var den äkta Killian?
- vem är du? Du är inte samma Killian som i början av året sa hon med kylig röst och satte ner flaskan på bordet.
- jag fattar också att allt om oss var ett spel för dig och att du aldrig ens hade känslor utan bara kysste mig fast du inte ville men innan Hade du i alla fall vettiga lektioner sa hon och svalde hårt. Hon granskade honom och det fjorde ont i hennes hjärta när hon såg på hans ansikte. Allt hon ville var att krama honom och kyssa hans läppar och att han skulle säga att allt var okej. Det enda som skulle få henne ur balans nu skulle vara om han kysste henne.