Privat mellan Masato och Bella<3

Snape flämtade och sa.
- Det....angår inte dig....jag frågar igen.
vad gör du ute....?

Hon kände sig för skamsen för att berätta varför hon börjat vandra, så hon valde att ta det samtalet under mindre kritiska omständigheter.
-Vi behöver få dig härifrån.

Snape flämtade oh sa.
- Lycka till med det.....jag har försökt ställa mig upp...utan resulat.

Hon stack sin arm under professorn och försökte lyfta honom, men utan resultat.
- Vad föreslår du att vi ska göra?

Snape flämtade och sa.
- Försök hitta till sjukhusflygeln och ropa på Madam Pomfrey.

Hon funderade en stund på hans ide, men eftersom hon inte kunde komma på något bättre själv gick hon motvilligt med på det. Hon skyndade sig tillbaka till slottet, hela tiden med känslan av att hon inte borde ha lämnat honom ensam.

Snape såg efter henne innan allt blev totalt svart igem.

Väl inuti slottet igen började hon springa. Väl framme vid sjukhusflygeln hade hon fått upp flåset riktigt och lyckades bara flämta fram en osammanhängande förklaring till varför madam Pomfrey behövde följa med henne.

Pomfrey suckade och sa.
- Jaha, det blir en lång kväll då denne.....

Sedan tysnade hon men sa
- Okej, visa vägen

Slottet tycktes aldrig ha vart så stort som när hon försökte skynda på Pomfrey ändå fram till utgången.