Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara rynkar pannan direkt av hans ord och fnös till direkt. Hon såg på honom
-föredrog? Knappast jag må suga på mode men en sak jag vet du ska inte ha skort kläder
Retas hon mjukt om och lyssnar och ville inte han riskerade något heller och sedan hans män var säkert än arga på hene efter den lila isedenten innna. Hon tänkte lite grnan och märkte hans fingrar dras igenom hennes hår, hon hade släppt honom nu och såg på honom nu.
-jhag tar mig hem själv, sedan ska inte till pappa. Ska hem till min dusch sen sängen så. Låt mig ta mig hem på mitt kära fattiga sätt
Retas hon mjukt om, hon visste han behövde vila och hon ivlle han skulle vila upp sig för han kommer nog behöva smälta en del nu. Hon tänkte tlite grnan
-sen kalla mig inte miss wood. Känns gammalt säg mitt nman för annars kanske du får en bok till i skallen och en stol bindning
Sa hon lugnt och såg på honom nu, hon tänkte lite grann snabbt och tog mobilen och letade up ett numer, felix stod det. En av faderns kollegor men han var ung så.
-Ber bara en av pappas kollegor mäta upp mig på stan, kan säkert fejka jag har råkat gjort något
Sa hon lugnt och skrev tyst ett sms men tryckte inte skicka direkt förrän hon visste om lucas tänker envisas eller je.

Lucas verkade först tveksam till att låta Sara ta sig hem på egen hand. Men han verkade ge efter när hon tog fram telefonen och letade fram numret till en av faderns kollegor.
– Nåväl, miss Wood
Sa han retsamt för att tänja på gränserna och tittade sedan ner på mobilskärmen.
– Felix, huh? Hur bra känner du din fars kollegor?
frågade han och slängde ett öga på Sara. Lucas hade förvånansvärt bra koll på poliserna i stan. Det krävdes för att alltid kunna ligga ett steg framför dem.

SAra såg direkt upp när han sa Miss wood och small hårt till han nu på armen och suckar och tänkte
-S-A-R-A
Sa hon och betonade ALLA bokstäver på skoj och lyssnar och såg på hoonm nu, hon rynkar pannan nu.
-Jag har pluggat med honom under första året. Han e ju ny exmininerad polis och dem e på samma skola så träffade honom lite där. Så inget mer bara det ringer jag pappa kommer han ju tvinga mig stå kvar utanför ditt ställe som en jäkla milstolpe.
Sa hon nu och såg på honom nu och granskar hoom snabbt.
-seriöst du passar inte i orange.
Sa hon nu envist och såg sen på hans ögon nu, och log till
-så du får inte köpa något orange eller använda jo strumpor eller kallingar men inte som syns.
Sa hon envist, hon var rätt envis och retlig om hon bara ville och hon ksämms inte gå in på underklädssnack hon ksulle lätt kunnasäga vilke nfärg hon hade om han bara frågade.

Lucas ha handen under Saras haka och lyfte upp hennes ansikte mot sig.
– Okej... Sara... Uppfattat.
sa han roat, lutade sig ner, och gav henne en snabb kyss på munnen.
Av någon anledning gillade han inte tanken av att hon skulle åka hem ensam med den där Felix, som visade sig vara i hennes egen ålder. Men det var ingenting han visade utåt. Och när hon återigen klagade på fångdräkten så skrattade han till. Bara för det skulle han spara den i en låda någonstans.
– Inga orangea kläder alltså..
sa han och släppte hennes haka.

Sara flinar lite till när han faktiskt lyssnade på hennes ord men visste han kommer trotsa det lika fort som de träffas nästa gång, hon log och besvarade hans kyss nu när han gav henne en kyss och lyssnar log, hon nickar direkt när han sa om orange.
-helt rätt där, så ser jag orange på dig kommer det åka så du vet.
Sa hon envist på skoj och la armana i kors nu och tryckte tyst skciak på smset och såg på honom nu och log till
-jag borde sticka okej, sen du har mitt numer, tro mig jag e rätt duktig på bryta mig in i din mobil faktiskt
Sa hon lgunt och hörde sin mobil plinga till och läste tyst svaret, han kunde komma dit om 15 min. Sar såg på Lucas nu lugnt.
-ett du visade mig aldrig utgången sist så gäran visa
Sa hon envist och kollade på honom.

Lucas noterade att hon lagt in sitt nummer i telefonen. Det skulle göra det enkelt för dem att kommunicera från olika håll. Han la handen mot Saras rygg och tog med henne ut från den stora salen. Nu litade han tillräckligt mycket på henne för att visa vägen till ytterporten.
– Kom ihåg. Ta dig så långt ifrån byggnaden du bara kan. Vi vill inte riskera att snuten hittar hit.
sa han med en lite mer allvarligare ton. Han hade fått nog med poliser för ett tag nu och planerade att ligga lågt.... i alla fall i några dagar framöver.
Väl framme vid porten vände han sig mot Sara för att få en sista titt på henne.

(ska sova nu vi ses, skcvit ett meddelande med tider)

Sara hade följt med honom lugnt och lyssnar.
-Alltså jag bad han möta mig i stan alltså 10 min buss härifrån. Du kan ta det lugnt, kommer inte skvallra eller något
Sa hon nu ärligt och såg på honom och tänkte nsbabt och var snabb och gav honom en retligt kyss på munden innan hon smet tyst ut och gick tyst mot bussens håll. Efter 4 minuter gång kom hon dit och satt sig tyst på bussen. Hon satt tyst och tänkte på saker och kunde än känna Lucas värme runt sig. Hon smet av bussen när det var dags, där stod han Felix och väntade.
-där e du ju!
Sa han och tog med henne mot polisbilen och körde henne snart hem så sara slängde sig in i duschen nästa. Hon tog sin varmduschoch snart låg hon i sin säng och pillade på mobilen, hon höll på med Facebook.

(Godnatt! Hörs imorgon!)

Lucas stod kvar en lång stund efter att Sara hade gått. Dagen, som börjat som en mardröm, hade slutat bra. Hans syster var tillbaka, och nu förstod han äntligen vad han kände för Sara. Känslorna för henne var starkare än någonsin, och det verkade som att hon kände detsamma för honom.
Till slut lämnade Lucas hallen och begav sig bort till sitt privata badrum. Äntligen kunde han ta av sig overallen och stod kvar i den varma duschen i över en timme för att skölja bort alla minnen från häktet.
Väl i sängen letade Lucas fram Saras nummer på mobilen och ett leende spred sig över läpparna när han skickade iväg meddelandet till henne:

Godnatt, miss Wood.
– DM

Sara hade säkert legat och läst på lite inför morgondagens nästsista prov detta var då inför examen. Hon log lite och såg på mobilen när den vibrerade till och läste det
*God natt, Mr. Jag förstår inte S-A-R-A-S namn
// Miss Wood*
Skickar ohn mjukt på skoj och stänger ner allt och la undan provet och kröp under sitt täcke, hon hade somnat fort den kvällen.¨

Nästa dag var lite mindre händelserik då hon fick gå upp tidigt för sedan byta om och fixa sig, hon gjorde det under tystans ochgick sedan ut i köket som var lite stökigt än. Snabbt där brasade hon ihop lite frukost som hon åt på vägen till Skolan som inte var långt bort. Hon hälsade p åsina vänner och de gick lugnt in i klassrummet, hon had mobilen i backfickan än.

Tidigt nästa morgon vaknade Lucas med ett ryck. Med en snabb rörelse satte han sig upp i sängen, men lugnade sig direkt han såg att han var hemma. Han hade varit rädd att gårdagen varit för bra för att vara sann. Men det hade inte varit någon dröm. Han var fri...Lucas steg upp från sängen, drog över sig sin eleganta morgonrock och begav sig ner till ett av byggnadens sällskapsrum där Melinda redan väntade. Hon satt vackert i en fåtölj nästintill en sprakande brasa, klädd i en lång, vit, kimonoliknande, morgonrock med sitt änglahår utsläppt över axlarna.
– Godmorgon.
Sa Melinda glatt och cirkulerade lätt omkring skeden som låg i den rykande kaffekoppen.
Lucas satte sig bekvämt i fåtöljer bredvid och gav ifrån sig en lätt suck.
– Så. Du och Sara Wood, huh?
fortsatte hon och gav honom en lömsk blick.
– Inte ett ord..
svarade Lucas, men kunde inte låta bli att småle.
– Jag gillar henne.
Sa Melinda och tog en snabb sipp av det kaffet som visade sig fortfarande vara för varmt för att dricka.

Läraren steg in i klassrummet. Det visade sig vara samma man som agerat vikarie dagen som Sara blev kidnappad.
– Godmorgon elever.
Sa han muntert och såg ut över klassrummet. Tyler Wilson, som han fortfarande kallade sig, hade gjort ett så pass bra intryck på både eleverna, och lärarna, att han blivit erbjuden att stanna fram till läsårets slut. Men i själva verket var han förstås bara där för DeMora givit honom order att hålla ett extra öga på Sara.
– Läsårets sista prov. Jag hoppas ni har förberett er väl.