[PRS] Step brothers

Det känns så konstigt för Edward, den lilla gesten Derek gör känns som det mest intima han någonsin varit med om. Även om han aldrig skulle vilja medge det, så gillar han Dereks hand vid hans lila lockar, vilande vid hans kind. Edward bestämmer sig för att inte säga något om det, eftersom att den andre kanske backar bort från kroppskontakten, vilket han innerst inne inte vill.
"Vem har kallat dig det?" frågar han medan han kramar om sin kudde, sin blick fäst på sjuttonåringen bredvid honom. Edward vet inte om han lyckas hålla sin avundsjuka för sig själv, det kanske bara är en annan släkting, eller en kompis. Men han känner sig ändå osäker, vilket han inte vill känna. Han har känt grabben i några timmar, men ändå känner han sig mer kär än han någonsin gjort. Deras fötter fortsätter att nudda varandra, och Edward har inte hjärtat att dra sig undan.

Derek koncentrerar sig på att pilla bort en lock som fastnat i en annan innan han bestämmer sig för att svara på frågan.
"Mamma. Såklart... och Drew, du vet kanske tjejen med rödblont hår i trean? Och Leo. Obviously..." Derek skakar på huvudet när han tänker på sin udda bästa vän.
"Vadå, spelar det nån roll eller? Är du kanske soootis?" Han petar på Eddies fot med tårna.

Ett enkelt, påtvingat skratt slingrar sig ur Edwards läppar och han skakar enkelt på huvudet. Ärligt talat så vet han inte vad han är.
"Nej, varför skulle jag vara det?" muttrar han och biter sig enkelt i läppen medan han försöker att komma på vad han ska säga här näst. Edward ångrar sig att han frågat. Han har aldrig haft ett riktigt förhållande, hans kärleksliv består bara av one night stands och när de kallat honom perfekt kan knappast räknas. Eftersom att de bara sagt det for the moment, som man säger. Hans vänner säger en massa bullshit, komplimangerna Edward får ut av dem tar han som skämt. "Jag bara fråga, okej?"

"Bara fråga" retas Derek med ett flin åt Eddies håll. "Men visst, om du bara frågade så..."
han fnissar barnsligt åt sig själv, lägger sig på sidan så att han ser Edward bättre genom mörkret och pillar på den andres lila hår.
Derek funderar på det Edward sagt om sitt kärleksliv vid matbordet, men får inte ut någonting från det.
Derek själv är inte förtjust i kärlek och som han sa prioriterar han inte förhållanden, men kanske är det för att han är rädd för att falla?
Tanken får honom att tänka på Eddie och han hoppas innerligt att denne inte kommer såra honom.

Edward skakar på huvudet åt den längre med ett roat leende på läpparna.
"Ja, jag frågade bara," han tar ett djupt andetag, tröttheten har inte träffat honom än. Han vet att han själv helt klart har blandade känslor för Derek, och de gör en del skinships som många inte skulle anses som okej. Inte när relationen de har är simpla, too be styvbröder. Derek kanske inte ens känner någonting, ingenting som Edward känner, vilket får honom att hålla sina frågor för sig själv. Även om det hela än så länge bara förvirrar Edward, så vill han inte putta bort Dereks hand. Han vill inte heller flytta sina fötter som då och då stryker sig mot Dereks egna. "Är du trött?"

Derek kan inte låta bli att luta sig närmre den andre och lukta på det lila håret. En våg av olika dofter forsar in i Dereks näsa och han undrar vilket schampo Edward använder, men han säger inget, fortsätter bara pilla med lockarna.
"Trött?" svarar Derek tillsist, sneglar så mycket han vågar på den något kortare. "Aldrig, själv?"

Kalla honom klyschig, men när Derek lutar sig framåt, så kan inte Edward ignorera de starka känslorna som samlar sig på en och samma gång i hans mage. Han vet inte riktigt vad han ska, eller borde göra. Sjuttonåringen skakar enkelt på huvudet, och lägger sin hand ovanpå Dereks handled som vilar vid hans öra och kindben.
"Nej.." mumlar han och ler lite under täcket. Fan, han känner sig som en elvaårig skolflicka som fått sin första crush. "Luktar det gott?" frågar Edward med ett enkelt flin och låter sitt finger peka lite mot de lila lockarna innan den faller tillbaka mot Dereks arm.

Det hettar till vid Dereks hals och öronen blir blodröda när Eddie placerar sin hand över Dereks handled. Sedan fokuserar han på Edwards fråga, lutar sig framåt och sticker än en gång näsan i de lila lockarna.
"Mm", svarar han, drar sig bakåt och stryker den andres kind. "Det gör det."

Edwards kan känna hur hans kinder bränner, och vill inte ens tänka på vilken röd färg de nu är trädda med. Han vill inte erkänna det, men Dereks fingrar mot hans kind känns alldeles perfekt. Dock känns det konstigt, att ligga så här tätt intill Derek, hans styvbror. Det känns så fel men ändå så väldigt, väldigt rätt. Men det som skrämmer den generade sjuttonåringen mest är faktumet att hans hjärta aldrig slagit så här hårt, det är som att den ska skutta ut vilken sekund som helst. Han hör sig själv skratta, men känner sig inte alls närvarande, det är som att han zoomat ut helt och hållet, helt borta i den andres blåa ögon som nästan lyser i mörkret.
"Klart det gör, allt med mig är helt perfekt," den lila håriga sjuttonåringen försöker att skämta, men ärligt talat, han har aldrig känt sig så mållös

Derek glömmer nästan bort omvärlden när han känner hur Eddie rör sig lite. Det enda han kan komma ihåg är hur nära Edwards slanka, muskulösa kropp är hans, handen på sjuttonåringens handled, kindbenen under fingrarna.
Heck, Derek glömmer till och med sitt eget namn, hur gammal han är, allt han borde veta.
"Aa, kanske det", svarar han, tyst, andlöst.