Rollspel, från olika världar

(okej ska se om jag är kvar då )

Jezebel såg på Robin men varinte förvånad, klart han hade skjutit mot någon
"det är ju ingen annledning att inte vara i slottet. det måste finnas en anledning till att ni precis som jag sitter i en grotta i en skog" sa Jezebel lätt oc stirrade in i elden. han orkade inte bråka med dem, han var trött och vill bara här ifrån, han gillade inte skolor med en massa elever. han suckade lite och slöt ögonen och drömde sig hem till ängen som han lekt på när han var liten

"Jag kan i alla fall inte sova där och de är bara så annorlunda de där människorna där. Jag är i alla fall inte van vid att någon ska säga åt mig vad jag ska göra och vad jag inte får göra."sade Robin och ryckte på axlarna. "Inte låser man in mig i ett slott inte, fast i en cell är det annat. Där behöver man endast sitta och grubbla över hur man ska rymma eller något."
Robin log för sig själv då han tänkte på första gången som han hade blivit tillfångatagen. Marian hade hjälpt honom då, eller hon hade fått ut honom ur cellen, resten hade han helt och hållet klarat av själv.
"Och förresten så hatar jag att sova inomhus."

Jezebel nickade svagt. han förstod väll honom delvis, men i Jezebels fall spelade det ingen roll vart han sov. men han kände sig lite gladare när han kunde vara ute.
"Hela ditt liv verkar vara en lek" sa han tyst till Robin och drog upp bena och lutade hakan mot dem. han tog fram ett halsband, ett svart kors, han såg på det och egentligen hatade han det men han hade behållt det för att visa att han inte längre var samma svaga pojke som han en gång varit

"Efter korstågen så började jag se livet från en helt annan vinkel."svarade Robin. "Jag gillar att vara glad hela tiden och göra livet surt för sheriffen och andra personer som har alldeles för mycket makt och i princip spottar på sådana som är lägre i rang. Men förstås så är det ju ibland inte roligt att hoppa ner i avfallslådan i slottet då man inte hittar någon annan flyktväg. Men inte vet jag, jag är bara sån."
Robin studerade Jezebel medan han svängde om köttet.
"Du verkar inte vara så uppåt, har det hänt något hemskt i ditt liv?"frågade Robin så försiktigt han kunde.

Jack hade suttit tyst vid elden hela tiden och studerat de två andra, plötsligt hade de blivit så känslofyllda. Jack hade inga känslor längre, inte efter att han hade tagit droger då hans fru hade mördats. Sedan hade Audrey blivit knäpp och efter det så hade en annan person som han älskat blivit skjuten. Han hade alltid otur med sådant, som om en stor förbannelse låg över honom. Men som tur så var hans dotter i bra skick, än så länge. Han tänkte på henne varje dag efter allt som hade hänt och han hade varit tvungen att fly från landet för att inte bli dödsdömd. Men så var det då man jobbade på CTU och gick emot reglerna, Jack hatade regler. De var onödiga och ingen höll sig till dem i alla fall.

Jezebel såg på Robin
"Det kan man lungt säga" sa han tyst, vad skulle han säga till dem? han hade inte berättat för någon om sitt förflutan, ja förutom Kain då, men det var bara för att de skulle kunna mötas och döda varandra utaan några problem. han stirrade på korset och hade bara lust att göra sig av med det. han såg på Jack han verkade inte heller vara så glad, men han sa inget. det var nsätan komiskt, här satt de tre främlingar från olika världar i en grotta. han skrattade tort inombordes och slöt sen ögonen och tänkte på Snark en stund innan han mådde illa och försökte att tänka på något bra, emn det gick inte så bra

"Jag tror köttet är klart Robin."sade Jack nedlåtet. Att börja tänka på sin familj gjorde bara allting värre, ännu värre då han tänkte på Teri Bauer, han hatade sig själv över att han hade varit otrogen mot henne ännu värre då han var det med hennes mördare. HAn slöt hårt ögonen, varför skulle han tänka på det nu? Varför ville han ens tillbaka till sin andra värld? Där hade han ingenting förutom flykt. Han var lite som Robin, hatad, efterlyst och hela tiden på sin vakt. Men Robin kunde ändå skämta om det, det kunde definitivt inte Jack göra.

"Oj, javisst."sade Robin och tog bort köttet ur elden så att det inte skulle bli mer svart. "Här." han räckte över pinnen till Jezebel. De båda var så tysta och nedlåtna. Förstod de inte att man endast levde en gång och att man ska lägga det förflutna bakom sig, inte för att Robin heller skulle säga så mycket. Han hade problem om halsen som de räckte och blev över. Han tog en bit av köttet och började tugga på det. Han kunde inte hjälpa det, men efter att han hade ätit skulle han vara tvungen att komma på något att göra. Han hade tråkigt.

Jezebel såg på köttet
"jag vill inte ha, jag är inte hungrig längre" sa han och kände hur illa han mådde. han ville ha grönsaker och frukt men han tänkte inte äta någotsom kom från den här skogen. han stoppade tillbaka korset innanför shortan och lekte lite med håret och funderade på om han skulle sätta upp det i en tofs så det inte blev smötsigt men han struntade i det och tog fram skalbellen och fingrade på den. han tog fram bilden på Kain som han hade på sig och log elakt, fick han bestämma skulle han ha de där ögnen på burk i sitt labratore

Robin tyckte att Jezebel blev att konstigare hela tiden, log för sig själv och kollade på något konstigt. Nåja, Robin var nöjd över att få något att äta och då han var klar ställde han sig upp och sträckte på sig.
"Jag går en sväng."sade han och började gå in mot skogen. Plötsligt hörde han höga röster som kom ifrån dammen i mitten av skogen. Ljudlöst började han smyga sig dit och ångrade genast att han inte hade tagit sin pilbåge och kogret med sig. Men kniven hade han åtminstone i tryggt förvar i bältet.
Han gömde sig bakom ett träd och kikade fram på de tre personerna, en av dem var en tjej med långt lockigt hår, en annan hade rött hår och massvis med fräknar. Han såg ganska klumpig ut tyckte Robin och den siste hade korpsvart rufisgt hår och något konstigt silverföremål på näsan. Han hade även ett ärr i pannan som liknade på en blixt.
"Malfoy kommer säkert att vara värre än någonsin."sade den svarthårige och suckade sedan tungt innan han satte sig ner på stenarna vid dammen.
"Skulle inte förvåna mig."sade flickan, även hon lät dyster. vad var det med alla egentligen? Varför var alla så dystra? I robins värld så skrattade man ofta, här verkade det som om allting bara var botten...