Harry Potters liv efter striden [SV]

JAAAAA!!! Seamus var min idé *stoltast i universum* 8D
hihi du är ju såååååå bra på att skriva!! ♥

Hoppas köksbänken räckte-Pallade inte hela huset

Ja! Jag bara skämtade med huset, köksbänken var lagom mycket!

Kapitel 12: Ännu en chock
(juni 2005)
”James, NER från bordet!” Ginny fräste surt åt sin son och lyfte ner honom från bordet. James travade bekymmerslöst iväg mot vardagsrummet istället, men Harry kände sig förbluffad. Det måste ha varit en evighet sedan han senast såg Ginny sur, men nu slog det nästan blixtar om henne, och då hade ändå ingen stört henne mer än att James klättrat upp på bordet.
”Fräs inte åt James”, muttrade Harry och Ginny tittade irriterat på honom.
”Jag kan visst fräsa åt honom om jag vill.”
”Men vad har du för anledning till det?” Harry himlade med ögonen, skakade på huvudet och lämnade rummet medans han kände Ginnys sura blick i nacken.

Det fortsatte vara ganska stelt mellan de resten av dagen, vilket fick Harry att känna sig väldigt nedstämd och han var hela tiden aningens nervös för att Ginny skulle bli arg igen. Han hade visserligen sett henne arg förut, men när hon varit det på honom senast… Hon hade haft anledningar till det när han gjorde slut med henne, men hon hade inte blivit arg… Det var runt tio år sedan hon senast ens hade fräst åt honom, och det fick honom inte att känna sig lugnare, särskilt inte när han inte visste vad han hade gjort, om han nu hade gjort något. Det var lika tyst mellan de när de gick och lade sig, och Harry kände nästan hur en klump började bildas i halsen på honom när han somnade.

Särskilt lång sömn fick han dock inte, eller så sov han i flera timmar, men han kände sig i alla fall förfärligt trött när häftiga andetag och nästan gnällande ljud väckte honom. Han fumlade med händerna i mörkret, hittade sina glasögon, satte de på sig och hann precis i tid för att lägga en arm emellan innan Ginny ramlade ner på golvet. Hon snurrade runt, andades häftigt och låg allt annat än still. Han testade att vifta med en hand framför henne, men fick ingen kontakt, så han skakade försiktigt på henne istället och fick henne, fortfarande flämtade, att slå upp ögonen.
”Du drömde”, sa han tyst och hon nickade blekt.
”Förlåt för idag… Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt…” Hon såg ut att vara på gränsen till tårar och Harry undrade vad hon egentligen drömt, men eftersom hon tydligen inte ville prata om det struntade han i det, gav henne en snabb kyss på kinden, tog av sig glasögonen och försökte somna om. Han sa inget, men han kände hur Ginny flyttade sig närmare och närmare honom, och när de båda somnade låg hans arm om henne för att förhindra ytterligare panikattacker.

Nästa dag blev lugnare, i alla fall under förmiddagen, även om det märktes på Ginny att hon var trött, och av någon anledning verkade hon också ganska stressad och såg några gånger ut att vara på väg att brista ut i tårar. Harry undrade var de plötsliga humörsvängningarna kom ifrån, men han sköt undan tanken och försökte ägna sig åt nuet, men när Ginny utan förvarning tappade en stekpanna i golvet med världens smäll blev det svårt, särskilt när hon istället för att plocka upp den, som hon skulle ha gjort i vanliga fall, bara stod stillade och tittade på den. Harrys blick flackade en stund mellan stekpannan och Ginny sedan lade han tillbaka stekpannan.
”Ginny, vad gjorde du så där för?” Han rynkade pannan och förbannade sig själv för att hon säkert skulle fräsa något ilsket till svar. Där hade han fel. Istället började det rinna tårar nerför hennes ansikte och hon näst intill kastade sig om hans hals medans James obekymrat fortsatte ägna sig åt sina leksaker. ”Det har hänt något med dig”, sa Harry tyst och hon nickade. ”Vi går upp till sovrummet.” Han släppte henne och hon började genast torka bort sina tårar med tröjärmen. Harry lyfte upp den nu förvånade James som inte alls fattade varför hans mamma var ledsen, lade sin ena arm om Ginny och hjälpte henne upp till sovrummet.

Väl där satte Harry först James och sedan sig själv i sängen. Ginny såg ett tag ut som om hon skulle hämta något ur sängbordet, men hon struntade i det och satte sig mitt emot Harry medans hon fortfarande gnuggade sig i de nu svullna ögonen.
”Har du någon anledning till varför du blivit såhär, helt plötsligt?” Harry försökte lyfta upp James i sitt knä, men det protesterade James åt, så Harry släppte honom istället.
”Ja, det har jag…” Ginny svalde.
”Är det något negativt, med tanke på hur du beter dig?” Harry rynkade pannan.
”Negativt… Nja… Det är det jag inte vet din åsikt om.”
”Säg det innan jag blir galen.” Harry skrattade.
”Men det är svårt… Någon gång borde du få testa”, sa hon med en suck, men sedan log hon lite. Hon drog ut sängbordslådan och började rota lite den. ”Inte så att du har sådär extremt mycket emot… ett barn till?”
”Verkligen inte… Det vore fantastiskt… Vänta, du menar inte..?” Harrys mun hade förvandlats till ett O och Ginny verkade få tag i det hon skulle ha. Med ett litet leende slängde hon en ljusgrön lapp samt en ask till honom. Harry gapade ännu mer när han fick se asken. Det var en på pricken likadan ask och lapp som hon visat honom när hon berättat att hon var gravid med James. På asken stod det ”Graviditetstest” och lappen var i så fall ett väldigt positivt test. Harry tittade upp på henne och fann att hon såg nervös ut igen.
”Är det okej?” frågade hon tyst och Harry skrattade.
”Varför skulle det inte vara okej? Det är mer än okej, dessutom. Det är underbart.” Han gav henne en kram.
”Men James är så liten…” började Ginny. ”Är du säker?”
”Det är du som ska vara säker. Dessutom är du uppväxt med sex syskon och jag med noll, så du har mer erfarenhet.” Han log lite.
”Jag antar det… ” Hon plockade försiktigt fram fem gröna lappar till och lade de bredvid den lapp hon gett Harry, som tittade med höjda ögonbryn på henne.
”Var det nödvändigt att göra sex stycken test?”
”Och ett mugglartest.”
”Blev det också grönt?”
”De har plus och minus.”
”Plus?”
”Ja.” Hon skrattade. ”Så, sju test totalt.”
”Du måste ha varit väldigt osäker”, sa Harry leende. ”Men om du har gått och oroat dig för att jag ska bli arg… Är du galen?”
”Ingen aning… Kanske.” James kröp upp i hennes knä och hon kramade om honom.
”Om du vill, så kör vi.” Harry skrattade. ”Inget skämt, va?”
”I så fall skulle jag behövt förfalska en massa test, det är inte den första april, och det skulle inte vara ett roligt skämt. Har jag argumenterat tillräckligt?” Hon blinkade skrattande åt honom.
”Ja då, okej. Vet du när?”
”Januari, får jag det till.”
”Slutet eller början?”
”Mitten, ungefär.”
”Typiskt. Det hade varit roligt med 30 januari”.
”Du vet aldrig”, skrattade hon, lyfte bort James ur sitt knä och kysste honom.

Hahah jättekul och BRA

Hihi, nu kommer Albus!!!
Men bra kapitel!

Jätte bra!

Vaaa? Vem sa det? Haha jo då Albus kommer

Tack tack tack

Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer.

Haha, jag är ju bäst på att förutspå saker!! XP
Näääää skoja bara jag är sämst på det, ibland iaf!