Jag älskar dig, Malfoy !

NEEEEJ! Det här är inte O K! :O

Oj, visste inte att jag hade så många som brydde sig. Kan föröka skriva ett någorlunda slut till veckan Eller när jag har så här många så vill jag fortsätta skriva ♥

JAAAAAAAAAAAAAAAAA fortsätt skriiiiiiv!!!!!!!!!!!!!! ♥

FORTSÄTT!

Fortsätta!!

Fortsätt

mer ? ♥

I LOVE IT! Du måste fortsätta skriva, du är en (av flera naturligtvis) naturbegåvning!

Nu kommer det mer^^

~~
Jag kunnde inte känna nånting, inte rör nånting. Jag ville bara försvinna.
-Kommer hon bli bra? viskade någon.
-Jag vet inte, viskade en äldre mans röst.
Jag kämpade för att få upp ögonen. Efter några minuter försökande lyckades jag.
-Vars är jag? lyckades jag viska fram.
-Zarah, Bellatrix splittrades när ni skulle transferera er, sa Dumbledore och tog en paus. Du ska ha tur att du överlevde.
-Vars är Cara? stammade jag.
-Hon är här utanför jag hämtar henne. sa han och svepte iväg. Cara kom ingående.
-Du kunde ha hämtat mig så jag fått följa, fräste hon.
-Men hon kom bara mitt i allt, svarade jag oskyldigt.
-Nu har du blivit fars favortbarn för att Bella berättade att du var mäktig och att du kan se igenom osyndlighets mantlar, fräste hon och härmade min röst.
-Cara, hade jag valt hade min mamma levat och ja´g aldrig fått veta om att Tom var min far. Men ja, jag har inte valt det. Och eftersom du är otrevlig kan du gå nu, fräste jag tillbaka.
-Zarah var berädd på att önska att du aldrig blev född! skrek hon.
-Accio trollstav! skrek jag och min trollstav landade mjukt i min hand.
-AVADA KEDAVRA! skrek Cara. Jag var berädd på att dö men en kropp låg framför mig. Hermione.
-CARA, du har möradat Hermione! skrek jag.
-Expelliarmus, skrek jag och fångade hennes trollstav. Dumbledore kom in farande och kollade på Hermione.
-Cara, du följer med mig, sa han med livlös röst.

~~

Nu fick ni en lite liten del skriver mer nån dag, godnatt :*

Bra. Spännande.