Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara hade bara kollat på honom när han förnekade det. Hon log stolt när det ko mfram att han faktiskt kunde vara svartsjuk.
-Gud har du slagit i huvudet och erkänner?
retas hon och skrattar svagt till och lät han dra sina fingrar genom hennes fuktiga hår. Hon log lite mot honom.
-Jag vet och det låter som en bra ide. Bygga allt från start.
sa hno tyst och nickar tyst, han hade kontkater kvar oc hdet var bra.
-bra bara vi kommer i trygghet och vislipper sätta will i fara
sa hon ärlgit

– Jag har inte träffat killen på flera år, men han är vårt säkraste kort just nu.
förklarade Lucas. han sträckte sig efter sin telefon som låg längre bort på soffan och jämrade sig tyst då det fortfarande kunde hugga till i sidan när han rörde sig.
– Han var som en bror för mig, men tyvärr så förlorade vi kontakten.
fortsatte han när han väl fått tag på mobilen och letade sedan upp den pågående sms-konversationen som han hade med sin vän.
– Vi kan komma dit när som helst..

SAra lyssnar nogga på honom och log lite gran.
-e du säker? menar han kan ha ändrats
sa hon tyst och såg på honom lugnt och såg hur han grimserade lite, det gjorde ont i henne se han har så ont p.g.a hennes pappa.
-Jag vill du vila minst några dagar till
sa hon tyst och såg på honom

Lucas fick fram ett självsäkert leende.
– Tro mig. Om det är någonting jag vet om honom så är det att han aldrig förändras. Det är tack vare honom som jag är den jag är idag.
sa han roat, och såg verkligen fram emot att komma ut från den lilla lägenheten. Att få slippa William, och få återförenas med en viktig person från sin uppväxt.
– Men du bestämmer. Säger du att vi ska stanna ett tag till, så gör vi det.
Han lutade sig långsamt fram och kysste henne lätt på huvudet.

Sara lyssnar tyst
-okej då
sa hon tyst och sträcker på sig lite och log lite mot honom
-jag vet men par dagar till. vil få se en film med will bara en snälla och äta glass inanan du bara ne du ska äta sallad
sa hon retsamt och lät han ge henne ne kyss på huuvdet
-men du borde prata med melinda
sao n

Lucas lyfte förvånat på ögonbrynen när han hörde Saras ord.
– Se på film du, jag kommer inte hindra dig. Och jag lovar att jag aldrig kommer tvinga dig att äta någonting som du inte vill. Var har du ens fått det ifrån?
sa han och knuffade till henne lätt med axeln.
– Och ja, jag ska prata med min syster. Men du ska veta hur mycket frågor hon ställer. Hon vill veta allt som hänt den senaste veckan. Och då menar jag allt.

Sara kolalde på honom när han plötsligt höjer ögonbrynet och sedan brjade prata emot
-ursäkta? sist jag bara åh jag vil ha den där glassen du bara inte nyttigt
retas hon och flianr när han knuffade till henne. Hon skakar på huuvdet retsamt av vad melinda ville veta. Hon tänkte inna hon satt sig så hon lkudne viska i lucas öra
-Då kan du häsla henne du har ett sexliv som ett gammalt par,
viskar hon retsamt på skoj och skrattar til och satt sig snart igen, nu hade hon släppt detta med sura mot honom.

– Så det säger du?
svarade Lucas och lyfte lurigt på ögonbrynet. När Sara väl satt rakt igen lutade han sig själv närmare för att kunna viska i hennes öra – lika som hon hade gjort mot honom.
– Men då kan du hälsa henne att det kommer ske en stor förbättring bara vi kommer ut från den här hålan.
Han gav henne ett retsamt leende och kände en stor lättnad över att spänningarna mellan dem äntligen hade försvunnit igen.

Sara hade flinat direkt när han hade s agt det.
-din skada
sa hon retsamt och skakar på huuvdet snabt och log lite grann. Hon älskade stämmingen som hade blivit bättre
-men du ring du, vi kommer om ca 2 dagars
a hon snällt nu till honom och petar till hans näsa
-dut
sa hon på skoj och flinar lite grann, hon rättar håret lite grann och log mot lucas

Lucas kysste hennes snabbt innan han försökte resa sig så smärtfritt som möjligt. Väl uppe på fötter lirkade han fram mobilen igen och letade fram det rätta numret. Han gav Sara ett sista leende innan han satte telefonen mot örat och haltade iväg till sovrummet för att kunna tala ostört.
William hade befunnit sig i köket hela tiden. Han hade diskat, och samtidigt passat på att tjuvlyssna på Saras och Lucas samtal genom den lilla dörrspringan. "Två dagar..", tänkte han för sig själv. Visserligen skulle det bli skönt att slippa DeMora, men han skulle samtidigt sakna att ha Sara i lägenheten. Och vart skulle hon ens ta vägen? När skulle han få träffa henne igen? Will hörde hur Lucas stängde in sig i sovrummet, väntade ett tag, och gick sedan ut till Sara som fortfarande satt kvar i soffan. Han tvekade lite, men slängde sig till slut ner bredvid henne.
– Så, vågar jag sitta här? Eller behöver jag oroa mig för att han kommer försöka strypa mig i sömnen?
frågade han sarkastiskt.