Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara hade kollat efter lucas tyst och såg sen på Will när han återgic ktill sitt och log direkt när han sa det han sa.
-Så du står ut med hans butterhet?
fårgade hon retsamt och rättar sitt bruna hår och tänkte snabt
-hmm frukost för jag har inte hunnit för sov tills jag hörde er
sa ho ´n nu till honom snält och petar till honm i magen retsamt och log


Theo flinar roat när ha nfaktiskt fick komma ut, han vissteinte vad han ska göra men ut ska han så ltät är det. Hans roade flin höll sig på hans läppar när han smet ut

– Jag överlever nog
svarade William roat. Little did he know, att det bara var början. För varje dag gick dem varandra mer och mer på nerverna. Och en sen kväll kom droppen som fick bägaren att rinna över. William kom hem sent från jobbet och fann Lucas i vardagsrummet. Han satt i soffan och roade sig med en bok i brist på annat, men stängde den när han hörde William komma in genom ytterdörren.
– Var är Sara?
frågade William och tittade sig omkring för att leta eter sin vän.
– I duschen..
svarade Lucas kort. Han tittade upp på Will, la ifrån sig boken, reste sig från soffan.
– Lyssna, jag vet att du och Sara har historia. Och jag vet att du är förbannad över att hon dumpade dig för att vara med mig. Men det är dags för dig att gå vidare.
sa han kyligt, vilket fick William att rynka på pannan. Han öppnade munnen för att säga någonting, men fann inga ord.
– Hon är med mig nu, och det får du acceptera.
fortsatte Lucas, och då kunde inte William vara tyst längre. Han tog några steg närmare DeMora och röt ifrån;
– Ärligt talat så förstår jag inte vad hon ser hos dig, Lucas. Så. Nej, jag kommer inte acceptera det.. Sara är det bästa som någonsin hänt mig, och jag tänker inte sluta förrän hon inser hur fel du är för henne.

Sara hade kännt av spännigne hos dem, hon hade ogilalt det men sa inget om det. jsut denna dag stod in i duschen i sian tankar när hon hörde killarnas röster direkt
-för helvete
väste hon för sig själv ohst änger duschen handduk snabbt runt sig och håret kramar hon snabbt r ich kom ut
-kan ni inte bara sluta bårka och vara 5 år! för hevlete lucas läs och du will sluta! du får inse, jag tänkt einte välja mellan er två....
sa hon driekt kort och såg surt på dem både. ilska i ögonen, man såg edet sälan men detta var inte något hon ville
-Så bara SLUA och väx upp!
färser on fram och gick in i badrummet igne och slog igen dörren öfr återgå till dsuchen

Både Lucas och Will stod tysta och stirrade efter Sara som precis kommit utspringande i handduk för att stoppa deras bråk. De växlade snabbt blickar innan de tittade tillbaka mot badrumsdörren som hon just smällt igen. För att sedan se tillbaka på varandra igen.
– Jag ser hur du tittar på henne. Jag vet att du gillar henne, mer än som vän.. Men hon har gått vidare.. Ge upp..
sa Lucas, nu mer lägre och lugnare röst för att inte Sara skulle komma rusande igen.
William drog händerna genom håret och såg sedan irriterat på killen mitt emot.
– Jag kommer inte ge upp
svarade han tyst innan han försvann ut i köket och lämnade Lucas ensam i vardagsrummet.

Sara hade återgått för stt tvätta ur schampot. Hon var eätt uppretad än men efter en stund kom hon ut i kläder och såg på lucas snabbt sen mor wills håll. Hon bara smet in i sovrummet och fixade med håret istället. Hon var rätt sue på Bode och det märktes log med hon inte gick till någon av dem.
Efter en stund jade hon faktiskt satt sig vid lucas men sa inger direkt utan tog mobilen och skrev till Melinda * att två män inte kan förstå jag inte kommer sitta välja vem av dem jah vill älska... påmin mig igen varför jag råkade göra två män kära. * skcikae hon tyst

Lucas hade återgått till att läsa när Sara kom in i vardagsrummet och satte sig i soffan. Han stängde boken för att ge henne all sin uppmärksamhet. Såg direkt att hon fortfarande var sur efter det som hände tidigare.
– Hey..
sa han tyst och flyttade närmare. La lugnt en hand på hennes lår.
– Du är sur på mig? Eller hur?
frågade han och försökte få ögonkontakt.

Det tog inte lång tid innan Melinda svarade på meddelandet. Då hon varken kunde träffa Sara eller sin storebror hade hon alltid telefonen liggandes i närheten ifall de skulle ringa eller skicka sms. *Ska ta ett snack med Lucas när jag får träffa er igen!*

Sara hade hört boken stängas i vevan hon hade skciakt sitt sms, hon hade hört hur han flyttade sig närmare och kommenterat. Hon tänkte inte svara och när han frösökte få kontakt skrev hon snabbt svar på melindas sms bara *Nja, fixar det.. Will e lite svår att snacka med men lucas får du gärna dra i örat* skickar hon tyst och hade märkt hans hand. hon såg på honom nu kort
-ja det e jag.
sa hon bara kort och såg ner i morbilen igen och låste den och suckar
-En sak om ni forsätter så kan ni både glömma mig.
sa hon skarpt och såg rakt in i lucas ögon
-få mig inte välja skita i er både, när ni vill jag ska välja en av er. för det gör jag inte. will e min vän du e min pojkvän så får mig inte i den sistesen
sa hon envist och mjuknade lite, hon visste lucas visste att hon inte kan vara sur länge på honom.

Lucas såg hur Saras lilla leende, som fanns där när hon tittade ner i telefonen, byttes ut mot en skarp blick när hon istället vände huvudet åt hans håll. Det var en blick som grävde sig djupt in i honom. Hon hade all rätt att vara arg. Den senaste veckan kunde inte ha varit lätt, och hans och Williams beteende gjorde inte direkt situationen bättre. Lucas tvekade för en sekund innan han svarade:
– Okej, jag kunde ha hanterat det bättre..
sa han ärligt, men rynkade sedan lätt på pannan, på det där sättet som han alltid gjorde när det fanns någonting som gnagde inombords.
– Men Sara..
Började han, och tvekade igen innan han fortsatte;
– Jag kan inte låtsas som ingenting när jag ser hur han tittar på dig. När jag vet att han klänger på dig så fort jag inte är i närheten. Det sista jag vill är att göra dig ledsen eller arg. Men den där killen drar mig till vansinne.

Sara hade märkt hur han hade sett det lila leende som hade gömts när hon kollade ner i moblen. Hon såg in i hans vackra ägon när han pratade.
-Jag vet Lucas mne låt han va. Jag sköterdet Lucas, duvet jag kommer aldrig bedra dig
sa hon envist och suckar och skakar på huvudet tyst och suckar lite grann. Hon puttar till hans ansikte
-och jag tror du uppelever svartsjuka
sa hon riat

– Svartsjuk, jag?
upprepade Lucas lite förvånat. Tyckte till en början att det lät befängt och skrattade till. Varför skulle han vara svartsjuk – och på William av alla personer? Men ju mer Lucas tänkte efter, desto mer insåg han att Sara hade en poäng. Att se henne tillsammans med William framhävde känslor som Lucas aldrig hade känt tidigare, och han blev alltid frustrerad när han såg henne skratta åt något som William hade sagt. Så kanske det var såhär det kändes att vara svartsjuk? Han hade hört andra prata om det, men aldrig upplevt det själv tidigare.
– Ja, kanske..
sa han roat och fick till slut fram ett leende. Han drog sin fria hand genom hennes hår som fortfarande var lite fuktigt efter duschen.
– Allt kommer vara annorlunda när vi kommer ut härifrån. Vi kommer behöva bygga upp allting på nytt. Men jag tror att jag har hittat ett ställe där vi kan bo. Jag har en gammal vän som bor några mil utanför stan.