En sommarlovskväll framför datorn [SV]

Jaaaaaa Ida S

Yay, ett nytt kapitel! Du är supermegafoxyawesome Ida!

Ett nytt kapitel!!
Yeey, you are awseome!!!!
We love you!!
Men du, DU BEHÖVER INTE TACKA!
Vi ska tacka DIG, underbara människa!

alla blir skitglada när det kommer ett nytt kapitel ♥

YAAY nytt snart kapitel!!!!

Ida S- You're my favourite girl! ♥

Ida S Love you :3 ♥

Chilla folk, kapitlet ska komma, det har inte kommit.

Spara kommentarerna till efter kapitlet så man inte blir besviken när man ser ögat lysa rött.

Hey you. Yes, you.

Jag har gruvat mig för att skriva detta. Åh, Gud. Men det är väl bara att gå rakt på sak, antar jag.
Jag lägger ESFD på is.
Jag kan inte säga hur länge, men minst fram till i sommar. Sen får vi se.
Jag är skyldig en förklaring, hur bra den är vet jag inte, såhär lyder den i alla fall:
Jag älskar att skriva. Jag älskar fanfiction-projekt. Jag kan inte kalla en fanfic för bara en fanfic, för för mig blir det ett projekt - något som kräver lite mer än att man bara skriver. Man behöver planera, tänka, skissa, uppfinna.
Och det är det jag älskar så mycket.
Att skriva är som mat, för mig, jag behöver skriva för att överleva. Typ. Men projekten, som En Sommarlovskväll Framför Datorn och Falsk Romans, de som är lite mer än bara en text, de som kräver mest av mig - de är som godis, sötsaker, till en början kan jag inte få nog!
Jag kan fortfarande inte få nog, jag vill ge all den tid som dessa projekt förtjänar, men just nu går inte det.

Allt förändras, på över ett och ett halvt år kan så mycket bli annorlunda och det har verkligen tagit så lång tid. Jag har levt med ESFD sen augusti 2010.
Jag har inte tröttnat, det är absolut inte det, men ni vet ju att kapitlen kommer allt mer sällan nu för tiden.

Det fanns en tid då jag skrev ett kapitel i veckan, då idéerna dök upp i huvudet så fort jag satte fingrarna vid tangentbordet, då jag inte kunde sluta skriva.

Så är det inte riktigt längre, och ni har kanske märkt det.
Jag tycker att jag gör sämre och sämre ifrån mig, och jag vill verkligen inte det, eftersom ESFD som sagt är min lilla sötsak som jag aldrig vill ska ta slut.
Men det kommer den göra. Jag lovar, ESFD kommer att få ett slut, jag kommer inte lämna den oavslutad.

Men det kommer att dröja, för jag behöver en paus. Jag behöver kunna känna att ESFD ligger och vilar, inte ligger och väntar på uppmärksamhet som jag inte riktigt kan ge.


Jag behöver flytta fokuset till skolan. Till andra saker än fanfictions. Känner ni mig så vet ni att jag inte är den som vill svika, eller göra någon besviken... känner ni mig förstår ni kanske att ESFD är viktig för mig, likaså ni läsare. Väldigt viktiga.
Och det är inte roligt att besluta detta. Men jag tror att det verkligen är nödvändigt.

Kram, yours forever.