Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara hade sett tyliga ändringar hos Lucas under veckans gång, se han vara sängliggande till att orka gå upp glädje henne otroligt. Hon varinte vaken än men hade märkt Lucas lämna sängen och suckar tyst och hade tagit liten chans att sträcka på sig lite. Hnon hörde männesn prat efter en stund och klev förskigt ur sängen oh kom ut och såg på lucas
-han har faktiskt rätt du borde vilat mer
sa hon lugnt till Lucas och hade en följande blick och såg på Will snabbt
-du e ledig va?
frågade hon förskgit

William kände sig genast lättad när han hörde Saras röst. Han var aldrig bekväm med att befinna sig ensam med Lucas då han aldrig visste vad den killen kunde få för sig.
– Ledig hela dagen..
svarade han och tittade bak mot sin vän för att ge henne ett varmt leende. Men leendet försvann lika snabbt när han såg hur DeMora spände blicken i honom. Han verkade inte gilla att Sara höll med William den här gången.
– Ligger jag kvar i den där sängen en dag till kommer jag förtvina...
sa Lucas envist, fast besluten om att han inte skulle spendera en enda dag till i det där rummet.

Sara hade sett lucas blick spännas och utan förvarning gjorde hon någt man inte trodde utan tryckte till han på sret lite hårt så han fick skit för sin blick, dock visste hon han kommer säkert hämnas över det.
-hmm så jag röstar på glass sen
sa hon retsamt till Will och såg på lucas
-ditt sår e än ömt, du borde iallflal sita. jag rikserar inte mista dig lucas
sa hon mjukt och rörde till hans arm eller för se om han hens tilät henne

Lucas jämrade sig och grimaserade när Sara plötsligt tryckte till såret. Det gjorde fruktansvärt ont, och för att inte behöva råka ut för samma sak igen så valde han att lyssna på hennes ord.
– Visst.. Men gör aldrig om det där igen..
sa han sammanbitet, men var egentligen inte sur på Sara. Hur kunde han vara det? Hon hade räddat hans liv. Om det var någon som störde honom så var det killen mitt emot som nu stod och tittade på dem med stora ögon.

Sara såg på Lucas, hon såg smärtan komma när hon hade tryckt på såret. Nu fick hon leka lite mot Lucas menar hon visste han säkert kunde ögra s ånt med.
-det där igen? alltså trycka?
sa hon lugnt till Lucas och log
-åh nejdå. Bara om ni bråkar kommer både få något ni inte vill igen.
sa hon snällt och sött till Lucas på skoj, hon visste han förstod hon retas bara med honom, såg en liten hans när han inte var den hon var vna att es. Hon hade alltid gillat ha lucas lite som en ledare och en pojkvän men som skadad såg hon en svagare sida av honom.

Lucas och William växlade irriterade blickar. Det var inte direkt någon hemlighet att de störde sig på varandra, men för Saras skull lät de bli att bråka. I alla fall för stunden. Men nu när Lucas var stark nog för att stå på egna ben igen var det bara en tidsfråga innan de rykte ihop.
– Jag behöver ringa Tyler... Han behöver veta var jag är...
sa Lucas och tittade mot Sara. Tillsammans med Theo var Tyler Wilson en av få män som Lucas fortfarande kunde lita på. Tyler hade trots allt varit lojal mot honom sedan start och fungerade numera som hans högra hand.
William la sig i innan Sara hann säga någonting.
– Inga samtal..
sa han kort, men bestämt, och det gjorde inte direkt Lucas på bättre humör.
– Jag riskerar tillräckligt genom att ha er här.. Så länge du är under mitt tak får dina små undersåtar vänta..
fortsatte han. Det sista han ville var att lägenheten skulle krylla av män från DeMoras liga.

Sara hade sett deras sura blickar, hon orkade inte bry sig. stod mest och bara studerade dem både och lyssnar på Lucas när han sa till om Tyler, hon viste grabben hade kommit undan men hon visste också att mullvaden fanns ju kvar. Hon skulle faktiskt precis säga emot Lucas när Woill plötsligt tog til tal och Sara såg på Lucas.
-det e faktiskt lite rätt, så länge vi e här e det hans regler.
sa hon ärligt till honom och rättar håret lugnt, hon såg mellan de två männne. Två hon älskade och drogs mellan, hon älskade Lucas väldigt mycket med will älskade hon med, men två olika kärlekar. En pojkvän och en vän.
-Se Lucas jag skulle ändå inte litat på tyler förrän du har hittat vem som avslöjade dig.
sa hon ärligt och såg på Lucas lugnt.

Lucas drog handen genom håret och suckade lätt. Han visste att Sara hade rätt. Bortsett från henne och Melinda fanns det ingen som han kunde lita på till hundra procent. Inte ens sina närmaste män. Vem som helst kunde ha avslöjat deras position för polisen.
– Jag förstår..
sa han tyst, vände sig sakta om och började halta tillbaka in i sovrummet med ena handen mot närmaste vägg. Han ville komma därifrån så snabbt som möjligt. Slippa se på när William försökte vara närgången med hans egen flickvän och slippa se honom slänga blickar mot henne när han trodde att ingen av dem tittade. Lucas litade fullständigt på Sara – visste att hon aldrig skulle göra någonting för att bedra honom. Det var William som han inte litade på. Killen hade utan tvekan känslor för henne.

En del av William ville tycka synd om Lucas. Killen hade trots allt förlorat allt han hade byggt upp och förtroendet för alla som någonsin varit lojal mot honom. Men varje gång han kom in på den tanken påmindes han även om allt som Lucas hade gjort sig skyldig till – att han fortfarande var kriminell och egentligen borde låsas in... Och det värsta brottet av dem alla var att han hade stulit Saras hjärta. Det som han så länge hade kämpat för att vinna.

Sara sycar och såg tyst eter lucas nu, gjorde ont se han så svg.
-Lucas. annars ring melinda be henne kolla med tyler
sa hon nu lugnt efter honom och log till lite och såg snabbt ner i marken lite och såg sen p Will
-forstätter han i denna takten kommer jag flytt honom nästa vecka
sa hon nu till Will, hon ville få honom trygg, de hade stannat för länge egentligen här. Hon ville inte utsätta William mer. Men att hon smiter iväg med lucask na innebära mycket, att hon kanske försvinner ett tag ur wills liv, hon ville inte det men var kanske tvungen för ett tag.

När Lucas försvunnit ut ur rummet vände sig William mot köksbänken igen för att göra färdigt sin frukost.
– Jag håller det jag lovat. Ni kan stanna så länge ni behöver, jag kommer inte kasta ut er. Trots att han går på mina nerver ibland..
sa han och kunde inte låta bli att dra på munnen.
– Det är värt att ha honom här om det innebär att jag får spendera mer tid med dig igen.
Han vände sig mot Sara igen när frukosten var klar.
– Kan jag bjuda dig på någonting?