Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara flinar till mot hans kommentar om utan hene
-du skulle suttit här med en bira i handen och tråka
sa hon på skoj och log lite grann och tänkte på saker.
-Lucas e lite speciel tror jg vid smärt. Jag skulle inte litat på honom om jg vore dig just nu.
sa hon och minns dne gåne hon hande smällt honom
-när han fågnade mig innan känslorna.. så nokade jag han med en bok. jag fick ångra det. så reta inte upp honom
sa hon lugnt,
-han har inte rört mig sen dess på det viset
sa ohn snabbt

William rynkade på pannan när Sara berättade om hur Lucas hade betett sig mot henne innan de uppstod känslor mellan dem. Han ogillade fortfarande tanken av att hon hade valt DeMora framför honom själv och sitt gamla liv, och kunde bara inte förstå vad hon såg hos den killen. Sara var trots allt inte den som fattade känslor för någon enbart på grund av dess utseende. Vanligtvis hade hon ett bra omdöme gällande personer. Så vad var det med Lucas som hon hade fastnat för? Förmodligen hade killen sidor som han inte kände till. William hade så många frågor, men visste samtidigt att det inte angick honom.
– Älskar du honom?
frågade han till slut, men ångrade det i samma stund. Ville han verkligen veta?

SAra tyckte han blev lite för tyst.Hon svalde lite och tstod där tyst och tänkte, tänk om hon inte hade vlat luca? vart skulle hon slutat. Säkert hos will, jobbat på sjukhuset och ha en fin hemma miljö med honom. kanske något barn i framtiden. hon såg på wil direkt när hans fråga kom, hon såg han ångra det.
-Liten dum fråga. jag skulle aldrig räddat ohonm annars. så ja jag älslar honom Will. men jag älskar dig på ett vis med, som en vän
sa hon lugnt och såg på honom och sen klockan, man såg hur trött hon var om man kollade noga
-Jag vet inte om jag e tråkig men jag tror jag ska sova. men du kom en kram.
s hon tyst och drog honom till sig envist i en kram

William lyssnade till hennes ord och kände sig lite dum då han innerst inne redan visste svaret på frågan. Redan när han träffade Sara på caféet hade han sett hur det lyste om henne. Att hon var lycklig i sitt nya liv, trots att DeMora var en del av det. Han drog lätt på munnen trots att det sved till att bli kallad 'vän' och besvarade sen hennes vänskapliga kram.
– Förstår om du är trött. Allt som du varit med om idag.
sa han efter att de släppt varandra igen.
– Jag åker tidigt imorgon, så jag är nog borta när du vaknar..
Han gav henne en lätt stöt på axeln.
– Försök att inte riva hela lägenheten medan jag är borta..

Sara såg på honom direkt sårat på skoj när han sa han var borta när hon vaknade
-Så du lämnar mig tidigt? elakt jgort
sa hon och skrattar till när han påpekar om lägenheten
-Sluta jag river int alls! bara om jag får slut på mat
sa hon och srkattar retsamt och skskar på huuvdet oc htänkte lite grann.
-men du sov nu och godnatt
sa hon snälly

–Godnatt, Sara
sa William och gav sin vän ett varmt leende innan han begav sig mot badrummet för att göra sig redo för natten. När han väl låst om sig lutade han ryggen mot dörren och gav ifrån sig en djupare suck. Försökte ta in allt som hade hänt under de senaste timmarna. Han tyckte om att ha Sara så pass nära sig igen, men önskade att situation var annorlunda. Att hon hade kommit för att hon ville det, inte för att hon och DeMora behövde någonstans att gömma sig.

Sara log lite mot Wil
-godnatt
sa hon tyst och rättar till hans bäddning och fixade med den så han bara kunde hoppa i säng. hon log lite för sig själv och gick tyst till sovrummet och stängde dörren förskigt den. hon smet ur sina byxor och la sig förskigt snart bredvid lucas under täcket och suckar tyst, hon var trött och ville bara omma härifrån istället för utsätta lucas och will för fara. hon såg på lucas tyst, han såg så fredfull ut när han sov. hon gav han en lätt kyss på kiden innan hon la sig och slöt sina ögon för osmna

Morgonen därpå vaknade Lucas av att någon(Will) lämnade lägenheten. Han stängde ögonen, för att några sekunder senare öppna dem igen. Fick fram ett svagt leende när han hörde Saras lätta andetag intill sig. Men leendet försvann lika snabbt då han insåg att gårdagen inte hade varit en dröm – att allt hade hänt på riktigt och att de gömde sig i Williams hem. Med en lätt suck lyfte han handen för att stryka Sara över kinden, men eftersom såret fortfarande hindrade honom från att göra stora rörelser så det blev bara en lätt touch.

Sara hade svoit intill Lucas, hela natten med ett öra ööpet. Hon var oroolig över ohnom tanken på skadan och hon ite hade fått utföra något utanför ett sjukhus. Sara hade hört Will slå igen dörren men inte orkat regera, hon var för utmattad, men hon hörde hur lucas rörde på sig och en lätt Toch på hennes kind. Hon öppnar ett öga och log till mot honom innan hon öppnar andra med.
-still
viskar hon och rörde hans arm och log lite mot ohonm.

Det hade nu gått en vecka sedan Sara kom till lägenheten tillsammans med DeMora, och William började vänja sig vid att ha dem hemma hos sig. Lucas träffade han knappt eftersom han i princip alltid befann sig inne i sovrummet, och Saras sällskap hade han aldrig någonting emot...

Will stod ensam i köket och förberedde sin vanliga frukost när han hörde det knarrande ljudet från sovrumsdörren. Han förmodade att det var Sara som hade vaknat. Hon brukade alltid komma ut för att laga ihop någonting till henne själv och Lucas. Men hon var ovanligt tidig den här lördagsmorgonen.
– Du är uppe tidigt...
sa han roat och vände sig om för att se sin väns morgontrötta ansikte, men till sin förvåning var det inte Sara som stod där – det var Lucas. Trots att killen stod med ena handen om bandaget och den andra som stöd mot väggen för att ens orka hålla sig på benen, så såg han fräsch ut för att ha blivit skjuten och sen varit sängliggande i en vecka.
– Sa inte Sara att du behövde vila ett tag till?
frågade han oberört och vände sig sedan mot köksbänken igen för att fortsätta med sin frukost. Kunde känna Lucas blick i nacken och var alltid på sin vakt. Trots att de hade spenderat en vecka inom samma fyra väggar så litade han fortfarande inte på honom.
– Jag är stark nog..
svarade Lucas kyligt och tittade sig omkring i den lilla lägenheten. För honom började det bli påfrestande att leva på så liten yta tillsammans med två andra människor.. Särskilt när en av dem var en polis som tydligt hade känslor för Sara.