PRS Lupple och Emma07

Det lockade fram ett litet leende ifrån honom att han hoppade till så, det var ju ändå lite gulligt på ett vis att han blev så rädd.
"Förlåt." ursäktade han sig och nickade sedan instämmande.
"Frukost låter strålande." log han och kramade än en gång om honom ordentligt.
"Du med." log han, närmade sig för att kyssa honom igen med samma leende kvar. Ett glatt, och lyckligt leende. För han var på bättre humör än på länge, utan några egentliga krav och när dem var helt sams.

Benjamin besvarade kyssen och såg på honom, verkligen såg på honom.
"Du är alltid vacker, men det där leendet- älskling jag blir helt knäsvag." Viskade han och smekte honom över kinden för att sedan öppna kylskåpet.
De behövde handla.
" Handla senare idag?" Frågade han och såg på honom med ett litet flin på läpparna.
"Men men, vad ska herren ha för frukost?" Sa han och studerade vad dem hade.
Han kunde göra pannkakor, bacon och ägg eller nått så simpelt som smörgås.

Orden fick honom att rodna, något han egentligen inte gjorde ofta men på det genuint nöjda humör han var på hade nog just Benjamin lätt att få honom till det.
"Och det ska komma ifrån dig?." viskade han leendes, för att strax rikta blicken emot kylskåpet.
"Jo, vi får nog göra det. Har inte du några lektioner idag?" frågade han med huvudet lätt på sned.
"Herren kan ta vad som helst som hans man vill ha." sade han med ett lätt skratt, skulle för tillfället uppskatta vilken mat som helst.

Benjamin skrattade lågt och skakade på huvudet.
"Nej har en fri dag, behöver egentligen läsa. Men imorgon har jag fullt schema." Sa han och log svagt.
Drog fram ägg och bacon och började göra i ordning det.
"Dukar du älskling?" Frågade han leendes och såg på honom med ett lyckligt leende.

Det var en lättnad att höra att han skulle ha Benjamin för sig själv hela dagen, för han föredrog ju självklart att vara så mycket han kunde med honom.
"Jag får njuta av idag då." log han, nickade genast och började plocka fram tallrikar, glas och bestick åt dem.

När frukosten var klar så la han upp det på ett serveringsfat och bar fram det till bordet, slog sig ned och tog till sig frukost.
"Hela dagen har vi." Sa han med ett lyckligt leende och såg på sin älskade man.
Han var så perfekt. På alla sätt och vis.
" Vi kanske borde gå någon promenad, det verkar vara fint väder ute. " Sa han och tittade ut genom fönstret.
Solen tittade fram.

Zacharias hade vid det här laget gått hemma i närmare en vecka, och det hade varit väldigt skönt att bara vara hemma och ta det lugnt och inte minst få vara mer ihop med Benjamin.
För vad vore väl bättre än att få vara mer med honom. Samridigt blev han också rätt uttråkad i perioder, eller iallafall då hans man var i skolan. Sen var självklart inte alla dagar bra för det - han hade haft några tuffa dagar också, det skulle han inte gå under stolen med. Han var ju trots allt hemma för att han inte mådde helt bra psykiskt.
Dagen till ära skulle han åtminstone komma och äta lunch hos Benjamin, det var inte långt till skolan så planen var att han skulle bege sig dit för att äta. Vilket han i princip redan var påväg till - han gick just ut ur lägenheten då han ringde upp sin älsklings nummer.

Att ha Zach hemma hade varit underbart, eftersom hans älskling hade behövt det.
Han hade sätt förbättringar i hans mående men det var inte alltid bra.
Dock hade det också varit något av en utmaning eftersom han inte hade kunnat studera på samma sätt eftersom hans älskling var där.
Det var ju nästintill omöjligt att fokusera på plugg när han hade någon så mycket mer intressant i närheten.
Men han hade fått vissa saker gjort vilket var otroligt positivt.
De dagarna han hade varit schemalagd i skolan hade varit på ett sätt skönt på ett annat sätt hemskt.
Han hade saknat sin älskling, denna vecka hade ju påmint honom om hur det kändes att ha honom nära. När han sedan skulle tillbaka till jobbet så skulle det bli en hemsk omställningsperiod, det var ett som var säkert.
Men denna dag så skulle de äta lunch ihop, det var egentligen ingen stor grej men Benjamin var väldigt upprymd över att få äta i skolan med sin man. Samma stund som han klev ut ur föreläsningssalen så ringde hans telefon.
Han tog upp den och såg Zachs nummer på displayen och sken upp.
Han tryckte genast grön lur och pressade telefonen mot örat.
"Hej där älskling. " Sa han med ett brett leende.

Zach stortrivdes visserligen med sitt jobb, men det hade varit för mycket det sista och han både såg fram emot när han skulle börja igen samtidigt som han inte alls gjorde det.
Det skulle ju bli roligt att jobba igen just för att han tyckte det var roligt. Han hade också åtminstone när Benjamin var i skolan ganska långtråkigt i perioder - han ritade en del, hade mycket mer tid över åt det igen nu, men utöver det gjorde han inte jättemycket.
Men samtidigt älskade han att få vara hemma ihop med Benjamin, även om han anade att han fått lite mindre gjort än normalt nu när han var hemma också.
Såna här stunder var dock definitivt höjdpunkter. Bara att höra hans röst fick honom ju att le.
"Hej älskling. Jag antar att du slutat nu och inte pratar i telefon på föreläsningarna?" frågade han med en lätt retsam ton, samtidigt som han började gå emot skolan. Även om de flesta tankarna kanske var på samtalet.
"Jag går in till vänster efter entrén för att komma till fiket va?" frågade han, hade ju själv gått på skolan men det var tillräckligt länge sen för att han skulle vara osäker på vägen.

Benjamin skrattade lågt åt hans kommentar, han kunde nästan se Zach framför sig när han sa det där och det värmde hela honom.
" Du vet att jag är uppfostrad. Såklart jag har slutat." Flinade han tillbaka och började röra sig emot den entrén som Zach troligtvis skulle komma ifrån.
Han skrattade till av hans fråga, det var rimligt att han inte skulle komma ihåg men samtidigt var det ganska roande.
"Ja exakt älskling, jag kan möta dig vid entrén. " Sa han lugnt och började gå åt det hållet.
"Så din dag, vad har du gjort idag?" Frågade han nyfiket men bet sig lite i läppen.
"Förresten, säg inget. Låt oss prata om det sen." Sa han snabbt efter och skrattade lite.