PRS Lupple och Emma07

Zacharias log stort då han upptäckte att Benjamin somnat, det var ju hur gulligt som helst. Han älskade att se honom sova - han såg så fridfull, söt och lugn ut.
Han kunde ligga och bara titta på honom hur länge som helst, men det dröjde inte alls länge förräns han själv somnat också - han hade ju sovit allt annat än bra det sista, vilket kroppen antagligen ville försöka ta igen nu.

Det var ganska mycket senare på kvällen när Benjamin vaknade till av att han låg obekvämt och frös.
Han såg sin älskling ligga och sova och pussade hans panna sakta.
"Sängen älskling. Vi borde sova i sängen." Viskade han och smekte honom över ryggen för att väcka honom på bästa möjliga och mest bekväma sätt.
Han ville egentligen inte störa honom nu när han äntligen sov, men samtidigt var sängen tusen gånger mer bekväm.
"Snälla älskling, bara upp- gå och sedan lägga sig igen." Viskade han och kysste hans läppar mjukt i hopp om att det skulle väcka honom.

Zacharias sov som en stock, vilket var så otroligt välkommet. Han behövde det verkligen efter all den här tiden med knappt någon ordentlig sömn överhuvudtaget - och när han sovit hade sömnen varit kantad av oro och mardrömmar. Vilket inte var så underligt kanske, men det var en sån otrolig lättnad att få sova ut.
Han blev strax väckt, och även om han inte kände sig helt utvilad - men desto mer sådan än på länge - så var det ett utomordentligt bra sätt att vakna till på. Vad vore väl bättre än att få vara där tätt intill honom?
Det skulle kanske vara att vara det i sängen istället då, för i samma stund som hans älskling nämnde det insåg han att han inte riktigt låg på det mest bekväma sättet här.
Han nickade sömnigt och gäspade stort.
"Du har rätt." viskade han tillbaks, tvingade sig att resa sig upp och samtidigt passa på att hålla kvar hans hand emot sovrummet istället.

Benjamin log när han vaknade och smekte hans kind lätt. Var inte sen med att själv ställa sig upp efter honom.
Kramade om hans hand och följde med in till sovrummet.
Väl där så gled han ur sina kläder, vilket var ganska svårt eftersom han inte riktigt ville släppa Zach.
Men efter lite kämpande så var han avklädd, drog av Zachs tröja och backade lite mot sängen.
Kysste honom mjukt för att sedan lägga sig i sängen under täcket.
Förhoppningsvis var hans älskling snart här, om bara några sekunder - det hade varit det bästa.

Det var en utmaning att bara ta sig dit, för kombinationen med att bara vara helt koncentrerad på Benjamin samtidigt som han var något trött ännu. Men inget av det var väl särskilt konstigt. Men som tur var så dröjde det inte länge förräns de båda var mer avklädda och Benjamin lagt sig ner.
Han var inte sen med att följa hans exempel, kröp genast ner under täcket och kröp tätt intill honom. Han kunde inte helt låta bli att kyssa honom mjukt igen, hade bara under den korta stunden som gått sedan sist hunnit sakna hans läppar.

Samma stund som Zach la sig ned så slog Benjamin armarna om honom och besvarade kyssen mjukt.
"Sov älskling." Viskade han och kysste honom igen för att sedan lägga sig bekvämt med armarna omkring honom och sluta ögonen.
Han var ganska pigg mot vad han varit men samtidigt så visste han att de båda behövde ta igen sömn och bara att han hade slutit ögonen ledde till att han snart hade somnat om.
Med ett leende på läpparna och armarna tätt omkring Zach.

Det var ändå rätt fantastiskt vad så små saker kunde få en så lycklig och glad. Han kände sig på strålande humör, och det var bara tack vare Benjamin.
"Du med." viskade han leendes tillbaka, ett leende som var rent lyckligt vilket ju var en enormt skillnad ifrån tidigare.
Han lade sig något bättre intill honom - i princip så nära han kunde komma - och lade också sina armar omkring honom, lät ena handen vila mot hans axel. Det dröjde inte alls länge förräns han själv också somnat, det var ju något som sannerligen kunde behövas efter den här tiden.

Drömmarna var ljuva och sömnen djup så när han vaknade morgonen därpå så kände han sig otroligt utvilad.
Nästintill pigg.
Han stirrade mot klockan, det var rätt tidigt och han tänkte att hans älskling skulle få sova ut.
Det kanske var dumt att inte väcka honom men som hans man ansåg han att det rätta vore att han i alla fall stannade hemma minst en dag från jobbet.
Han själv tog sig upp ur sängen och ut till vardagsrummet för att plocka undan och tog sig till köket för att ställa sig och diska.

Zacharias sov för en gångs skull riktigt bra, och då han vaknade rätt sent följande morgon kände han sig utvilad.
Vilket var en fantastisk känsla, det kändes som om han knappt kunde komma ihåg när han senast känt på det viset.
Det var så välkommet.
Då han vaknat till insåg han rätt snabbt att han helt missat att han skulle börja jobba - men just nu orkade han inte riktigt tänka på det. Dessutom trodde han faktiskt att de skulle ha förståelse för det med tanke på vad som hänt föregående dag.
Det var bara en sak han saknade, och det var hans man. Han smet snart upp ur sängen och klädde på sig lite för att snart hitta honom i köket.
"Godmorgon." log han smått, smet försiktigt fram för att krama honom.

Benjamin hoppade till av hans plötsliga närvaro men log ganska snart.
"Godmorgon min älskling." Log han och lutade sig bak och kysste honom mjukt.
Diskade klart det sista för att sedan tvätta sig om händerna.
"Frukost? Visst vill vi käka nu?" Sa han och vände om för att kunna omfamna honom ordentligt med ett brett leende på läpparna.
"Du ser utvilad ut." Viskade han leendes och smekte hans kind mjukt.