PRS Lupple och Emma07

Zacharias rös omedelbart till utav pussen han fick, förstod inte hur han skulle kunna koncentrera sig på filmen nu när hans älskling var så nära. Men vad vore väl livet utan lite utmaningar då och då?
"Du menar perfekt?" viskade han med ett flin, lade armarna omkring hans och försökte tänka på filmen - vilket var helt lönlöst.
"Tack." viskade han, tackade för den fantastiska man och make han var - att han fanns där, att han lyckades få honom på gott humör istället för det dystra han varit på när han kom hem.

Att hans älskling lyckades flina gav honom otroligt mycket hopp, de skulle lösa även detta- tillsammans.
Han log mot honom och nickade.
"Såklart." Viskade han med ett svagt leende, log bredare av hans grepp om armarna och insåg att det fanns inget ställe han ville vara mer på än detta just nu.
Han drog med händerna över sin älsklings mage, inte för att han egentligen ville nått med rörelsen utan mer att han ville försäkra sig om att hans älskling var där.
"Inget och tacka för älskling. Vi är gifta man hjälps åt då." Viskade han och pussade hans kind mjukt.

Det gladde att se hur också han verkade bli gladare. Även om det kanske varit han själv som kommit hem efter en panikattack idag, så var ändå Benjamins mående och glädje Zachs största fokus. Han ville inte riskera att dra ner honom också i skiten. även om han länge tyckt att han gjort det när de först fallit för varandra.
Men nu skulle han inte velat ändra på någonting. Nu var allt perfekt.
"Jag älskar dig." log han och vred på huvudet så gott han kunde för att försöka se på honom, leendes men fick snart ett mer fundersamt ansiktsuttryck.
"Du vet, på ett sätt tror jag att allt som hänt ändå är bra. Till och med källaren. Eller ja, inte bra så - men att det fått mig att inse saker, inse vad som är viktigt och som fått oss närmare varandra." viskade han.

Benjamin mötte hans blick och log bredare.
"Älskar dig." Viskade han men att höra honom säga det med ett leende värmde hela honom.
Han snurrade försiktigt runt honom så de låg mage mot mage och kunde se på varandra.
Filmen var ändå inget någon av dem kollade på.
Han såg hans fundersamma uttryck och lyssnade, begrundade det han sagt.
Nickade sakta på huvudet.
"Kanske." Sa han lågt, fundersamt.
" Det har fört oss närmare varandra helt klart, nästan svetsat ihop oss." Sa han och smekte hans kind sakta.
"Vad har du insett då?" Frågade han lugnt och såg på honom.

Det var många gånger bättre att ligga såhär, att kunna se på honom istället. Det var många gånger bättre att se på än vad som helst annat.
Han tänkte först lägga armen om hans midja, men ångrade sig i sista stund och lade den istället emot hans kind.
Det gladde honom att han höll med, att han också tyckte det fört dem närmare. Zach tyckte iallafall det, det hade fått dem att hålla ihop mycket mer. Då han frågade om hans insikter var han tyst något först, letade efter rätt ord att använda.
"Att det är så mycket som inte spelar någon roll. Det som spelar roll är det och dem man älskar - att ta tillvara på dem. Ta tillvara på dem stunder vi har ihop och inte riskera att förlora er, för man vet aldrig vad som händer." försökte han förklara.

Benjamin såg på honom, glad över hans hand på kinden och flyttade den lite mot sina läppar och kysste den flera gånger.
Lyssnade otroligt noga på det han sa, det var intressant.
Det lät rimligt.
" Jag håller med, kärlek övervinner allt." Viskade han och kramade hans hand hårt.
" Efter allt vi gått igenom så borde man verkligen ta tillvara på varje sekund. "Instämde han, för det var ju som hans älskling sa- man visste aldrig vad som skulle komma att hända.

Hans lilla gest var så gullig, och fick honom att le nästintill generat. Samtidigt var han lättad över hans reaktion, att han höll med - även om han kanske inte trott att han skulle direkt kalla honom galen eller nåt i den stilen.
"Det gör den, det är jag övertygad om att våran kärlek gör iallafall." viskade han leendes, för att nicka instämmande i vad han sade därnäst.
"På ett vis tror jag det fått mig att njuta mycket mer av varje stund med dig, bara njuta otroligt mycket av såna här stunder." log han.

" Jag med." Viskade han leendes och kramade om hans hand och såg på honom med så mycket kärlek i blicken.
"Låt oss njuta då." Viskade han och pussade hans hand för att sedan omfamna honom igen.
Det kändes skönt att få lite insikt i hans tankar, det kändes nästan som en lättnad av att han öppnat upp sig och kunde prata kring bland annat källaren på detta vis.

Den här dagen hade ändå blivit väldigt positiv, blivit nåt slags vändpunkt för honom. För de båda. För han kände det som om han och Benjamin var på samma plan igen, och bara en sådan sak som att han faktiskt spontant vågade prata lite omkring kidnappningen var ett stort steg för honom. Med ett stort leende flyttade han sig ännu lite närmare sin älskling, lutade nöjt huvudet emot hans bröstkorg för att passa på att också lägga armarna omkring honom bättre.

Benjamin log, låg med armarna omkring honom och var helt tillfreds, så tillfreds att han utan att reagera faktiskt somnade till.
Han hade inte sovit bra på typ en vecka och han visste att Zach inte heller hade gjort det, men här och nu.
Så sov han så djupt och fridfullt.