Dumbeldores hemliga dotter

Ny läsare!

KAPITEL 10

Efter bara några meningar förstod hon att det här var rätt bok.
Hela boken var fylld med fakta om animagusar, register diagram, illustrationer och till och med intervjuer med andra trollkarlar och häxor som hade blivit det som mIra så väldigt gärna ville bli.
En animagus.
Hon hade haft den drömmen ända sedan hon hört talas om det första gången.
Det hade varit på Albus kontor Mcgonagal hade kommit dit och pratat med honom om någon som inte hade registrerat sig som animagus.
Hon hade sagt att hon hört det av en elev på skolan.
Animagusen hade hetat något i stil med: Skita Reeter.
Om Mira blundade kunde hon fortafarande se Mcgonagals ansiktsuttryck och röst när hon sa: Nej, vet du vad! Sådant här borde inte förekomma!
Mira hade inte förstått då vad det innebar att var animagus men nu förstod hon.
Att kunna förvandla sig till et djur när man ville!
Åhhh, vad hon ville kunna det.
Plötsligt ryckte Mira till.
Hon avbröt sin läsning och tittade upp.
Hade hon hört fotsteg?
Hon såg sig om.
Ja, där vid dörren stod madam Pince.
Hennes sura ögon stirrade beslutsamt runt i salen.
Mira skyndade att slå ihop boken och släcka trollstaven i vars ljus hon hade läst i.
Tur att hon läst under manteln. Annars hade Pince sett henne.
Hon väntade tills biblotikarien hade gått igen tills hon gick fram till dörren.
Hon la örat mot nyckelhålet och lyssnade efter fotsteg.
Inget hördes.
Hon andades ut gläntade försiktigt på dörren och när ingen syntes till smet hon ut.
Hon skyndade sig tillbaka till DA-mötet.
När hon kom in höll de på att avsluta.
Alla medlämmar satt på kuddarna och var helt konsentrerade på Harry som pratade om någonting.
Mira kände sig plötsligt väldigt illa tillmods.
Hon hade inte tänkt på att hon igentligen skulle hjälpa Harry.
De kanske hade undrat var hon var.
Hade det varit oroliga?
Känslan försvan snabbt när alla började röra sig mot utgången.
Hon hoppade raskt åt sidan och önskade att hon kommit lita tidigare.
Då hade hon haft en tjans att lägga tillbaka osynlighetsmantels i Harrys väska.
Som det nu var skulle han troligt vis gå tillbaka till uppehålsrummet och uppteka att den var borta.
Han kanske skulle passa ihop det med hennes försvinande.
När det bara var Hermione och Harry kvar sa Hermione: Gå före du. Jag ska bara fixa en sak.
Harry gick och Hermione tittade stränkt rakt på Mira.
- Varför tog du den?


Mira rodnade.
Tur att hon hade manteln på sig.
- Ta av den.
Hermione lät trött och besviken.
Mira drog förlget av sig osynlighetsmanteln.
Hon stirrade ner på sina fötter.
- Alvarligt, Mira! Jag trodde jag kunde lita på dig!
Miras ögon fylldes av tårar.
- Åhh, förlåt! Förlåt Hermione! Jag ville bara... jag skulle...
Hon kunde inte få fram orden.
- Du vad då?
Hon trog ett djupt andetag och sa sedan jättesnabt: JAGVILLEBARABLIENANIMAGUS!
Hermione brast i skratt.
- Igen,tack. fick hon fram mitt i skrattaet.
- Jag. Ville. Bara. Bli . En. Animagus.
Hermione trog efter andan.
- Och hur hade du tänkt lyckas med det?!
- Med hjälp av den här.
Hon visade boken.
- Jag ska bli en Fwooper.


Hoppas det är bra!
En Fwooper är en fågel i Harry Potter.
Ni kan söka på det.

Super

Du skriver jätte bra

Azum, as usual

Skitbra!

Juste här är en bild på en Fwooper!

Najs

Jättebra!

So cute!♥