En mugglar-älskande Slytherinares dagbok [SV]

skriv skriv skriv...

Tack till de som har haft tillräckligt tålamod för att vänta tills nu!!
Kap 15 .

Tess satte sig motvilligt sig på en stol bredvid Samanthas säng. Hon var tilltufsad, och såg väldigt plågad ut. John tittade ivrigt på Samantha, en blick som här betyder: han undrade om han skulle stanna kvar eller gå därifrån. Samantha förstod det och tittade på honom med en blick som ville att han
skulle gå. Hon ville vara ensam med Tess. När John långsamt gick därifrån, var Tess och Samantha ensamma.
-Varför... Började Samantha innan Tess avbröt henne.
- Är inte det helt uppenbart? Fräste Tess.
- Eh, nej, inte för mig. Sa Samantha och tittade på Tess med en blick som gjorde så att Tess fick tårar i ögonen.
- W-william gillar ju dig, men jag gillar W-wi... William. Grät Tess.
- Det har jag gjort länge, så när han berättade att han gillade dig blev jag avundsjuk. Jag ville hämnas fast du inte har gjort nått, så då skrev jag det där idiotiska brevet... Snälla förlåt mig!!! Det var verkligen inte meningen att det skulle bli så här! Tess tog bedjande tag i Samanthas handled, men Samantha ryckte snabbt undan den. Tess snyftade ännu mer. Tillslut kände Samantha medlidande och sa
- Okej... Jag förlåter dig. Men vad tänkte du skulle kunna hända i skogen? Och varför ljög du? Och hur fick John veta att jag var i skogen och att det var du som skrev brevet?
- J-jag vet i-inte! Tjöt Tess. Samantha la tröstande en hand på Tess kalla hand. Tess la tacksamt sin andra hand på Samanthas.
- Såja... Lugna ner dig nu. Det gör inget, jag lovar. Sa Samantha men visste att hon hade ljugit. Egentligen var hon väldigt arg, men hon ville inte göra en stor grej av situationen.
- Tess, du borde nog gå och lägga dig. Det är sent, och dessutom vill jag prata med John. Samantha log varmt mot Tess som nickade och började sakta och klumpigt gå därifrån. Samantha lutade sig mot den vita och luftiga kudden. Hon slöt ögonen. Hon tänkte på sin situation och undrade om hon verkligen borde förlåta Tess eller inte. Hon tänkte och tänkte tills hon hörde Johns röst säga:
- Samantha? Hur är det? Samantha log åt John och sa att det var bra. Hon såg att han log varmt, och hon rodnade.
- Tss... Rodnar du? Frågade han och log med alla sina vita tänder. Samantha log och rodnade ännu mer.
- Haha, det gör du! Du rodnar! Skrattade han och började kittla Samantha på magen. Hon började skratta och ropade
- Sluta! Mellan skrattanfallen. John skrattade och log och fnissade när Samantha skrattade.






Bra/Dåligt???

Den här gången ska jag skriva snart!! I promise!

Jätttebra! Skriv mer!

Bra! Ny följare!

Jippi, nu kom det efterlängtade kapitlet

det var inte ett dåligt kapitel!!! det var... så bra att det inte finns ord!♥

Braaa!

Kapitel. 16

Samantha vaknade av att solen sken i hennes lite solbrända ansikte. Hon tänkte på Tess och undrade lite om hon skulle bli relegerad... Också tänkte hon på vad som skulle hända med henne själv. Tänk om jag blir relegerad? Tänkte hon och kände en isande känsla i kroppen.
- Hur mår du? Undrade Madam Pomfrey och steg fram till Samantha med en bricka med frukost på. Samantha log och sade:
- Bra, tror jag. Hon tittade på brickan med äggröra,
apelsinjuice och en toast som ställdes ner på bordet bredvid Samanthas säng.
- Men, vad kommer att hända när jag blir frisk? Eller, jag menar, när jag inte är "svag" längre? Sade Samantha lite tyst och rodnade.
- Jag vet inte, lille vän. Om jag minns rätt så ska professor Dumbledore besöka dig idag angående om ditt straff. Jag menar, du var ju i Den Förbjudna Skogen! Madam Pomfrey suckade lite tyst och skakade på huvudet.
- Så, ät nu. Sade hon och log mot Samantha. Sen började hon gå därifrån. Samantha tog upp gaffeln och tog en tugga från den rykande äggröran.



Senare på dagen kom Dumbledore med ett pergament i handen.
- God dag, Miss Gill. Dumbledore log varmt och vecklade upp pergamentet.
- Som du kanske har förstått är jag här angående ditt straff. När du gick in i Den Förbjudna Skogen bröt du mot en skolregel. Egentligen skulle du antagligen ha blivit relegerad, men som jag har förstått det, så blev du lurad till att gå in dit. Så,
ditt straff är straffkommendering i två månader.
Samantha suckade till. Dumbledore höjde på sina halvmånformade glasögon innan han fortsatte:
- Hoppas du inte blir alltför ledsen för straffet. Men du bröt mot en skolregel, och det var en av de värsta du bröt, så du kan faktiskt skatta dig lycklig som inte blir relegerad. Han log.
- Och så har jag bett Mister Silver att besöka dig, för jag har märkt att ni två är väldigt bra vänner. Han blinkade till henne innan han gled ut från rummet. Samantha var missnöjd med sitt straff, men hon tänkte på det Dumbledore hade sagt om att hon hade haft tur. När hon såg John komma in i rummet blev hon gladare.
- Tjenare! Sade han och log. Hur är det?
- Bra, tack! Svarade Samantha och besvarade leendet.
- Vet du vad som har hänt med Tess? Undrade Samantha.
- Nja... Inte riktigt. Men jag har hört ett rykte om att hon kommer bli relegerad... John log ett konsigt och snett leende.
- Men John... Får jag fråga dig en sak? Sade Samantha med röda kinder när hon tittade neråt.
- Visst. Sade John och log vanligt igen. Samantha hade tänkt fråga hur han kände för henne, men det blev inte så.
- Hur fick du reda på att jag var i skogen?










Bra/ Dåligt???


SUBSCRIVE!!!



Efter nästa kommentar lägger jag upp nytt kapitel!!!


Jag orkade inte vänta så här kommer ett till kapitel!

Kap. 17



- Hur fick du reda på att jag var i skogen? Samantha tittade undrande på John som började rodna.
- Öh... Alltså... Han rodnade ännu mer.
- Jag hittade brevet och sedan följde jag efter dig för att jag var orolig att du verkligen skulle gå till skogen, och när du gick in skogen hämtade jag professor Dumbledore. Sa han snabbt och tyst. Samantha log.
- Men hur visste du att det var Tess? John suckade och svarade inte förens efter ett tag.
- Hon erkände själv. När hon fick höra att du nästan blivit attackerad av den där besten erkände hon för Dumbledore. Så hon är inte en så dålig människa. John tittade viktigt på Samantha.
- Va? Erkände hon? Sa Samantha efter en pinsam tystnad. John nickade.
- Men... Kommer hon att bli relegerad? Undrade Samantha.
- Jag vet inte... Svarade John.
- Skulle du kunna göra mig en tjänst? Frågade Samantha snabbt.
- Vis...
- Snälla hämta Tess! Samantha tittade bedjande på John.
- Vis...
- Tack! John tittade förvirrat på Samantha innan han sprang och hämtade Tess. Tess såg väldigt trött ut.
- Hur är det? Frågade hon tyst. Samantha förstod att hon hade skuldkänslor över vad hon hade gjort. Samantha log och kramade om henne.
- Du är förlåten!!! Jag tycker väldigt mycket om dig, lova att inte lura mig igen! Flög det ur Samantha. Tess skrattade lite, och kramade tillbaka.




En vecka senare satt Tess och Samantha och spelade med gobbstenar(De hade håltimme). Tess straff hade blivit straffkommendering i resten av året. Hon hade också haft tur.
John och Samantha hade inte träffats på några dagar, eller pratat på några dagar, så Samantha längtade lite efter honom.
- Haha! Jag vann! Utbrast Tess.
- Attans! Nästa gång vinner jag! Fnittrade Samantha.
- Ah, visst! Skrattade Tess och började kittla Samantha. Samantha skrattade hejdlöst tills de hörde ett knackande ljud
från fönstret. Tess slutade kittla Samantha so hade börjat gå
mot fönstret.
- Det är en uggla. Sade hon och öppnade fönstret. Ugglan flög
in i Slytherins uppehålls rum och landade på bordet med gobbstenar som Tess och Samantha hade använt.
- Undra vem det är till. Sa Samantha och satte sig ner bredvid
Tess igen. Ugglan flög ivrigt mot Samantha och hon förstod att
det var till henne.
Samantha Gill
stod det på ovansidan av brevet.
- Vem är det från? Frågade Tess som hade fattat att det var till Samantha. Samantha nickade med axlarna till svar. Hon slet upp brevet och läste:
Samantha, möt mig vid ingången till Slytherins uppehålls rum ensam nu på momangen.
John, på riktigt.
- Det är från John. Sade Samantha.
- Han vill att jag ska möta honom nu. Tess fnissade och sa
- Gå du. Hälsa honom från mig! Samantha log tacksamt till Tess och började småspringa till ingången till Slytherins uppehållsrum.

När hon kom fram stod John och väntade på henne.
- Hej. Sade han blygt.
- Hej. Sade Samantha. Efter en pinsam tystnad fortsatte John:
- Jo, alltså... Jag ville att du skulle komma hit för att jag
har en sak att berätta. Samantha nickade allvarligt.
- J-jag... Jag tror jag är kär i dig, Samantha.



Bra/Dåligt???

aaaaaw sååå jättegulligt!!!!! o dubbelkapitel du måste verkligen gilla att skriva!!!♥

du är BÄST!!!!!!!!