Malfoy, Lovegood och Den Gyllene Trion [SV]

VA??! Jag måste få veta meeer! ♥♥

bra bra bra

JAG MED

Jag med jag fattar NADA!!!!!

Vaaa..? Oooookej, jag fattar intenting, me om du skriver nästa kanske jag fattar lite mer ♥

Lugn, det kommer en förklaring i nästa del.
Vilket blir... idag.

Åh, ja ja ja

JIPPIE!!! *hoppar upp o ner!*

Draco

"Draco!" någon skakade mig. "Draco!"

Jag tittade upp och såg två suddiga svarta huvuden, som sedan klarnade.

"Harry! Du lever" sa jag och kastade mina armar runt honom.

"Ja det gör jag." sa han förvirrat.

"Jag trodde du var... död." svarade jag och tittade runt omkring mig. "Vart är jag?"

"Vi är på St Mungos. Plötsligt reste du dig från sängen när du sov, och började gå, med vidöppna ögon. Jag försökte väcka dig, men det gick inte, förrän nu."

Det var bara en dröm.

Jag såg in i hans ögon, och såg att de var lite röda.

"Harry... Har du gråtit?" frågade jag, och såg en lätt rodnad på hans kinder.

"Nej." svarade han. "Jag bara... trodde att du inte skulle vakna, eftersom mrs Bostwick sa att det skulle ta några timmar för dig att vakna upp. Iallafall normalt... Men du sov, eller vad medvetslös i två dygn." sa han och började gå mot sängarna igen.

"Det förklarar varför det är mörkt." sa jag och ryckte på axlarna.

När vi hade satt oss ner på varsin säng, upptäckte jag att vi inte satt fast längre.

"Vad har hänt igentligen?" frågade jag och såg rakt på honom.

"Det började med din arm. Den som satt fast i min. För två dagar sen, blev den lila. Madam Pomfrey sa att det var allvarligt, och sedan tuppade du av, och Madame Pomfrey förklarade för mig att om du började frysa, sen svettas om vartannat skulle jag säga till henne. Men jag behövde inte säga till henne, utan hon hörde ditt skrik. Fakturm är, att jag tror hela skolan hörde ditt skrik." han pausade. "Sedan fördes du hit och nu är du vaken."

Han log. "Vad drömde du igentligen?"

Jag kände att mina kinder hettade.

"Det var... det var inget." mumlade jag och tänkte på kyssen i min dröm.

Jag borde väl ha blivit äcklad, men det förvånade mig; jag blev inte det.

"Berätta, Draco." sa han och flinade.

Jag berättade och han såg smått chockad ut.

Jag kände mina kinder hetta igen och tittade ner i knäet.

"Är du kär i mig?" Frågan ekade i mina öron.

Var jag kär i Harry Potter? Han som varit min fiende så länge?
____________________________________________________

Hoppas att det förklarade förvirringen
om någon vill och orkar kan ni ju läsa min andra fanfiction, om just Harry och Draco. Den heter "Varför Draco hatar Harry."
http://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=7458&page=1#forum.php?topic=7458&page=1[/b]

meer!♥