PRS Lupple & wolfy

Den här gången var det uppenbart att han avfärdade henne. Något som hon tog lite starkare vid näsan än vad hon kanske borde. Holly såg på honom en stund - som om hon försökte läsa av honom och förstå varför. Varför han inte ville. Ändå var svaret på något sätt självklart. Det var på grund av henne. Det var henne det var fel på. Hon reste sig upp från hans famn för att göra som han bett henne om och fyllde hans glas med läsk.
"Det är sent." Hon stod dumt kvar en stund, som om hon väntade sig att han skulle sträcka sig efter henne och bevisa att hon hade fel, att han visste ville ha henne - men hon visste bättre än att dagdrömma där och då. Därför vred hon sig om för att ta sig ut till hallen.

Han synade henne samtidigt som hon gjorde det och han kunde se att han sårat henne och han svalde hårt.
Ja det var väl bättre nu än senare?
Han studerade henne när hon fyllde på drickan och ville säga något och när hon väl stod där stilla så övervägde han att dra ned henne igen.
Han gjorde dock inte det utan han greppade bara tag om hennes hand och stannade henne så hon inte kunde gå iväg.
" Holly, du har precis gjort slut med din pojkvän." Viskade han och svalde hårt.
" Att jag ens valde att kyssa dig bara timmar efter borde väl säga tillräckligt? Om vem jag är." Sa han och släppte taget och reste sig upp från fåtöljen.
Nog var det sent.
" Sov här. Det är för sent för att köra." Sa han och bet sig lite i läppen.

"Och?" Holly vände sig om då han fattade tag om hennes hand. Visst hade hon för några timmar sedan gjort slut med sin pojkvän. Men vad hade det med saken att göra? Det hade väl inte med henne och Nik att göra på något sätt.
"Vad säger det om dig?" Holly visste inte vad det sa om honom, att han kysst henne samma kväll som det tagit slut mellan henne och Adrian. Ingenting som var så illa i hennes ögon att de behövde hålla avstånd från varandra.
"Nej, det är det inte." Holly vände uppgivet blicken till taket, som om hon bad högre makter om råd. Om hon skulle tvingas låtsas som om ingenting hänt mellan dem, så åkte hon hellre hem än stannade kvar hos honom. För det skulle vara ren tortyr.

Nik svalde hårt och höll ögonen slutna en stund, i hopp om att kunna se klarare när han öppnade dem igen.
Försökte samla sig.
Han slog upp ögonen och släppte taget om henne.
" Om du inte kan se det, så är det nog bäst för dig att åka hem." Sa han lågt och det var svårare att säga och ännu svårare att hålla fast vid.
" Du är värd så mycket mer, kom ihåg det prinsessan." Viskade han och smekte henne lätt över ryggen innan han tog några steg ifrån henne och gick mot hallen för att följa henne ut från lägenheten.

Allt hade varit för bra för att vara sant. Holly såg på honom en stund och skakade lite på huvudet, kunde för stunden inte se klart och hon kunde heller inta ta hans ord på allvar. Hon tog på sig skorna innan hon lämnade hans lägenhet. En lång stund bara satt hon bakom ratten - undrade vad det var med henne som var så motbjudande. Men samtidigt borde hon ha insett att det inte var någonting speciellt med henne.

Nikolaj stod länge kvar i hallen och bara tänkte.
Detta hade blivit en katastrof, som han förutspått men nog saknade han de där läpparna.
Han svor högt åt sig själv och begav sig in till sovrummet och kastade sig på sängen med ögonen slutna.
"Bra jobbat Nik. "Mumlade han till sig själv om och om igen.

Väl hemma fortsatte hon raka vägen upp till sitt rum, utan att bry sig om att stanna upp för att utbyta några ord med sin familj. Hon ville vara ifred med sina tankar. En del av henne ville skrubba sina läppar tills de blödde, den andra delen av henne - den del som vann - ville njuta av känslan av hans läppar mot sina så länge den satt kvar. Så när hon senare krupit ner under täcket pillade hon på läpparna, i tron om att det skulle få henne att känna sig närmare Nik.

Nikolaj lyckades trots allt somna efter en stund men han sov inte särskilt bra och morgonen efter vaknade han tidigt.
Han reste sig upp och gick in i badrummet för att duscha av sig och gick sedan till köket för att göra frukost, då det slog honom.
Hon hade bjudit hem honom idag?
Stod det erbjudandet fortfarande kvar? Hade han lovat att komma dit?
Hela kvällen var som en dimma, så mycket hade hänt.

Följande morgon kände hon sig fortfarande upprörd över hur gårdagen hade slutat, men hon insåg också att hon behövde släppa taget om det som hänt. Nik var inte längre den hon kom ihåg. Det var inte nödvändigtvis en dålig sak, tvärtom. Kanske de skulle kunna hitta tillbaka till varandra på ett sätt som aldrig förr, knyta an ett band till varandra som aldrig förr. Men hon behövde hålla sitt avstånd från honom. Hon kunde inte falla för honom igen bara för att bli avvisad igen. Trots allt var hon bara en människa och hon klarade inte av hur mycket som helst.

Han avskydde sig själv för att inte ha tagit hennes nummer dagen innan.
Då hade han kunnat smsa eller nått.
För att bara komma hem till henne skulle sluta otroligt bra eller otroligt dåligt.
Han satte sig vid bordet och åt upp frukosten.
Fortfarande i djupa tankar om detta.