[PRS] miaslife och countess

Clara såg förvånat på kvinnan.
- svimmade? Men gud mumlade hon för sig själv och såg på vakterna som först såg ut att vilja kasta ut henne men som sen ångrade sig när de såg sin kollega. Hon följde efter kvinnan och såg sig runt. både dörrknopparna och siffrorna på dörrarna var i guld och runt om fanns ett par skulpturer som Clara i sitt stilla sinne undrade över hur många tusen de kostat. De kom fram till en dörr och Clara knackade försiktigt på dörren innan hon såg upp på kvinnan.
- tack för att du följde med mig, på det här enorma stället hade jag försvunnit och säkert blivit taget för ett galet fan sa hon och skrattade svagt.

Strax efter att hon knackat på kunde man höra fotsteg som närmade sig på andra sidan. Snart gick dörren upp och Adam stod i öppningen iklädd sköna byxor och en enkel tröja. Han sprack upp i ett leende när han fick syn på Clara utanför och tog ett steg åt sidan för att släppa in henne i sviten.
”Jag har väntat på dig”, sa han mjukt och tog väskan från vakten innan han stängde dörren efter dem.
”Kom in, jag ska bara avsluta ett videosamtal”, la han till och gick tillbaka in i det stora allrummet där hans dator stod uppriggad framför en soffa. Han makade på sin gitarr som han hade lämnat där och slog sig ner igen, sa att han behövde lägga på eftersom han fått finbesök och skrattade åt någonting som personen på skärmen gjorde innan han stängde datorlocket.

Clara klev in i rummet och såg sig runt, detta var definitivt vad hon skulle kalla en svit, Den såg precis ut som på en film. Hon gav Adam ett litet leende och gick efter honom in mot ett stort rum. Hon ville inte störa när Adam pratade med någon men himlade lätt med ögonen när hon hörde honom prata om finbesök. Hon gick förbi soffan där han satt och gick fram till ett av de stora fönstren som hon tittade ut från. Där nere stod hur många fans som helst och hon kunde se hur vissa vakter fick kämpa för att hålla dem borta från att rusa in på hotellet. Men på något sätt tyckte hon synd om dem, de insåg inte att han var en vanlig människa med brister han också.

Adam ställde undan datorn och tog stats för att resa sig från soffan igen. Med nästan ljudlösa steg närmade han sig Clara där hon stod framför det stora fönstret och väl framme chansade han med att lägga armarna runt henne bakifrån.
”Jag är glad att du kom..”, sa han med låg röst och följde därefter hennes blick till de förväntansfulla fansen nedanför. Lyckligtvis befann de sig för högt upp för att någon på marken skulle kunna se dem.

Clara ryckte lätt till när han la armarna om henne, hade inte hört att han gick fram till henne. Men hon lät hans armar ligga där och lutade huvudet mot hans bröstkorg.
- Du behövde ju en nallebjörn, så jag bara fixade en sa hon med ett litet leende och såg upp på honom.
- är det inte ganska sjukt hur många människor som står därute och verkligen avgudar dig. Jag menar jag tror ju 90% där ute gärna skulle föda dina barn sa hon med ett litet skratt.

När Adam kände tyngden av Claras huvud mot sin bröstkorg drog han henne närmare intill sig.
”Och jag kunde inte få ett bättre gosedjur”, svarade han roat och gungade henne lätt fram och tillbaka i sina armar. Han såg återigen ner på människorna utanför hotellet som hade fördubblats sedan han tittade ut genom fönstret för någon timme sedan. Synen fick honom att le.
”Det är nästan lite skrämmande hur mycket tid folk kan lägga ner på att ta reda på saker om mig. Ofta när jag träffar fans så pratar de som om de faktiskt känner mig och frågar saker om mitt privatliv som om det inte vore några konstigheter..”. Han ryckte lätt på axlarna och la sedan till;
”Men utan dem hade jag aldrig varit där jag är idag.”. Visst kunde de bli lite för entusiastiska ibland, men Adam kunde inte önska sig bättre fans. Det var dels tack vare dem som han fortfarande orkade kliva upp på morgnarna och fortsätta med det han gjorde.

Hon himlade lätt med ögonen över hans svar men tog mjukt hans hand i sina och började leka med hans fingrar.
- men de måste ju bli arga och ledsna om du någon gång gifter dig eller får barn med någon? Jag menar de kommer väl alltid hitta fel på den personen, eller? Frågade hon nyfiket och vände sig om så hon stod mot honom med ryggen mot fönstret istället. Hon la båda sina händer på hans bröstkorg och bet sig löst i läppen.
- Du borde verkligen sova Sa hon och granskade hans ansikte.

Adam snörpte lätt på munnen.
”Ja.. jo..”, började han och tittade ner på deras fingrar som lirkades ihop med varandra. Han ville inte skrämma iväg Clara nu när hon äntligen kommit för att träffa honom, men samtidigt ville han vara ärlig med henne.
”… Och varje gång jag träffar någon ny så jämförs hon med mina ex..”, sa han och skrattade till glädjelöst. Det fanns en särskild ex-flickvän som alltid dök upp på skvallerbloggarna när Adam fastnade på bild tillsammans med en ny tjej vid sin sida. Han och en kvinnlig skådespelare hade varit kändisvärldens älsklingspar, och trots att det var tre år sedan de gjorde slut kunde människor inte sluta prata om dem. Många väntade fortfarande på en återförening och hoppades att de skulle hitta tillbaka till varandra, men Adam hade inget intresse av att träffa henne igen. Hans manager hade försökt sammanföra dem på olika galor och event, men Adam hade alltid lyckats komma undan.
När Clara sedan vände sig om knäppte han händerna vid hennes ryggslut. Hennes ord fick hans leende att sakta mattas ut. Han visste att alla sömnlösa nätter fick honom att se en aning härjad och trött ut, men inte att det syntes så tydligt.
”Bara om du lovar att vara kvar när jag vaknar..”.

Hon såg på honom med ett litet leende.
- Jag vet, det jämnförs alltid med hon skådespelartjejen. Men kan man klandra dem egentligen? Jag menar de följer tidningarna och enligt tidningarna var ni det gulligaste och mest kärleksfulla paret som existerade. Dessutom om man kollar på bilder på er, ni båda är väldigt vackra människor som ser ut att passa utseendemässigt. Sa hon och ryckte lätt på axlarna. När han pratade om sömn log hon svagt och nickade.
- jag lovar, om jag inte behöver gå på toaletten när du vaknar, men då lovar jag att gå med öppen dörr. Sa hon med ett litet skratt, skämtade såklart.

”Tro mig. Det var inte så gulligt och underbart som det såg ut..”, suckade Adam och rynkade nästan omärkbart pannan, men kunde därefter inte låta bli att le åt åt tanken att Clara verkade ha bättre koll på honom än han först hade trott.
”Men på tal om gamla ex. Hör den där killen fortfarande av sig? Eller lämnar han dig ifred?”, fortsatte han och betraktade henne med en nyfiken blick.