PRS Medi & Vidomina

"Hurra..." Hon log stort och lade ner besticken, hon var så mätt. Hon sneglade på Sherman när han hade gått ut och reste sig och slöt ögonen och gäspade.
"Du hade rätt. Han är udda." Hon skrattade trött och lutade sig mot Rion och gäspade.
"Jag är bara så trött. Så vad är det han ville ha?" Hon började gå upp mot trappan och kände på halsen.

Rion tittade först förvånat när hon lutade sig mot honom, men log sedan. Det var kul att se att hon mådde bättre, tyckte han. De följde såt uppför trappan och när de kom in i sovrummet fann de Sherman vid bordet med alla verktyg och Leo på en stol vid bordet. Han kollade upp mot Rion och Alice när de kom in i rummet.
Sherman rev bort pappret som hade som omslag om paketet och öppnade lådan. I lådan hittade han en apparat som gav ifrån sig ett grönt sken, den var inte stor som föremål och såg heller inte vass ut. Leo funderade på vad han skulle med den till.
Sherman tog den i sitt grepp och granskade den nog nära ansiktet för att kunna se bättre på det. "Jules.", sa han sedan och Leo tänkte att han förmodligen förbannade stackars Jules för något i sin tysthet.
Rion satte sig ner på sängkanten och vinkade åt Alice att sätta sig ner bredvid honom. Sherman var snabb och ryckte tag i Alice. Han drog henne ner på sängen bredvid Rion.
Sedan undersökte han hennes ansikte igen. Han var tafatt och hårdhänt när han nöp och klämde i hennes ansikte. Han tycktes leta efter något och Leo ville ingripa, men ett tecken från Rion fick honom att hejda sig.
"Var är den förbaskade...", muttrade Sherman och kollade i Alices röda kalufs, sökte i hennes hårbotten. "Vaddå för något?", frågade Leo men fick inget svar.

Hon gick upp med honom och släppte taget om Rion och såg in på Leo och Sherman. Hon hade väl inget annat val. Hon började gå in innan hon slets och knuffade ner på sängen och hon flämtade och började att hosta.
"Va i helvete?!" Hon såg ilsket upp och kände nypen och tårar började komma. Han var så hårdhänt.
"Sluta du gör illa mig." Hon drog sig från honom.
"Du sa att han var en bra läkare." hon såg på Rion.

Rion tittade mot Sherman för att visa att han skulle lugna sig med sitt hårdhänta grepp, men Sherman verkade inte lyssna.
Sherman fokuserade på att undersöka Alice, men gav upp. "Blodet..", muttrade han och vände sig till bordet igen. Han tog fram den lysande gröna prylen som hade blivit eftersänt till honom. Rion tittade på, men flyttade sig närmare Alice för att trösta henne litet.
Sherman verkade hälla blodet, som han samlat från Alice tidigare, i behållaren, prylen. Apparaten började låta, verkade jobba på något sätt. Leo tittade en oförstående blick mot Sherman, men släppte tanken genast då han insåg att han inte skulle räkna ut det.
"Aha.". Sa Sherman sedan, lågt. Han hade kommit på något. Han vände sig mot Alice igen.
"Vad heter du?", frågade han henne.

Smärtan slet i henne och hon masserade de ömmande punkterna och såg på Rion med en menande blick.
"Det gör riktigt ont. Jag kommer att få blåmärken." Hon vände sig om och såg sedan bort och drog upp benen.
"Om du hade lyssnat hade du hört det . Rion har sagt det fler än en gång." Hon bet sig i läppen och pillade på de kalla fötterna.
"Kan du inte bara ta hand om såret som du blev tillsagd om? Inga andra experiment?"

Sherman greppade tag i hennes arm. Han drog henne ner på sängen, så att både Rion och Leo ställde sig upp för att stoppa honom. "Sherman!", sa Leo och gjorde sig beredd på att dra honom därifrån, men Rion var redan där. Rion greppade tag i Sherman och då släppte han henne genast. Han kastade en ond blick mot Rion och kollade sedan på Alice igen. "Alice. Ja. Jag vet. Men det är inte Alice. Inte den Alice du tror."
Plötsligt pep det från apparaten och Sherman vände sig till bordet för att plocka upp det. Då bytte Leo en blick med Rion igen. Hade det egentligen varit så smart att ta hit Sherman? Men ingen av de sa något.
Sherman granskade apparaten som verkade tyda något och muttrade något ohörbart. sedan vände han sig mot Alice. "Alice. Det var längesedan vi sågs."., sa han sedan. Både Rion och Leo såg oförstående ut. Hade de setts förut?

Alice flämtade till och började att skrika medan hon sparkade efter honom och hon drog sig upp och sprang mot ena sidan mot rummet och pekade på honom.
"Va i hela helvete är för fel på dig? Rion varför låter du honom?" Hon sjönk ner på knä och hon knep ihop ögonen.
"Vad är det du menar?"mumlade hon.

Sherman fokuserade på Alice. "Ditt sår läker inte, för att du har inte fått rätt behandling.", sa han. Leo rynkade pannan.
"Drick det här.". Han lade ner en liten flaska på bordet. Rion tittade på den, sedan på Alice. Det började verka väldigt märkligt och han hade flera frågor. "Sherman, vad är det du menar?", men återigen fick han inget svar av honom. Sherman vände sig om igen och kollade på sin apparat. "Experiment... Det var längesedan vi sågs. Du var bland de första jag skapade.", sa han lite mumlande, men tillräckligt för att Rion och Leo hörde honom. De växlade att kolla på Sherman till Alice.
"Du borde följa med tillbaka till staden. Kanske du skulle förstå då.".

Hon såg på honom och vände bort huvudet.
"Du pratar skit." hon såg på Rion och gick tillbaka till sängen och slog sig ner och såg ner.
"Tillbaka till vart? Så jag är inte från London? " Hon svalde hårt och såg oroad ut.
"Men...."

Han räckte över drickan mot henne utan att titta åt hennes håll. Leo tog emot den och räckte den över mot Alices håll. "Här. Drick. Om den gör dig bättre, så snälla, drick.", sa ha bedjande.
Rion tog flaskan från hans grepp och höll det mot Alices håll. Leo muttrade lite att Rion hade gjort så, men satte sig ner på stolen igen för att se på de.
"Kom igen, du kan göra det.", sa Rion lågt och räckte den över till Alice.
Sherman muttrade något ohörbart igen och verkade packa ner sina saker i väskan. "Det var då endaste..", muttrade han, när Alice frågade honom frågor. Han verkade tydligen inte gilla att bli ifrågasatt. "Nej, Alice. Du är inte från London. JAG har skapat dig. Du är ett experiment. Du kommer inte ihåg det, för att jag har installerat dig så."