PRS botillia1 & Lupple

Hon insåg att Leonora försökte hjälpa henne, förklara något om att vara vampyr men det enda hon kunde tänka på var att han talade med andra väldigt mycket vackrare och mer passande tjejer eller ja vampyrer.
Och den där nedrans blods-saken snurrade runt och runt i hennes tankar.
Utan att tänka så började hon röra sig åt det hållet och tänkte då berätta ett och annat för den där kvinnan som pratade med hennes man.

Theodor såg Amelia komma gående och tog mjukt hennes hand.
- detta Angelica, är min flickvän Amelia så han och la armarna runt Amelia med ett litet leende.
- så du är verkligen med en dödlig? Kom igen Theodor, du är vampyr. Ditt öde är att bita henne och inte gulla med henne så kvinnan kort och höjde lätt ögonbrynet mot Theodor. Theodor skakade lätt på huvudet.
- du skulle ju stanna hos min syster mumlade han till Amelia.
- vet du ens hur mycket skada du gör honom? Han kämpar för dig vilket gör att han får fler och fler fienden, fler och fler som vill se honom pålad så Angelica kyligt.

Amelia svalde hårt och insåg hur dum hon varit som gått fram. Hon tittade lite skamset ned men lät honom omfamna henne.
"Jag vet."Mumlade hon mot honom och såg sedan på den där hemska Angelica och det gjorde ont att höra hennes ord men hennes smärta övergick snart till ilska.
"Jag vet att ni alla är rätt gamla och så men vad tusan gör det för skillnad om han gullar med mig istället för att bita mig? Jag fattar inte. Jag går inte runt och dödar varenda kyckling i världen för att jag anser att dem är mat. Och skulle ni döda oss alla så skulle ni inte ha någon mat kvar. " Fräste hon argt och stirrade runt om i rummet.
" Jag borde gå." Sa hon lågt mot Theodor och försökte finna en väg att ta sig ut härifrån.

Theodor svalde hårt och släppte henne så hon kunde gå om hon ville. Leonora gick fram och ledde Amelia till ett tomt rum.
- Amelia jag förstår att detta är jobbigt med allt. Både du och Theodor har det svårt. Men jag är rädd att du ganska snart bör bestämma vad du vill göra. Vill du glömma honom eller vill du bli vampyr? Theodor lyckas hålla alla i schack just nu men snart kommer även han tappa kontrollen. Om du vill fråga något om att vara vampyr så får du gärna göra det men jag tror ni båda bör få ett slut på dessa problemen sa hon med mjuk röst.

Amelia följde motvilligt med till det tomma rummet och stirrade på hans syster och svalde hårt.
"Jag förstår inte varför det bara är dem enda alternativen. Varför kan vi bara inte få vara ifred? Jag kan inte bestämma mig nu efter att ha vetat detta i två dagar om jag vill dö för att återstå som en vampyr. Det är omöjligt. " Sa hon upprört och stirrade på Leonora.

Leonora svalde hårt.
- ja, du förstår inte alla problem från vampyrernas sida. Men kanske du ska ta en paus och fundera. Lev ett par dagar utan Theodor och som en vanlig människa så ser du vad du vill göra sa hon och ryckte lätt på axlarna. Man kunde sedan höra ett läte av smärta från det andra rummet som var från Theodor. Han stod framåtlutad på golvet med en påle på golvet framför sig, någon hade försökt sticka den genom honom men inte träffat på rätt ställe.

" Såklart jag inte förstår. " Sa hon argt och insåg att hennes tips verkade otroligt bra tills hon hörde någon i smärta. Hon sprang snabbt dit och såg Theodor stå framåtlutad med en påle på golvet. Hon skrek till av skräck och sprang fram och började dra med honom , eller försökte dra med honom därifrån. Dessa var uppenbarligen helt knäppa.

Theodor reste sig upp och såg på Amelia.
- jag vill att alla här lägger ner, Amelia är min flickvän och nu tänker jag inte be er längre. Jag beordrar er att inte röra mig eller Amelia eftersom hon är min flickvän så han och hans röst blev högre och man såg hur alla vampyrer såg ner i marken och plötsligt blev underlägsna, som om han haft någon kraft över dem. Han la händerna på Amelias kinder och kysste hennes läppar.
- jag älskar dig så mycket och jag är så ledsen för att du blev indragen i detta viskade hon mot hans läppar.

Amelia såg oroligt omkring på alla vampyrer som verkade bli underlägsna, bli tvingade till att lyssna. Hon insåg att kraften han hade var enorm. Hon var glad över att han kunde beordra dem men hon förstod också att en sådan kraft kunde missbrukas rejält.
Hon kysste honom tillbaka och höll händerna om hans midja.
"Jag älskar dig med. Och be inte om ursäkt. Jag har tvingat in mig i denna situation. "Viskade hon ärligt och smekte hans rygg.
"Hur är det?" Frågade hon oroligt och såg på hålet i hans tröja.

Han lutade pannan mot hennes.
- jo det är bra igen, han träffade mig i magen så jag behöver bara byta min tröja så han och drog mjukt rätt en slinga av hennes hår.
- du ville ju gå hem, ska jag leda dig till dörren? Frågade han och tog mjukt hennes hand i sin innan han kysste den lätt.