Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna kunde inte ens tänka klart, allt som stod i huvudet på henne var bara Edvard och kyssen de delade. Hon flyttade sig mer än villigt närmare honom, ville vara så nära honom det bara gick att komma och lade båda händerna ordentligt om hans nacke.
Först när han avslutade kyssen vågade hon andas igen, nästan rädd för att förstöra den här alldeles fantastiska stunden de delade annars. Hur var det ens möjligt att redan gilla en människa så otroligt mycket? Hon sken som en sol med ett lika strålande leende emot honom.
"Som jag längtat efter att få kyssa dig", viskade hon tillbaks, fullkomligt älskade att vara i hans famn och satt fortfarande tätt intill honom.

Edvard såg på henne och han log, ett stort, lyckligt och ärligt leende.
"Du har all rätt att kyssa mig min sköna dam." Viskade han mot henne och lekte lätt med hennes hår och skrattade lågt.
" Så vad brukar ske efter detta i dina romantiska böcker?" Log han och såg på den vackra människan framför sig.

Sienna skrattade lätt till, bara att bli kallad sköna dam av honom fick henne att rodna lätt igen. Hela den här situationen var fantastisk, det nästan sken om henne av lycka och ögonen glittrade glatt. Hon log brett, tog in alla de där vackra små dragen i hans ansikte.
"Det beror på karaktärerna", sade hon och log nästan lite retsamt emot honom.
"Vad vill du ska ske efter detta?", frågade hon med huvudet lätt på sned.

Hallå?

Edvard såg på henne och såg uppåt mot solen som började röra sig nedåt. Han vände tillbaka blicken mot henne.
" Massor av saker, men just nu börjar det bli sent." Sa han ärligt och la huvudet lite sorgset på snedden.
"Vi måste få hem dig." Sa han och smekte henne lätt över kinden.

Sienna log, var definitivt väldigt nyfiken på vad de där sakerna kunde innebära - och hon skulle försöka se till att få reda på mer om det. Men just nu hade han en väldigt bra poäng med att det började bli sent.
"Du har rätt, även om jag så hemskt gärna skulle vara kvar hos dig", sade hon med ett lite sorgset leende och sträckte lätt på sig innan hon försiktigt gav honom en mjuk puss.
"Mina föräldrar hälsar på min kusin och återvänder inte förräns på måndag. Om du vill träffa mig, så lär ingen lägga märke till om du kommer in via tjänsteingången", nästan viskade hon, visste inte hur dumt eller vågat det var men ändå ville hon så hemskt gärna träffa honom mer.

Han besvarade pussen och smekte henne lätt över kinden och ned över hennes arm. "Jag skulle gärna ha dig kvar hos mig." Viskade han ärligt och blev väldigt chockad över hennes ord. Det var nästan lite fräckt det hon föreslog men han gillade det- det var rent av spännande.
" Sienna." Sa han och flinade till. " Låt oss först fokusera på fredagen. Sen får vi se. Det är en risk det du föreslog men en risk jag gladeligen tar." Viskade han mot hennes öra och pussade henne lätt på kinden innan han reste sig upp och hjälpte henne upp.
Det var tråkigt att förstöra denna magi men han hade en middag att vara i tid till vilket antagligen hon också hade.

Sienna log mjukt, önskade för en stund att de bara kunde glömma allt vad plikter hette och bara stanna här. Men hon visste bättre än så, det var inte att tänka på. Hon måste hem och det snart ifall hon inte skulle bli försenad. Hon skrattade till, uppenbart verkade han lite förvånad vilket gav henne en underlig nästan glad känsla över att hon lyckats förvåna honom på det viset - något som dock mer övergick i jubel då han ville ta den risken.
"Du frågade vad som skulle ske enligt mina böcker, och då får du tåla svaret", sade hon med ett lurigt leende, visserligen var det så i en del böcker men det var också lite hennes fantasi som rusade iväg. Hon tog glatt emot hans hjälp upp och borstade lätt av sig, för att sedan le emot honom.
"Jag kan inte tacka dig nog för idag. Och jag kommer längta något enormt tills på fredag", sade hon med ett leende innan hon började gå emot sitt sto igen.

Edvard skrattade till och såg på henne. "Åh nog tål jag svaret." Flinade han och började sedan vika ihop filten och lägga ned sin penna och bok i sin packning och såg på henne med brett leende.
"Jag längtar också." Sa han och gick till sitt sto och knöt loss henne för att sedan sitta upp igen.
"Vilken tid ska vi mötas här på fredag då?" Frågade han nyfiket och studerade henne noga.

Sienna skrattade till igen, humor hade han sannerligen vilket var ett stort plus.
"Bra", sade hon med ett brett leende, till både det första han sade och att han längtade - hon kunde inte bestämma sig för vilket hon gladdes mest över. Hon följde honom med blicken för att sedan gå helt fram till sin häst och få loss henne, spände återigen åt sadelgjorden och fixade för att kunna hoppa upp vilket hon också gjorde.
"Vad sägs om niotiden?", föreslog hon, då skulle de ha gott om tid på sig. Hon vände hästen tillbaks emot sitt håll men vände på huvudet åt honom med ett leende.
"Jag måste tillbaks innan dem börjar undra över vart jag tagit vägen. Men vi ses på fredag", sade hon glatt.