Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Ederel kunde inte undgå att märka att hans ord haft en viss verkan, vilket fick honom att le. Trots allt var det ju någon sådan reaktion som han hade hoppats lite på, annars hade ju det hela varit lite misslyckat. Och han hade inte det minsta problem med att ägna resten av dagen åt henne och de sysselsättningar som han hade nämnt till henne. Han skrattade till av hennes ord, spärrade lätt upp ögonen i en spelad förvåning.
"Inte det? Nåväl, det är väl bäst att råda bot på den saken i såna fall", sade han med ett leende, började kyssa henne på halsen. Dock var det mestadels en skenmantel, att det skulle verka som om det skulle vara bevis nog på hur han hade tänkt sig att tillbringa resten av dagen. Men han tänkte allt inte nöja sig på det viset. Med ett litet leende satte han sig istället på huk - hon hade jäklats med honom tidigare med att ta den där korta kjolen, så han tänkte passa på att utnyttja det lite, kanske också för att hämnas lite. Fortfarande med ett litet leende på läpparna började han ge insidan av hennes lår mjuka kyssar.

"Jag är glad över att vi är på samma sida," suckade hon mjukt då han började kyssa henne över halsen. Hans läppar var magiska. Den varma känslan som spred sig inom henne var härlig, och det här var bara början. Innan han var klar med henne skulle hon förmodligen ha glömt bort precis allt förutom hans namn. Vilket hon också var helt okej med. Det var det ända som hon ville komma ihåg för tillfället. Då han en kort stund därefter sjönk ner på huk framför henne för att börja kyssa henne längs med hennes innerlår. Åh gudars, var det verkligen nödvändigt av honom att retas med henne nu också? För hennes del räckte det bra med att han slet av deras kläder och slängde henne på sängen. Eller var han än ville ha henne.
"Ederel.." mumlade hon tyst, hade trott att hennes röst skulle låta lite mer bestämd än så men det var uppenbart att hans inverkan på henne var för stark.

Ederel njöt bara av den inverkan han verkade ha på henne. Det kändes konstigt att tänka på att han fick henne att reagera så - han av alla, och att hon ens tillät honom till det här. Efter allt och när hon kunde välja vilken kille som helst, så hade hon valt just honom av alla. Efter att ha kysst hennes lår ordentligt och ingående, reste han sig återigen upp.
"Är det inte hög tid att bli av med alla dem här kläderna?", mumlade han mjukt, med ett litet leende mot henne samtidigt som han drog av henne tröjan - vid det här laget längtade han enormt efter henne. Hon hade alltid stark inverkan på henne, men bara efter en sån här kort och såpass nära stund med henne kunde hon få honom helt tokig. Och då hade dem knappt kommit ut ur hallen.

Då han plötsligt slutade upp med att kyssa henne längs med låret så kunde hon inte annat än längta efter att få känna hans läppar mot sin hud igen.
"Det är det minsann," nickade hon instämmande då han undrade om det inte var på tiden att de fick av sig kläderna. Hennes blus åkte snabbt av och hon var inte sen med att låta kjolen falla ner till golvet. Hon hade på sig ett matchande set snövita underkläder i spets. Trots att de inte alltid var de mest bekväma att ha på sig, speciellt inte string, så var de definitivt värda mödan då hon fick visa upp dem för Ederel. Visserligen så beundrade han dem aldrig särskilt länge utan de hamnade snabbt på golvet, men hur som helst fick hon ändå alltid något smått ut av situationen. Vilket var allt vad hon önskade. Grace kastade en blick på honom över axeln innan hon fortsatte mot sovrummet, vickade lite extra på höfterna då hon gick.

Ederel började också han få av sig de kläder han hade, eller rättare sagt dra av sig tröjan för att därefter dra av sig byxorna. Det var när han gjort det som han lyfte blicken till henne igen, och glömde helt bort att andas då han fick syn på henne i endast de där underkläderna. Ögonen blev antagligen något - nej, något var nog en underdrift - större när han också stannade till. Han öppnade munnen för att säga nåt men stängde den igen då han inte fick fram ett ord. Han hade trott att han haft läget under kontroll, att han hade retats med henne, men på bara någon sekund och med att bara visa upp sig hade hon tagit honom med storm och vänt på det hela. Nu var det istället han som nästan hänfört följde efter henne in i sovrummet, för att där lätt och lekfullt drog med sig henne ner på sängen. Han fick bara hoppas att den fysiska inverkan hon haft på honom - eller rättare sagt på vissa delar av honom - inte skulle synas alltför tydligt. Men å andra sidan - vad gjorde det? Han skämdes inte det minsta över att vara helt och hållet tagen med storm av henne och hennes kropp. Och visst, kvinnorna hade väl den fördelen - det berodde väl på hur man såg på saken - att det inte lika tydligt syntes, medans det för männen väl var mer... Genomskinligt, så att säga.

Grace kunde inte låta bli att roat fnittra till åt den inverkan hon verkade ha på honom. Det var en rolig omväxling att ha övertaget ibland trots att det kanske inte skulle vara så länge. Men att ha kontrollen åtminstone för en stund var tillräckligt för att hon skulle var nöjd. Då hon låg på sängen lät hon långsamt sina fingrar vandra längs med hennes armar till sina axlar, för att långsamt dra ner banden till hennes behå. Därefter förde hon in fingrarna under ryggen för att knäppa upp spännet innan hon långsamt lät den falla ner till golvet. Allt detta gjorde hon utan att ta blicken från Ederel. Grace lät sin blick vandra över hans kropp innan hon sökte ögonkontakt med honom igen.
"Jag ser att.. din vän har bestämt sig för att göra oss sällskap," sa hon och fnös lätt till i ett försök att inte skratta till. Trots att det inte var lika uppenbart från hennes sida så var hon minst lika påverkad som han var. Hur skulle hon inte kunna vara det då hon hade världens stiligaste man vid sin sida?

Ederel var fortfarande som helt och hållet hänförd av henne, nästintill som hypnotiserad. Hur kunde en människa ens vara så vacker och perfekt? Det verkade vara som ett enormt mysterium för honom. Innan hade han egentligen tänkt sig att ta det lite långsamt - kyssa henne rejält innan, dra ut på det lite som för att jäklas lite extra med henne. Men nu hade hon fått honom på helt andra tankar, nu skulle han definitivt inte ha tålamodet till det. Inte på långa vägar. Det ryckte rejält i hans mungipor av hennes påstående, höjde lite på ögonbrynen åt henne.
"Är det så konstigt med en sån fantastiskt vacker kvinna?", föreslog han, smekte med händerna längs hennes sidor för att stanna till vid hennes höfter. Där stack han försiktigt in fingrarna under trosornas kant, för att börja dra ner dessa.
"Dessutom trodde jag det var lika mycket din vän", kunde han inte låta bli att retas med ett flin.

Hon lät handen vandra ner till hans boxers för att låta handen vila mot hans skrev, då hon ville känna det imponerande beviset om vilken inverkan hon hade på honom. Grace blev tvungen att bita sig i tungan för att inte stöna högt åt det.
"Åh ja," nickade hon med ett halvt leende åt hans påstående, "jag gillar din vän och allt vad han kan åstadkomma." Hon vickade menande med ögonbrynen, drog därefter av sig sina trosor eftersom hon kände sig oerhört otålig och inte tyckte att han kunde göra det fort nog. Därefter tog hon hand om det sista plagget som dolde hans kropp för henne, lät än en gång blicken vandra över honom från topp till tå. Hela han var en imponerande syn.

Ederel drog efter andan då han kände hennes hand emot sig, skulle hon driva honom helt galen?! Om han inte varit otålig innan, så var han det verkligen nu. Han skrattade lätt till av hennes ord, höjde lite retsamt på ena ögonbrynet.
"Jaså? Det är väl bäst att visa lite mer av vad han kan åstadkomma då", svarade han retsamt, med ett roat flin på läpparna. Så snart de äntligen hade fått av sig alla kläder - det var sannerligen på tiden - så kysste han henne djupt för att ge henne sitt allt. Han älskade att vara förenad med henne på det här viset, och han ville göra henne nöjd. För honom var det allt som spelade någon roll. Det var som om bara de två existerade i hela världen, och det var sannerligen inte honom emot utan tvärtom.

Det dröjde några minuter efter att de ar klara för henne att återvända till verkligheten. Hon hade länge befunnit sig i sjunde himlen vilket var en fantastisk känsla. Nu var Ederel visserligen den ända mannen hon någonsin varit med, men hon var ändå bergsäker på att han var den ända som kunde få henne att känna som hon gjorde varje gång med honom. Grace vände ansiktet mot honom och gnuggade kärleksfullt sin näsa mot hans innan hon log svagt. För tillfället kände hon sig nöjd och salig men hon skulle definitivt inte ha något emot att underhålla sig med något liknande under resten av dagen. Långtråkigt skulle de åtminstone inte ha. Men det brukade hon i och för sig aldrig ha i hans sällskap. Han var helt enkelt fantastisk på alla sätt och vis.