Eredhel PRS Emma07 & wolfy

Candra nöjde sig med att bara ge Ailred en menande blick. Han hade haft rätt i att hans sår inte var något att oroa sig för, men bättre var det att få det bekräftat för sig av en läkare än att de skulle ha låtit bli att gå och såret skulle ha blivit infekterat. Hon sträckte lätt på sig innan hon började gå.

Ailred suckade lite, kvinnor var då sannerligen envisa in emellan nåt. Han fick väl bara hoppas att Amethyst inte lärde sig för mycket utav Candras envisa drag, för med båda de två envisa runt sig skulle han ju inte ha en chans. Han gäspade lätt - fortfarande trött efter allting som hänt - och gick intill henne, nöjde sig inte med att gå bredvid utan lade en arm om Candra när de gick där.

Hon svängde in på en annan gata eftersom hon tyckte att det var dags för vila. Det hade varit en lång dag, och speciellt Ailred behövde få ta det lugnt. Därför tyckte hon att de kunde ta in på gästhuset. Candra gick fram till disken och tryckte på ringklockan. En kort stund därefter dök en äldre kvinna upp och log mot dem. De fick en nyckel till ett rum en våning upp. Candra tackade och önskade henne godnatt innan hon gick mot trappan.

Ailred hade på ett vis velat vara hos Amethyst för att vara säker på att hon var trygg, men han fick väl nöja sig med sova här istället. Han tvivlade på att han skulle kunna övertala Candra till något annat nu, och trots allt var det mer bekvämt att sova här än ute i naturen. Han gick med uppför trappan och hade snart hittat rätt rum, gäspade ännu en gång.

Väl inne på rummet hoppade hon ner på sängen. Den gav ifrån sig ett högt knarr, nästan som om den vore missnöjd över att någon skulle sova på den. Candra gungade lätt fram och tillbaka med knäna mot sängen, som igen gav ifrån sig knarrande ljud. Hon kunde inte låta bli att fnissa till då hon kom att tänka på gumman där nere. Deras rum låg ju precis över mottagningen, gumman funderade nog vad de egentligen höll på med.

Ailred kunde inte låta bli att le roat av ljuden ifrån sängen, gumman hade antagligen sina misstankar över vad det egentligen var som pågick ovanför henne. Men några såna planer hade inte Ailred just nu med tanke på hur pass trött han var. Han slog sig ner på sängen vilket resulterade i ännu ett högljutt knak ifrån sängen, han log roat igen innan han lite retsamt lade armarna om Candra för att dra med sig henne då han lade sig ner.

Candra gav ifrån sig ett skratt då ett högljutt knak hördes då Ailred slog sig ner på sängen. Då hon kröp ihop tätt intill honom gnisslande sängen till ytterligare. Hon lutade sin kind mot hans arm och gäspade smått.
"God natt," mumlade hon och sneglade upp på honom innan hon blundade. Lite sömn skulle göra henne gott.

Ailred log lite och lade genast armarna om henne, älskade att ha henne så nära sig.
"Godnatt och sov gott", svarade han mjukt, kunde inte låta bli att ge henne en lätt puss på huvudet innan han också blundade, och det tog inte många sekunder efter det innan han hade somnat.

Då hon vaknade följande morgon letade sig solens strålar försiktigt fram bakom trädtopparna. Det betydde att det var väldigt tidigt på morgonen, åtminstone jämfört med tiden hon vanligtvis brukade vakna. Försiktigt reste hon sig upp för att gå fram till glasdörrarna som ledde ut till den pyttelilla balkongen, där hon nätt och jämt fick plats. Hon lutade armbågarna mot räcket och såg ut över skogen som bredde ut sig framför henne.

Ailred vaknade till då hon klev upp, kanske tack vare knarrandet ifrån sängen då hon reste sig upp. Han gäspade och sträckte lite på sig, kände sig förvånansvärt utvilad trots gårdagen och att han vaknat rätt tidigt. Han klev strax upp, gick fram till balkongen han också. På den lilla platån fick han dock inte plats, så han fick nöja sig med att ställa sig bakom istället och lägga armarna om henne i en kram.
"Godmorgon", sade han mjukt.